Larmrapporter kan inte styrkas

Den hittills första kvalitetsbedömningen av all tillgänglig forskning kan inte styrka ett samband mellan mobiltelefoner och cancer.
De uppmärksammade enskilda larmrapporterna om risken att få hjärntumörer håller inte måttet vetenskapligt och bevisar därför ingenting.


Lennart Hardell tar emot Cancer- och Allergifondens Miljömedicinska pris av talman Birgitta Dahl. Året var 1997. Foto: Scanpix

Den slutsatsen drar två ledande amerikanska forskare som på uppdrag av Statens Strålskyddsinstitut (SSI) i Sverige granskat samtliga studier om mobiltelefoni och cancer.
Deras slutsats innebär en förödande kritik framför allt mot professor Lennart Hardell i Örebro som producerat flertalet av de undersökningar som påstås visa cancerrisker med mobilttelefoner.
- Vi har i uppdrag att ansvara för en säker strålmiljö i Sverige, säger generaldirektör Lars-Erik Holm vid SSI. Det inkluderar eventuella risker med lågdostrålning och vi såg ett stort behov av att försöka få klarhet vad gäller eventuella cancerrisker med mobiltelefoner. Därför vände vi oss till USA:s och världens två ledande experter så kallade epidemiologiska studier av strålning.

De två forskarna John Boice och Joseph McLaughlin identifierade nio epidemiologiska studier sedan 1996 i detta ämne. Sex av dem utgörs av så kallade fall-kontroll-undersökningar där en grupp människor som fått hjärntumörer jämförs med friska kontrollpersoner.
Tre är kohortstudier, där en grupp ofta friska människor, i detta fall användare av mobiltelefoner, undersöks i fler avseenden och därefter följs deras sjukdomsutveckling under en längre tidsperiod. De som blir sjuka jämförs med dem som förblir friska.

I den ingående kvalitetsvärderingen av studierna får fem av dem godkänt för att hålla acceptabelt hög vetenskaplig nivå. Utmärkande för dem är också att ingen av dem kan påvisa något samband mellan att tala i mobiltelefon och cancer. Flera av dem är mycket omfattande, till exempel över 400 000 mobiltelefonabonnenter i Danmark.

Däremot får de övriga fyra studierna underkänt, däribland de två som Lennart Hardell producerat sedan 1999.
I den tuffa granskningen är de amerikanska experterna inte nådiga.
De slår för det första fast att fall-kontroll-studier som Lennart Hardell alltid använder har det lägsta bevisvärdet av olika tillgängliga metoder.

De påpekar vidare att deltagarunderlaget är litet, att bortfallet är mycket stort (upptill 70 procent) bland de tumördrabbade, att svarsfrekvensen från dem som deltar i gengäld är orimligt hög över 90 procent (det vanliga brukar vara högst 70 procent), att flera slutsatser bygger på delanalyser av den redan lilla patientmaterialet som egentligen inte säger någonting. Resultaten bedöms därför som betydelselösa.
- Det är mycket tillfredsställande att den här tungt vägande analysen stöder vår och många andra myndigheters bedömningar, kommenterar Lars-Erik Holm.

Fotnot: Författarna är verksamma vid ett privat epidemiologiskt institut i USA. Ingen av dem har kända bindningar till mobiltelefonindustrin.
Inger Atterstam
08-13 51 59