Kolumn
”ALLT RÖR PÅ SIG”
I bästa fall är det ett påstående som gäller fler tågresor än den mellan Stockholm och Uppsala, där konstnären My Lindhs projekt Tågteve dykt upp som meningsfyllda banderoller fram till häromveckan. Värre var det när jag skulle ta mig till Borås, då blev det omedelbart tvärstopp med efterföljande försening – vilket jag insåg precis innan jag skulle byta i Alingsås. Till buss sista biten. Nu fanns förstås en konduktör som garanterade att bussen skulle vänta. Två gånger kom hon fram till min stol och försäkrade att busschauffören var informerad.
”HUR KOM JAG HIT”
I Alingsås hängde regntunga skyar över bussterminalen. Det var också allt. Av bussen syntes inte ens bakhjulen. Men skulle den inte vänta? En enda livs levande människa fanns att fråga, killen som ansvarade för busslasterna. Han hade inte hört ett ljud om några förseningar. ”I så fall hade jag kunnat säga till chauffören”, upplyste han nu när allt var för sent.
Inne på stationen fanns två kvinnor som förskräckt ryggade baklänges när jag kom instormande i all min upprördhet. ”SJ finns inte i Alingsås”, kunde den ena upplysa, hon som hyrt in sig i det gamla stationshuset med sin resebyrå. Flyg kunde hon fixa. Tågbiljetter också. Men eftersom sträckan Alingsås – Borås nu måste ske med buss slingrar den sig utanför hela hennes affärsidé.
”DET ÄR DU SOM RÖR PÅ DIG”
Tre taxichaufförer vaknade upp och försäkrade att detta var ett tillfälle när SJ skulle ersätta varje resenär med 300 kronor så det var bara att hoppa in. Två bilar fylldes snabbt, i båda fanns män som tog på sig rollen som reseledare eftersom de ansåg sig ha mest bråttom och därför måste sitta fram och ta kvitto. Till dem kunde resten av gänget betala kontant. Hur dessa pengar sedan skulle ersättas – ja, det var förstås en helt annan historia.
Vi var två som blev kvar, hon som kom sist och jag som på ett tidigt stadium surat ihop inför taxihärförarna. Tillsammans knappade vi iväg våra förseningsrapporter till SJ, det fanns inte så mycket annat att mobilpilla med i väntan på nästa buss.
”ÄR DU SÄKER?”
Häromdan kom svaret: ”SJ:s restidsgaranti gäller endast försening på SJ-sträcka, och omfattar inte eventuell resplusdel av biljetten”. Bussen Alingsås – Borås är ingen SJ-sträcka inser jag nu när jag kontrollerat den sparade biljetten, den ingår i Västtrafik.
Jaha, suck och stön. Enligt brevet från SJ:s kundtjänst utfaller restidsgarantin då SJ orsakat försening – alternativet är ”vid annan orsakande part utgår ersättning enligt nivån för EU-direktivet”. Men vänta, vad betyder det? Jo, längre ner står att ”Om Trafikverket, eller annan järnvägsrelaterad part, orsakade förseningen får du ersättning i form av kontanter efter 60 minuters försening, enligt den lagstadgade EU-nivån”.
”FORTSÄTTER DET SÅ HÄR?”
Hallå EU, förlåt att jag stör men jag vill bara veta om svenska Västtrafik är ”en järnvägsrelaterad part” och vem som i så fall ska ersätta min försening. Kan jag lita på konstnären My Lindhs Tågteve-försäkran:
”DET FORTSÄTTER SÅ HÄR”
