Linnea Shibbye är trött. Hon har bara sovit drygt tre timmar efter att i måndags ha fått beskedet att hennes man Martin Schibbye och hans journalistkollega Johan Persson släppts ur Kality-fängelset i Etiopien. Ändå ler eller skrattar hon i princip hela tiden när SvD träffar henne på tisdagen.

– Martin ringde mig igår från ambassaden och meddelade att han var fri och att han älskar mig. Jag minns faktiskt inte exakt vad vi sa. Jag skrek, kommer jag ihåg.

Martin Schibbye har berättat för henne hur han och Johan Persson i fängelset hörde olika rykten om att de skulle benådas. Men när de istället för att släppas räknades in av fängelsepersonalen trodde de att något gått fel och att de skulle stanna i fängelset.

– De hade hängt upp sin väska på sängen igen och lagt sig. Precis innan de skulle låsas in rycktes de ut och släpptes, säger Linnea Schibbye.

Nu vilar Martin och Johan ut på okänd ort för att hinna anpassa sig till friheten innan de reser hem. Linnea Schibbye beskriver hur deras liv i Kality-fängelset varit oerhört inrutat med fasta tidpunkter och inräkning två till tre gånger om dagen. Ljudnivån är konstant hög mellan ekande plåtväggar, och ljuset släcks aldrig.

– Det kommer nog att vara lite tufft för dem att komma hem. Jag pratade med Martin igen i förmiddags, och han berättade att det var svårt att göra saker som att gå i trappor och använda nycklar. De har inte gjort det på så länge. De har inte gått på toaletten själva, och Martin missade att låsa dörren på flygplanstoaletten. Jag är rädd att de skadat hörseln i fängelset, de pratar väldigt högt i telefon, säger Linnea Schibbye.

Linnea Schibbye har under hela historien fortsatt sitt jobb i mejeridiskem i en Coop-butik, men i maj gick hon ner på halvtid eftersom hon kände sig för trött och sliten. Hon beskriver de 14 månader som gått sedan hennes man fängslades som en mardröm.

– Har jag varit med om något roligt har jag inte kunnat ringa Martin. Jag har inte kunnat ringa honom eller prata med honom.

Linnea Schibbye har rest till Etiopien tio gånger och hälsat på sin man i fängelset. Besöken har skett i ett kontor i ett lite finare besöksområde i fängelset tillsammans med Martin Schibbyes och Johan Perssons föräldrar. Familjerna har kunnat krama om varandra under de en till två timmar långa besöken. Resorna har sugit ur kraft, men också stärkt henne.

– Martin och Johan har varit så oerhört starka och haft sådan kämparglöd. De har varit som de brukar vara, och det har gjort mig stark. Sist jag var där hade Martin lunginflammation och feber. Då kände jag att resan inte gett den energi den brukar ge, säger Linnea Schibbye.

Resorna har bekostats av Reportrar utan gränsers fond, och Linnea Schibbye berättar hur tacksamma både hon och Martin Schibbye är över stödet de fått, bland annat från alla de som skänkt pengar.

När Martin Schibbye kommer hem ska de skåla i champagne, kramas och prata. Några mer konkreta planer har Linnea Schibbye inte gjort upp ännu, men lite längre fram tar makarna Schibbye antagligen semester och pustar ut.

– Jag vet inte om livet kommer bli precis som det var förr efter en sådan här sak. Det är klart att saker förändras. Men jag ser fram emot vardagslunket, säger Linnea Schibbye.

Att hennes mans arbete ofta innebar risker visste hon, men hon var inte beredd på att resan till Ogaden skulle kunna sluta med över ett år i fängelse.

– Jag kan inte säga att jag välkomnar att han utsätter sig för sådant här, men samtidigt tycker jag att det han gör är jätteviktigt och jag beundrar honom för det. Det är så viktigt med den typen av reportage.

Linnea Schibbye tror inte att hon kommer att försöka hindra sin man om han vill fortsätta göra den här typen av reportage i framtiden.

– Viljan att ge röst åt människor som ingen annan ser eller hör tror jag inte att Kality-fängelset får ur honom.

Mer om frigivningen av Schibbye och Persson: