Gårdagens Uppdrag granskning om fallet Louise skakade om folkhälsoministern.
- Jag blev illa berörd. Som alltid när man ser exempel på en vuxenvärld som lämnar barn i sticket Och det här är inte det enda fallet där barn hamnar mellan stolarna. Socialstyrelsen bekräftar att det här är ett av flera fall, säger folkhälsominister Maria Larsson (kd) till SvD.se.
Vilket ansvar har du som minister för att den här sortens förhållanden inte upptäcks och åtgärdas trots upprepade försök från skola och grannar?
- Jag har ett ansvar att se till att vi har ett fungerande system. Att socialtjänsten har tillgång till bra arbetsmetoder, att vi utarbetar kvalitetskriterier så att vi kan mäta och jämföra arbetet och att det finns bra forskning på området, säger Maria Larsson till SvD.se.
Historien börjar för fem år sedan. När Louise bara var tio år gammal blev hon utkastad av sin mamma i Bergsjön i Göteborg. Tiden innan hade präglats av en bråkig skilsmässa med knivslagsmål och föräldrarnas missbruk.
Louise hade problem i skolan och socialtjänsten hemma i Bergsjön hade fått flera anmälningar om att hon for illa men innan någon utredning hade inletts försvann Louise till sin pappa. Allt hon fick med sig var en säck med lite kläder.
Socialtjänsten i Göteborg åker ned till Vetlanda för att försäkra sig om att Louises nya hem är tryggt och bra och får ett bra intryck av pappan. Men skenet bedrar skulle det visa sig. För hade socialtjänsten kontaktat polisen, den lokala socialtjänsten eller pratat med psykiatrin hade Louise troligtvis aldrig fått bo hos sin pappa.
Socialtjänsten tog inte reda på att pappan hade permission från sluten psykiatrisk vård efter ett dråpförsök. Om de läst på ytterligare hade de också fått veta att pappan var grovt kriminellt belastad med flera fängelsedomar bakom sig för allvarliga brott och att han vårdats ett flertal gånger inom psykvården för missbruk som gjorde honom aggressiv och våldsam.
Det är SVT:s Uppdrag granskning som berättar historien om Lousie och hennes helvetiska uppväxt. Under de fem år som följer åker pappan in och ut på psykakuten. Han tar Louise som gisslan på balkongen, socialtjänsten dyker upp men inleder aldrig någon utredning och rotar inte i pappans bakgrund.
Louise spenderar allt mindre tid i skolan och både skolan och oroliga grannar kontaktar socialtjänsten som tycker att ansvaret vilar på skolan. Hon stängs ute från lägenheten av sin pappa och tvingas sitta på gården.
2005 får polisen larm om att Louise och pappan bor i skogen under presenningar. Men inte heller den här gången blir det något ingripande från myndigheterna.
Ingen kollar upp situationen, istället dröjer det 22 dagar innan socialen åker till pappans lägenhet och knackar på. Han öppnar inte utan meddelar bara på telefon att han inte vill ha kontakt med socialen. Ärendet avslutas än en gång.
Skolan fortsätter att uttrycka oro över Louises hemförhållanden men socialen manar till lugn - Louise och hennes pappa ska flytta till Danmark. Men det blir inte mycket till flytt. Efter bråk på en campingplats kastas Louise ut ur landet och hamnar åter i Vetlanda.
Hemma fortsätter pappan att missbruka både hasch och amfetamin. Louise får hjälpa till med doseringen när han inte själv klarar av att administrera sitt missbruk.
På hösten vräks familjen. Kronofogden, polisen, socialen och bostadsbolaget möts av pappan som barrikaderat sig i lägenheten.
Men åter gör ingen någonting.
- Det står ju också i socialtjänstlagen att man inte ska göra en mer omfattande utredning än vad som behövs. Efter 2006 har vi försökt få reda på mer, säger socialchefen Boo Hedbrant till SVT:s Uppdrag Granskning när han ska förklara varför man inget gjorde.
Nu bor Louise och hennes pappa i en bil. Det var så kallt att pappans amfetamin stelnade inne i kanylen berättar Louise för tv-teamet.
När reportageteamet konfronterar socialtjänsten med uppgifterna hävdar man hela tiden att man inte vet.
Men när Uppdrag granskning går igenom socialens egen sekretessbelagda utredning hittar man bevis på motsatsen: redan 1999 fick socialtjänsten reda på uppgifter om pappan via rättspsykiatrin.
Men anteckningarna fanns inte på familjesektionen utan på en annan del av socialförvaltningen några meter längre bort i korridoren. Ingen letar vidare.
- Varför vi inte gjorde det kan jag inte säga idag. Men det var ju helt klart en miss, säger chefen för familjesektionen Boo Hedbrant till Uppdrag granskning.
Även socialnämndens dåvarande ordförande Ejlon Johansson fick information om Louises situation. Inte heller han agerade.
Våren 2006 rymmer Louise till slut från sin pappa. Senare hos en fosterfamilj börjar hon berätta om de sexuella övergrepp han utsatte henne för.
Hösten 2006 döms pappan, mot sitt nekande, återigen till rättspsykiatrisk vård för grovt sexuellt utnyttjande och våldtäkt mot barn under flera tillfällen under fem års tid.
Lousie som i dag säger sig må bra undrar fortfarande hur det hela kunde få hända mitt framför ögonen på en hel vuxenvärld.
- Jag skolkar, jag blir mobbad, jag bor i en husvagn, i en bil. Att de inte förstår, att de inte alls reagerat? Det är liksom sex år. Det är en lång tid, säger hon till SVT.
Kl 13 i dag håller Vetlanda kommun presskonferens med anledning av Uppdrag gransknings reportage om Louise. Medverkar gör Ola Götesson, socialchef, Ingemar Sturesson, socialnämndens ordförande (kd) och Ejlon Johansson, socialnämndens tidigare ordförande (fp).
