Li Sam har lev fullt ut som kvinna i två år. Hon har levt tillsammans med sin nuvarande fru sedan 80-talet. Nu måste hon skilja sig för att accepteras som ”kvinna” juridiskt. ”Det är en föredrande hopplös känsla”, säger hon.
Ingvar Karmhed
I 51 år levde elektroingenjören Li Sam i en manskropp. Hon sålde säkerhetsutrustning till engelsmän och företaget gick bra. Men i början av 2000-talet brakade hon ihop. Hon mådde så dåligt att hon trodde att hon skulle dö.
– Jag upptäckte att jag hade ett behov av att klä mig i kvinnokläder och då lugnade saker ned sig. Då visste jag inte vad transsexualism var. Jag fick börja nysta själv. Till slut insåg jag att jag fullt ut är en kvinna, säger hon.
Efter en lång process försökte hon få remiss för att diskutera en könskorrigering. Men den svenska byråkratin var långsam, den omfattande utredningen plågsam.
Li Sam hade då varit tillsammans med sin nuvarande fru sedan 80-talet. Nu sålde hustrun familjegården i södra delen av landet som släkten haft i fyra generationer för att bekosta en operation till Li i USA.
– Det vi fick från gården har delvis gått till att finansiera min överlevnad, säger Li Sam.
Men paret kände också att det var dags att lämna den lilla byn. Li hade börjat spara ut håret i en tofs och folk tittade. Julen 2005 gifte de sig i rådhuset. Men Lis resa från man till kvinna har varit dramatisk för båda två.
– Från början var det lite som att träffa en främling för henne. Processen är lång. Det handlar om att upptäcka sig själv, ens själ som finns långt därinne. Jag mår mycket bättre nu och känner ett lugn.
Efter att Li gjort den avslutande operationen 2007 i USA och helt blivit kvinna skickade hon in en ansökan till Socialstyrelsens rättsliga råd om ett juridiskt erkännande även i Sverige. Det blev ett nej.
”Handlingarna återsänds och vi emotser komplettering” stod det på svaret. Med det menas ett personbevis där det står att hon skilt sig från hustrun som sedan 80-talet stått vid hennes sida.
– Det är en förnedrande hopplös känsla. Det här handlar i grunden om att få ett erkännande från samhället.
Hovrättslagmannen Göran Ewerlöf, ordförande i Socialstyrelsens rättsliga råd, säger att man helt enkelt måste följa lagen från 70-talet i väntan på en ny. Och att det viktigaste för lagstiftaren har varit att den som bytt kön inte ska få skaffa barn.
– Så att inte en man som blir kvinna ska gå över från att vara pappa till att vara mamma. Det är av samma skäl som man måste steriliseras, säger han.
Men nu finns den könsneutrala äktenskapsbalken som gör att det bara är att gifta om sig igen efteråt.
– Därför finns det definitivt ett stort behov av att göra en ny lagstiftning. Det är konstigt att det inte har hänt något än, säger Göran Ewerlöf.
Och det är han inte ensam om att tycka. Både DO och RFSL undrar vad som hänt med den kritiserade könstillhörighetsutredningen som lämnades in till regeringen i april 2007 och som fortfarande ligger på socialminister Göran Hägglunds bord.
Och på socialdepartementet har man ingen tidsplan.
– Betänkandet är fortfarande under beredning. Det innebär att regeringen inte slutligt har tagit ställning i de frågor som utredningen tar upp. Flera remissinstanser har dock framfört att utredningen i vissa delar hade sådana brister att den inte kan ligga till grund för ny lag, säger Joakim Pettersson, politisk sakkunnig hos Hägglund i ett mejlsvar.
Li Sam har nu vänt sig till DO som ska titta på fallet.
– Budskapet i den nya könsneutrala äktenskapsbalken är att det inte ska spela någon roll vilket kön den man gifter sig med har. Då är det konstigt att kravet finns kvar här. Det är principiellt intressant. Det har lite varit en fråga man har känt att man inte riktigt velat ta i, säger Peter Tai Christensen, utredare på DO.
– Man borde kunna lagstifta så att man inte behöver skilja sig redan nu i väntan på det stora paketet.
