Hur ser du på att Lex Maria och Lex Sarah, lagar som är tvingande i Sverige för sjukvården att rapportera och åtgärda vanvård, har inte någon räckvidd utanför Sveriges gränser? Johan

– Varje land måste ansvara för sin lagstiftning och jag som sjukvårdspolitiker i Stockholm kan inte bestämma över hur det ska se ut. Men jag tycker i grunden att EU är ett väldigt bra instrument för att kunna föra diskussioner om hur man kan kvalitetsutveckla vården i alla länder. Många andra länder har bättre patienträttighetslagstiftning än Sverige.

Vårdval Stockholm har inneburit bättre tillgänglighet, men hotar enligt läkare, sjuksköterskor och mediarapporter kvaliteten i patientarbetet. Enligt DN 26/5 har till exempel den onödiga penicillinförskrivningen skjutit i höjden, läkarbesöken har reducerats till 2-3 minuter, och Stockholms läkarförening är oroade över utvecklingen. Är inte ett vårdvalssystem som ensidigt fokuserar på tillgänglighet ett misslyckande? Kari

– Vårdvalet är mycket bredare än en fråga om tillgänglighet. Det handlar framför allt om att stärka förtroendet för den nära hälso- och sjukvården, som har varit lågt bland den svenska befolkningen - och framför allt i Stockholm. Det handlar också om att det ställs hårdare kvalitetskrav nu jämfört med tidigare.

– Vad det gäller penicillinförskrivningen är det sedan många år tillbaka ett storstadsproblem. När det blir fler vårdkontakter i samband med att fler människor kommer till vården ökar också möjligheten att det förskrivs mer penicillin och antibiotika. Jag tror att det handlar väldigt mycket om utbildning bland studenter och fortbildning av redan aktiva läkare och sjuksköterskor.

Vad ser du för akuta förbättringar inom vården, främst akutmottagningarna? Marie

– I takt med att tillgängligheten stärks och människor känner ett förtroende för att den nära hälso- och sjukvården finns där, så ökar också möjligheten för våra stora sjukhus att koncentrera sina resurser på de svårast och mest akut sjuka. Det blir färre med lättare luftrörs- eller öroninflammationer som kommer att åka in till de stora sjukhusen och det gagnar alla - inte minst våra äldre.

Hur ser du på problematiken med att patienter, framför allt äldre personer, kan ha svårt att förstå utländska läkare och annan vårdpersonal som arbetar i Sverige? Anna

– Vi lever i ett mångkulturellt samhälle, så är det. Förstår man inte varandra har vi en jättebra modell för hur det ska finnas möjlighet till tolk på våra vårdcentraler och inne på våra större sjukhus. Just språkskillnaderna tror jag är något som vi kommer att behöva fundera mycket mer kring framöver. Inte minst när vi vet att många av de nya svenskarna som blir dementa kliver tillbaka och använder mer av sitt modersmål och tappar det senaste inlärda språket. Dettta gör att jag gärna ser att fler inom vård och omsorg är flerspråkiga. Det kommer att underlätta för alla inblandade.