Majoriteten av de mord som Sture Bergwall, som tidigare kallade sig Thomas Quick, erkände och så småningom fälldes för är i dag preskriberade. Vid halvårsskiftet 2010 avskaffades preskriptionstiden för mord i Sverige, men retroaktivt innebär det att enbart mord som begåtts efter den 1 juli 1985 kan fortsätta utredas.

I dag återstår det bara ett svenskt ”Quick-mord” som fortfarande går att lösa – det på Yenon Levi i Dalarna 1988. Norsk polis har också möjlighet att fortsätta utreda den nioåriga flickan Thereses Johannesens försvinnande samma år – hennes kropp har aldrig återfunnits.

TV: Se rekonstrutionen av Levi-mordet med Quick från 1996

Klart är i alla fall att det finns möjlighet att lösa mordet på Yenon Levi som Sture Bergwall formellt frikändes för i Falu tingsrätt den 3 september 2010. Dalapolisen har beslutat sig för att ta upp mordutredningen igen.

– Vi har läst in oss på materialet och hållit kompletterande förhör. Det kommer vi att fortsätta med under hösten, säger Leif Nykvist, t f chef för våldsroteln hos polisen i Dalarna.

Eftersom utredningen är pågående råder det förundersökningssekretess och han kan inte gå in på detaljer när det handlar om vad förhören hittills gett för resultat.

– Men vi tittar också på om det finns möjlighet att komma framåt när det gäller gamla fynd på brottsplatsen. Med ny teknik som DNA kan det ju vara så, säger Leif Nykvist.

I Levifallet finns bevisning som har ansenlig styrka.

Leif GW Persson, professor i kriminologi

Leif GW Persson, professor i kriminologi, har undersökt mordet på Yenon Levi i den stora kartläggning av olösta mord som Rikspolisstyrelsen kommer att presentera om några veckor. Han bekräftar att det finns teknisk bevisning som kan leda till att gärningsmannen identifieras.

– I Levifallet finns bevisning som har ansenlig styrka. Bland annat har man säkrat cigarettfimpar på brottsplatsen som man kan ta fram DNA-spår på. Den nordafrikan som var misstänkt då Quick kom in i utredningen har redan tidigare kopplats till glasögon som lämnades på platsen. Den mannen lever fortfarande och det finns alltså möjlighet att ta in honom i utredningen igen, säger Leif GW Persson.

Han säger att mordet troligen inte var planerat utan inträffade efter en konflikt mellan den misstänkte och Yenon Levi.

– Det har antagligen uppstått nån diskussion och den misstänkte mannen har sedan slagit ihjäl Levi. Karaktäristika är att Levi har skador som tyder på att han blivit påkörd av en bil, kanske har han blivit nedmejad och sedan har det avslutats med att den misstänkte slagit ihjäl honom med en träpåk, säger Leif GW Persson.

Det är ett scenario som har stora likheter med den bild av mordet som de gamla polisutredarna har.

Det sista spåret efter Yenon Levi är ett vykort som postades till hans mamma från Stockholm i början på juni 1988. Den 11 juni hittades Levis kropp vid en enslig skogsväg utanför Rörshyttan i Dalarna. Mordvapnet som var en träpåk hittades i närheten, och fem meter från kroppen låg ett par repiga gamla glasögon som senare ledde till ett dilemma för Quick-utredarna.

Flera vittnesuppgifter i den tidiga polisutredningen kopplade Yenon Levi till en tunisisk man. SKL gjorde också en analys där man skrev att ”starka skäl talade för att” de repiga glasögonen var samma som de på den tunisiske mannens passfoto. Vare sig vittnesuppgifterna eller SKL:s konklusion fanns med i den rättegång som fällde Thomas Quick för mordet.

När Quick kom in i utredningen i mitten på 90-talet fick flera namnkunniga mordutredare istället finna sig i att bevis som pekade i en annan riktning skulle bort ur utredningen. Den erfarne brottsplatsundersökaren och tidigare chefen för gärningsmannaprofilgruppen, Jan Olsson, berättar hur han med växande obehag insåg att Thomas Quick inte hade en aning om vad som egentligen skett på brottsplatsen.

TV: Se rekonstrutionen av Levi-mordet med Quick från 1996

– Vid rekonstruktionen gjorde Quick fel efter fel. Det var en massa omständigheter som inte stämde. Och hela tiden fick vi höra att det blev fel för Quick eftersom det var en plåga för honom att berätta, det var en förklaring som återkom ofta, berättar Jan Olsson.

När Jan Olsson påpekade för åklagare van der Kwast att SKL:s tidigare analys pekade på en annan gärningsman försökte Kwast, enligt Olsson, få SKL att ändra sitt utlåtande. När det inte gick beställde Kwast en ny analys av glasögonen från den tekniska roteln i Stockholm – en analys som passade Quickutredarna bättre.

Jan Olsson lämnade då utredningen i protest – ”det stred mot min rättsuppfattning att fortsätta delta i hans utredning”.

Läs mer om fallet Quick:

Läs mer om fallet Quick: