I gårdagens tidning fortsatte SvD:s granskning av de svartlistade hjälporganisationerna som fortsätter sin verksamhet, trots att flera av dem blivit av med sina 90-konton. Verksamheten har ­retat upp SvD:s läsare. Och igår var det många som passade på att göra sin röst hörd på svd.se. Här är några av kommentarerna:

”Hur kan människor som har någon självkänsla arbeta med detta. Det är ju klart bedrägeri det handlar om. Jag hoppas verkligen att folk börjar tänka på vad de skänker pengar till eftersom det finns många behövande människor i hela världen och även folk i vårt eget land som ibland verkar helt bortglömda”.

”Det är ledsamt att människor ger pengar till girigbukar och lycksökare i tron att det är en god handling. Jag ger bara till organisationer som funnits länge och som klarat granskningarna. Finns det behov av fler?”

Även flera bloggar tar upp SvD:s artikelserie. Så här skriver bloggen jj.n’s blogg:

”Med endast 1 av 25 miljoner som gick till rätt typ av verksamhet, och ett tydligt cyniskt sätt att lura gamla människor och själv låta utvecklingsstörd eller plocka in ordet ”barn” så slår cynismen någon form av rekord. Men allvarligt talat, är det inte någon form av bedrägeri, som inte är lagligt, att påstå saker som inte alls stämmer? Eller gäller det enbart om det är varor man betalar, och inte skänker, och blir lurad på?

Det största problemet av alla blir ändå någonstans att de drar ner så många seriösa organisationer i skiten också genom att alla blir misstänkliggjorda...”

”Läste just på Svenskan om det här ”underbara” beteendet. Satte så när latten i halsen. Inte i för­våning över att folk gör sådär, ­tyvärr har man vant sig vid att en del av mänskligheten hellre ­ägnar sig åt stöld, lögn och bedrägerier än hederlighet och ärlighet, utan att människor fortfarande går på det dessutom,” skriver bloggen Ninnas Bok.