Hittills har nye S-ledaren Stefan Löfven hållit låg profil. Men som ordförande för IF Metall visade han upp en annan vokabulär. Det visar den genomgång som SvD gjort av artiklar från Dagens Arbete under Löfvens tid som fackbas.

Ordvalen, men också innehållet, var ett annat innan Stefan Löfven valdes till S-ordförande. Om rut-avdraget – vilket han ständigt återkom till i de egna krönikorna – har han skrivit:

”Medan de som har råd får gräsmattan klippt, nybonade golv och assistans med sitt barbequeparty så får våra medlemmar ta smällen.”

Ett språkbruk som gör S-märkte statsvetaren Ulf Bjereld förvånad.

–Vi har vant oss vid att han är ganska nedtonad. Man kan tycka att en statsministerkandidat inte bör tala om ’rövare och skojare’, jag hajar nästan till när jag hör det. Men jag är övertygad om att det lågmälda språkbruket blir hans signum även fortsättningsvis.

Att Löfven vänt gällande rut-avdraget menar Bjereld beror på att S-ledaren bytt position – han företräder inte samma rörelse då som nu. Men också på att frågan utvecklats de senaste åren – rut-motståndet är inte längre lika tydligt som för några år sedan, inte heller inom S.

–Det är klart, ju fler sådana här exempel man kan visa upp, desto större är risken att hans trovärdighet urholkas. Men sättet han blev partiledare på förlåter nog mycket, det var inget uppdrag han aktivt sökte.

I samband med IF Metalls krisavtal 2009 fick Anders Borg finna sig i att bli liknad vid Bagdad Bob. De två har båda en tendens att stoppa huvudet i sanden, menade Löfven:

”Att som regeringen avvisa världens samlade expertis som populistiska vänsterpolitiker tyder på att regeringen tappat kontrollen”, sade han till Dagens Arbete med anledning av den passivitet han tyckte sig uppleva från alliansen rörande finanskrisen.

–Det här visar en sida hos Löfven som nog får många att höja på ögonbrynen. Men sett ur ett socialdemokratiskt perspektiv kan det vara bra. Stefan Löfven riskerar inte att bli en Juholt vad gäller retoriken, han har visat att han kan anpassa språket efter den kontext han befinner sig i. Det är också en kompetens.

När GM 2009 var på väg att sälja Saab riktades Löfvens agg mot Reinfeldt. Fackbasen menade att eftersom amerikanska staten var majoritetsägare, borde regeringen tala med kollegerna i Vita huset om en lösning. Men statsministern var inte med på noterna:

–Världen styrs inte av att politiker ringer till varandra, svarade Reinfeldt, varpå IF Metall och övriga Saabfack gjorde slag i saken och själva inledde samtal med en person på finansdepartementet i Washington.

Var det ett naivt agerande?

–Det var strategiskt. På vänsterkanten vill man alltid uppgradera politikens roll. Genom att ringa det här samtalet kan han sända signalen att politiker ska hantera frågorna. Dessutom ville han väl genera Reinfeldt, visa att det går att ringa – det är bara att lyfta luren.