Sussie Janson, i mitten, förlorade sina två döttrar i tsunamin. Nu arbetar hon som volontär på barnhemmet.
PHUKET, SvD
Majstången är lövad med tropiska växter och midsommarvädret är perfekt. Lunchbuffén äts med god aptit, till efterrätt blir det pannkaka.
I februari besökte SvD svensk-thailändaren Narin Florén som tog hand om många skadade och chockade svenskar efter tsunamin. Då hade han redan bestämt sig för att bygga ett barnhem där barn som förlorat föräldrar i tsunamin kunde bo.
Bara två månader efter byggstart, i april, stod hemmet klart och till i dag har 34 barn flyttat in, en del med förälder eller annan anhörig, andra ensamma. Alla har stora behov av hjälp men inte primärt på grund av flodvågskatastrofen.
- I och med att Khao Lak var värst drabbat och läger upprättades där så var det många som inte ville flytta ifrån sina nära och släktingar. Det förstår man med tanke på vad de varit med om, säger Sussi Janson, volontär på barnhemmet från Sverige.
Flera av barnen kommer från Isarn, Thailands fattigaste provins i nordöst. Många barn är drabbade av fattigdom, så barnhemmet behövs ändå, oavsett tsunamin, resonerar Narin Florén. De som har störst behov får komma.
De flesta barnen är mellan 3 och 14 år. Vissa är föräldralösa, andra bor där med sin mamma. Flera ensamstående mammor har olika jobb på barnhemmet.
Tonårsflickorna Sao och Prai kom med sina familjer som förlorat allt i tsunamin.
Nu har föräldrarna flyttat tillbaka i återuppbyggda hus, men barnen bor kvar för att fortsätta skolan i lugn och ro medan mamma och pappa får ordning på tillvaron hemma.
Alla barn i skolåldern på hemmet går i skolan, vilket inte alls är självklart i Thailand, berättar Sussi Janson. Små avgifter ska betalas som tillsammans blir upp till ett par tusen kronor per termin, pengar som alla inte har.
De får mat, hjälp med läxor, lek och trygghet. Några av barnen har blivit lämnade av sin mamma eller pappa och söker mycket kontakt när de kommer,
eller skärmar av sig.
- Vår ambition är att det ska vara så likt ett hem som möjligt, fast med en ovanligt stor familj. Vi vill inte ha för strikta regler som en institution, säger Sussi Janson.
För henne har möjligheten att arbeta på barnhemmet inneburit ett ljus i en svår tillvaro. Sussis bägge döttrar, 11 och 14 år gamla, försvann i flodvågen när de firade jul i Thailand med sin far. De är inte identifierade än.
Sussie lämnade sitt jobb som produktionsledare på en reklambyrå i Stockholm och reste med sin sambo Hans Forssell för att volontera på barnhemmet.
- Jag vågar inte tänka på hur livet hade sett ut om jag varit kvar i Sverige. Har man förlorat sina egna barn så betyder inget något längre.
Här kan hon känna sig glad, barnen ger henne så mycket. De tunga dagarna, när sorgen kommer över henne, stannar hon i det hus hon och Hans hyr en bit ifrån barnhemmet. Barnen ska inte behöva se henne ledsen.
Hon och Hans kommer att stanna åtminstone över årsskiftet, fast förmodligen längre som det känns nu.
- Skriv gärna att vi behöver fler volontärer hit, säger Sussi.
