”Här i vår kommun finns det enbart gamla människor inom politiken. Jag vill inte ha någon silverrygg jag vill ha in en mer jämlik åldersfördelning”, skriver signaturen Marie, som även ger förslag på en åldersfördelning: ”10% 20 år, 20% 25 år, 50% 40-45 år, 20% mellan 50 tlll 55 och 10% 80 år.”

”Jag vill att fler äldre män och kvinnor måste få finnas i den Svenska rikspolitiken. Idag är vi 13 % medborgare över 65 år i Sverige. Men i riksdagen finns endast 7% som representerar medborgare över 65 år”, skriver läsaren Elvert Svedje.

Han ser även en diskriminering av pojkar och yngre män. ”Allt detta bäddar för ett samhälle som krackelerar. Utveckling sker inte genom yngre småflickors livsdrömmar utan av äldre mäns förmåga att genom sin livserfarenhet kunna prediktera hur framtiden komer att gestalta sig för den svenska befolkningen och utifrån denna kunskap fatta de bästa besluten.”

”Silverryggarnas tid är över”, slår Katarina fast. ”Vad de gjorde när de vände de yngre ryggen, var att såga av grenen de satt på. Och det är inte bara av godo. Livserfarenheten behövs.”

Läsaren Göran Benedicks stämmer delvis in: ”Det behövs inga silverryggar utan politiker med erfarenhet dvs nominellt i 50 års ålder”.

”Se på omvärldens ålder på statschefer. Minst 50 år”, fortsätter han. ”Sveriges riksdag kan inte sägas vara särskilt representativ för väljarna med endast 6 personer över 65 år”.

Signaturen Ulrika konkretiserar sin kritik i en lista över krav som partiledning, ministrar, generaldirektörer och landstingschefer bör uppfylla:

”1) De har minst högskole/universitetsexamen om minst magisternivå. 2) De har arbetat i näringslivet minst 10 år. 3) De har presterat bra. Som det är idag tenderar det bli allt yngre broilers från ungdomsförbunden som saknar erfarenhet, utbildning och empati som utnämner varandra till olika poster. Det är min känsla.”

J Persson vill inte ha in några ”silverryggar” i svensk politik. ”Äldre människor är visserligen mer erfarna, men dagens politik behöver uppdateras.” Enligt signaturen följer de flesta partier värderingar från 1790-talet som inte går att applicera på dagens samhälle. ”Man måste ta lite här, lite där om man nu tvunget ska se politiken från ett höger-vänsterperspektiv”.

Alf Hedin, född 1938 och fortfarande aktiv i arbetslivet, tycker inte att de yngre partiledarna ingjuter något förtroende för äldre väljare. Enligt honom kan en ung politiker mycket väl vara politiskt skolad, men saknar ”av naturliga skäl” livserfarenhet från både samhälle och näringsliv.

”För politiker gäller samma regel som för tungviktsboxare, They never come back”, menar Anders Nilsson. ”Faktum är att erfarenhet slår begåvning och det tar lång tid att nå erfarenhet. Det bästa partierna skulle kunna göra är att hitta någon erfaren chef, till exempel en byggledare, en ledare för ett inte för stort bolag eller varför inte ”Svennis” som är politiskt mer eller mindre ointresserad”.

von Schlippenbach anser att dagens politiker helt saknar karisma och att det inte går att se någon skillnad mellan partierna. ”Jag tycker helt enkelt att ungdomarna skall ta över från de mycket konservativa och enkelriktade gamlingarna, som helt saknar förnyelse och som framför allt inte orkar eller vill ha förändringar”.

I listan över de rena namnförslagen förekommer Ny Demokratis förre partiledare Ian Wachtmeister flest gånger. Andra som nämns är Gudrun Schyman (tidigare partiledare för Vänsterpartiet och talesperson för Feministiskt initiativ), förre statsministern Ingvar Carlsson (S), Alf Svensson (KD) och Bengt Westerberg (FP).