Nya uppgifter i USA handlar om att en kvinna i USA kallad Jihad-Jane planerat att mörda den svenske konstnären Lars Vilks. Själv fick han höra om det sent på tisdagskvällen, och skämtar om att det är bra att terroristerna nu fått in ett genusperspektiv i sin bransch.

Men även om han kostar på sig att driva med den senaste nyheten kring honom är han medveten om risken för att hans symbolvärde nu växer.

– Jag trodde att jag mer eller mindre hade ett nolläge nu. Under fjolåret var det väldigt stillsamt. Men de hade inte glömt. Så visst, nu blir jag ännu intressantare, säger Lars Vilks.

Han har inte själv haft kontakt med den danske tecknaren Kurt Westergaard men menar att han blev utvald och fick just ett sådant symbolvärde. Uppmärksamheten i sig är därför riskabel och inget han önskat.

– Ja, eftersom de har en sådan policy att man ska visa de otrogna och ta ett exempel som har någon form av bärighet. Det gör mig till ett möjligt val nu.

Redan i januari fick Lars Vilks ett mordhot som spårades till Somalia men som framfördes på svenska, och som fick honom att kontakta polisen. Han säger han har mer förtroende för Säpo nu än tidigare. För en dryg månad sedan dök de oväntat upp hos honom.

– Det verkar ligga något i vad de håller på med. Jag fick veta att man hade hade utvärderat risksituationen. Förut struntade jag i stort sett i dem och tyckte att de var amatörmässiga men nu har de spottat upp sig som jag upplever det.

Han vet inte om Säpo har gjort några förändringar, men lever själv som ungefär som vanligt.

– Man kan bli paranoid, men det är inte troligt att något drabbar mig även om det inte kan uteslutas. Jag har ju levt med det här väldigt länge. Vad som är viktigt är att jag är observant på att det inte är någon som hänger efter mig. Att bli spontant igenkänd leder inte till några angrepp.

Stämmer det att du har en yxa hemma för att kunna försvara dig?

– Javisst. Westergaard blev ju angripen av en amatörmässig terrorist som gick lös med en yxa och det ger ju vissa förhoppningar, då har man en chans. Kommer de med ett granatgevär eller nåt sånt, ligger man sämre till.

Ångrar du din rondellhund?

– Nej, nej. Jag befinner mig i en bransch där man arbetar med att göra saker som ligger på gränsen till vad man bör eller kan göra. Det ligger i konstens uppgift att syssla med sådant. Det är klart att det är bättre om någon annan gör det, men det måste finnas någon som gör det, säger Lars Vilks.

– Det ska väl ändå vara möjligt att avbilda Muhammed som rondellhund utan att världen går i taket. Därför ångrar jag ingenting. Och jag tänker inte be om ursäkt heller, det har jag gång på gång fått framställt för mig, att jag ska komma med ett knäfall. Men det är det sämsta man kan göra.