Perspektiv | Läkarna, industrin och medicinerna

- Det är okej att ta emot ekonomiska förmåner från företagen eftersom arbetsgivaren - landstingen - inte betalar för läkarnas vidareutbildning, upprepas som ett evigt mantra.

Men det är inte sant. Landstingen betalar visst. Fast inte direkt utan indirekt via det intrikata halvdolda system som SvD beskrivit: företagen satsar allra minst två miljarder (sannolikt fyra miljarder eller mer) på marknadsföring i Sverige, kostnaden bakas in i priset, (läkemedelsföretagen är världens i särklass största vinstmaskin), kostnaderna för läkemedlen är mycket höga, samhället (skattepengar) betalar när högkostnadsskyddet slår till. 19 miljarder förra året. 80 procent av läkemedelsföretagens inkomster på receptbelagda läkemedel är i realiteten samhälleliga subventioner.
Nackdelarna med denna mycket speciella rundgång är uppenbara: läkemedelsföretagen kan kamouflera sin kommersiella marknadsföring som utbildning, landstingen-sjukvårdshuvudmännen har avhänt sig alla
möjligheter att styra innehållet i läkarnas utbildning, den sker helt på företagens villkor och initiativ, läkarna tillåts ha ”egna” regler för relationerna med företag som inte gäller för andra landstingsanställda t ex inköpare, en uppenbart inte särskilt sund korruptionsliknande kultur etableras och upplevs till sist som en självklarhet.

Många läkare som ringt och mejlat till SvD säger samma sak: man vänjer sig och ser inte att det egentligen är väldigt konstigt.
Juridikprofessor Madeleine Leijonhufvud talar i SvD-intervjun om en förvånande ”aningslöshet”.
- Att lita på läkemedelsföretagen för opartisk information om de egna produkterna är lika förnuftigt som att låta öltillverkare undervisa om alkoholism.
Marknadsföring handlar om att sälja läkemedel och ju mindre viktigt medlet är, desto mer marknadsföring krävs, har den tidigare chefredaktören för tidskriften New England Journal of Medicine Marcia Angell skrivit.
Däremot är systemet bekvämt för nästan alla parter, mest kanske för landstingen.
Läkarnas arbetsgivare behöver inte bry sig om läkarnas vidareutbildning. Den har ju alltid industrin skött. Landstingen har i realiteten abdikerat och därmed sanktionerat industrins kommersiella makt över sjukvårdsapparaten.
Samtidigt vet läkarna att om landstingen med sina bristande resurser skulle ta över utbildningen riskerar mycket av industrins generösa ”guldkanter” att ryka: extravaganserna, de lockande resorna, lyxmåltiderna.

Läkarnas ofta arroganta krav på diverse gåvor som resor, restaurangbesök och sponsring är nämligen företagens ofta upprepade motargument när deras marknadsföringsmetoder kritiseras.
- De ser oss bara som några slags smörgåsnissar, säger en högt uppsatt direktör i industrin.
- Systemet gör är att läkarna uppfattar att de har rätt att få dessa gåvor - det är inte en muta utan en rättighet, har till exempel Drummond Rennie, viceredaktör på USA:s läkartidning Jama, sagt.
Ändå har SvD:s serie mötts av överraskande positiva gensvar också från läkarkåren:
- Bra att någon äntligen
tar upp detta. Det är en större skandal än Systembolaget.