Foto: Gunnar Lundmark
Frågan om delat ledarskap har under många år diskuterats i Vänsterpartiet. Enligt en rundringning som DN gjort är en majoritet av partiets distriktsordförande nu positiva till ett dubbelkommando – men både Lars Ohly och partiets vice ordförande Rosanna Dinamarca vill fortsätta med dagens modell.
Även i den högsta ledningen, det verkställande utskottet, finns ett motstånd mot att partiet - på samma sätt som Miljöpartiet - ska ledas av en duo, visar SvD:s samtal med ledamöterna.
- Jag har väldigt svårt att se fördelarna. Man säger att det är modernt, men vi hade delat partiledarskap 1917, och valde att ta bort det, säger Tamara Spiric.
Även VU-kollegan Marianne Ericsson säger nej.
- Personligen förespråkar jag inte det. Jag tror alltid att det är någon som blir A och någon som blir B.
Jonas Sjöstedt, en av kandidaterna till ordförandeposten, har länge velat ha delat ledarskap ”för att skapa en mer rättvisande bild av vilka vi är som parti och rörelse”. De övriga utmanarna Hans Linde och Ulla Andersson, som båda sitter i VU, har hittills inte drivit frågan.
- Från början var jag mest negativ, men ser mer och mer fördelar med att vara två. Jag har sett vilket stort ansvar ordförandeskapet är, och vad det kräver, säger Ulla Andersson, som samtidigt pekar på risker.
- Det kan bli så att en blir väldigt dominant utåt, medan den andra försvinner.
I partistyrelsen finns olika åsikter. Mussie Ephrem är positiv och ser delat ledarskap som en ”jätteviktig fråga”.
– Det är dags att testa den idén. Av många olika skäl, dels att ett partiordförandeskap är ett förtroendefullt men också väldigt krävande uppdrag, dels att vi är ett feministiskt parti. Det vore bra att kunna ha en man och en kvinna.
Om ett delat ledarskap ska införas krävs en förändring av partiets stadgar, och partisekreterare Anki Ahlsten påminner om att kongressen så sent som förra året röstade nej till att ha en jämställd duo i toppen. Ett bra beslut, anser hon.
- Vi får fundera på det här gemensamt, men så här långt är jag klart för den ordning vi har i dag.
Inför den partiledarstrid som väntar ger Anki Ahlsten nu ytterligare ett tydligt besked: Lars Ohly bör inte efterträdas av en man.
- Jag tycker att det vore bra med en kvinnlig partiordförande. Vi är ett feministiskt parti, och därför ser jag gärna en kvinnlig företrädare.
Gudrun Schyman blev 1993 den första kvinnan i V-toppen. När hon tvingades avgå tog Ulla Hoffmann tillsammans med Ingrid Burman tillfälligt över ledarskapet, tills Lars Ohly valdes på kongressen 2004.
- Jag tycker inte att Gudrun och Ulla och Ingrid ska vara en parantes i partiets historia. Nu har vi haft en man under de här senaste åren, och jag tycker att det kan vara dags för en kvinna igen, säger Anki Ahlsten.
Hon betonar dock att de tre kandidater som hittills har trätt fram alla är mycket bra representanter för partiet, och ”goda feminister”.
- Men vi har tappat förtroende i de feministiska frågorna, det ser vi i olika mätningar. Jag tror att det har betydelse att det är en kvinna som är företrädare.
Lars Ohly har klargjort att han betraktar det faktum att Sveriges första feministiska parti leds av en man som en ”parentes i historien”.
- Kvinnors erfarenheter kan inte förmedlas av män på ett trovärdigt sätt. Jag kan aldrig tala till kvinnor som Gudrun kunde, sa han till SvD inför partiledarvalet 2004.
