Licensskolk, svart arbetskraft och sommarhus som ägs av ett skatteparadisbolag. Avslöjanden om de nytillträdda ministrarna har dominerat svenska medier sedan den nya regeringen intog Rosenbad för snart två veckor sedan och har hittills skördat två ministerkarriärer - handelsminister Maria Borelius och kulturminister Cecilia Stegö Chilò - som båda tvingats lämna sina poster.

Strax före avhoppen tyckte majoriteten av SvD:s läsare på nätet att det som avslöjats om de två ministrarna var grund för avgång. 87 procent av läsarna ansåg att Borelius borde avgå. När samma fråga ställdes om kulturminister Cecilia Stegö Chiló ansåg 84 procent att hon gjort sitt i den nya regeringen.

När det i början av veckan rapporterades att finansminister Anders Borg anlitat barnvakt och städhjälp mot svart betalning var det dock många av läsarna som fick nog.

”Sluta jaga ministrarna för småsaker, och låt dem sköta sitt jobb som vi betalar dem för. Framförallt kvällstidningarna bedriver en sanslös hetsjakt bara för att sälja lösnummer. De vänder och vrider på orden för att få minsta felsteg att verka som ett fruktansvärt brott. För många leder det här till politikerförakt, vilket skadar demokratin, men för mig leder det till journalistförakt”, skriver till exempel signaturen Ylva.

Pressombudsmannen Olle Stenholm har fått flera mejl och telefonsamtal från allmänheten de senaste dagarna.

- Flera personer har hört av sig och haft synpunkter på medierna i allmänhet. Flera anser att medierna övervärderat innebörden av de avslöjanden som gjorts om ministrarna

Olle Stenholm vill dock själv inte kommentera mediernas roll.

- Jag har svarat de som hört av sig att om berörda parter känner sig kränkta av medierna är det upp till dem att anmäla. Eftersom det då kommer att bli aktuellt för mig att kommentera fallen vill jag inte säga något i nuläget, säger Olle Stenholm till SvD.se.

Lowe Hedman, professor i medie- och kommunikationsvetenskap vid Uppsala universitet har förståelse för kritiken men menar samtidigt att medierna sköter sin uppgift som granskare av makten.

- Det har varit en intensiv bevakning av den nytillträdda regeringen men det är också mediernas roll att granska makten. I förlängningen gynnar det demokratin. Jag kan förstå att många tycker att det kanske gått lite för långt när det handlar om preskriberade saker som barnvakter man betalat svart för för en massa år sedan. Samtidigt är det viktigt att man för upp oegentligheter till ytan, säger Lowe Hedman till SvD.se.

Statsminister Fredrik Reinfeldt varnade i går för att den senaste tidens massmediebevakning av ministrars förseelser i tidigare liv leder till moralpanik. Och flera av SvD:s läsare är inne på samma linje. Breven med kritik strömmar in till papperstidningens insändarsida, och på SvD.se är det många somn skriver av sig sin upprördhet.

”Vilken tur att vi har denna journalistkår bestående av snövita dygdemönster fria från skelett i garderoben. Men vem granskar dem? Inte de själva i alla fall. Jag tycker att alla journalister som pekar finger åt politiker först skall presentera ett eget, givetvis fläckfritt, förflutet”, skriver signaturen Vadeva.

SvD:s redaktionschef Mats-Eric Nilsson förklarar redaktionens agerande.
- Att granska de personer som utsetts till att styra landet är en självklar uppgift för medier i ett demokratiskt samhälle. Bland annat handlar det om att undersöka hur ministrars ord och egna handlingar hänger ihop. Finns det dessutom uppgifter om att statsråd bryter eller har brutit mot lagen anser vi att det är viktigt att berätta det för våra läsare, säger Mats-Eric Nilsson och fortsätter:

- Men självklart kan man diskutera var gränsen går för denna granskning. Hur långt tillbaka kan den sträcka sig och hur små överträdelser är intressanta för allmänheten? Det finns förstås en risk att vi i vissa lägen kan göra för stora nyheter av för små händelser. Detta är något vi just nu diskuterar på redaktionen och tillsammans med de läsare som hör av sig med synpunkter på vår nyhetsvärdering.

Lowe Hedman tycker att medierna sköter sin uppgift väl.
- Naturligtvis ska även medierna granskas men det gör de ju också i en sådan här efterföljande diskussion och i enlighet med de pressetiska reglerna. I förlängningen tror jag att vi kommer att få mer medietränade politiker och en bättre gallring av människor innan de tillfrågas att sitta med i en regering. Jag ser det faktiskt mest som att medierna nu gör det jobb som statsministern i efterhand själv önskar att han gjort innan han utsåg sina ministrar.

Men finns det inte en risk att den här sortens bevakning leder till politikerförakt och att det kan bli svårt att rekrytera till politiken i framtiden?

- Det finns naturligtvis en gräns för hur ingående man kan granska politiker och den gränsen börjar vi kanske snudda vid. Men samtidigt ska vi komma i håg att det är mediernas uppgift att syna statsråden i sömmarna vad det gäller relevanta sakfrågor som just svart arbetskraft, skattefiffel och licensskolk. Det är ju den sortens frågor som de själva fattar beslut om som lagstiftare, säger Lowe Hedman till SvD.se.

Och hur är det med journalistföraktet, påverkas det av den här sortens bevakning?

- Det tror jag, framför allt i de grupper som sympatiserar med den nya regeringen. När bevakningen går för långt och blir för personlig som vi ju sett en del exempel på den senaste tiden är det många som reagerar och tycker att journalisterna gått för långt.

Trots kritiken finns det några av SvD:s nätläsare som vill ha ytterligare granskning av våra politiska representanter.

”Gör en genomlysning av samtliga riksdagsledamöter och avsätt dem som har skattefuskat! Det är riksdagen som stiftar lagarna. Kan de inte ens själva följa dem ska de bort” skriver till exempel signaturen Borg.