Enligt rätten håller inte åklagarens bevisning mot den åtalade läkaren. I fokus har ett blodprov på den tre månader gamla flickan stått – ett blodprov som enligt analysen påvisade väldigt höga doser av narkosmedlet tiopental. Men enligt rätten är analyssvaret inte tillräckligt tillförlitligt.

Det är också något som försvarets expertvittnen hävdade under rättegången, och därmed går rätten helt på försvarets linje.

”Tingsrätten anser inte att man kan dra någon mer långtgående slutsats av analysresultatet än att tiopental visserligen påvisats i en hög koncentration men att det är oklart hur hög denna koncentration varit”, skriver tingsrätten och konstaterar att det inte är klargjort när flickan fick injektionen med tiopental.

I domen står det:

”Åklagaren har påstått att det påvisade tiopentalet tillförts genom en massiv överdos i anslutning till att XX (barnet, red anm) avled medan tingsrätten inte har kunnat utesluta att det tillförts vid tidigare tillfällen under vårdtiden”.

Under rättegången hävdade försvarets expertvittnen att flickan kan ha fått dosen flera dagar innan hon dog och att narkosmedlet legat kvar i flickans fettväv. Det håller tingsrätten med om och konstaterar att åklagaren därmed inte kunnat bevisa att en brottslig handling begåtts. ”Läkaren ska redan av den anledningen frias”, skriver rätten.

Under en pressträff säger lagmannen Mari Heidenborg att rätten enbart tagit ställning till det som hände under eftermiddagen då flickan dog.

– Domstolens uppgift är att pröva om åklagarens påstående är bevisade - enbart detta. Domstolen har inte till uppgift att få fram något rimligt sannolikt händelseförlopp. Och beviskraven för att nå fram till en fällande dom är att det ska vara ställt utom rimlig tvivel att det gått till så som åklagaren påstått, säger hon och fortsätter:

– Det innebär att man ska kunna utesluta ett alternativt händelseförlopp eller en alternativ gärningsman. Det är beviskraven och detta är vad domstolen prövat.

Och domstolen kan alltså inte utesluta ett alternativt händelseförlopp. Det gör att läkaren helt frias.

Med tanke på att det inte går att bevisa när flickan fick tiopental anser rätten att det egentligen inte heller är relevant vad läkaren gjorde de sista timmarna innan flickan dog. Men målet har fått så stor uppmärksamhet att man trots det tar upp frågan.

– Det har vi gjort för att det här målet varit väldigt uppmärksammat och oskrivet, vi har prövat hela händelseförloppet och velat redogöra för det i domen.

Slutsatsen blir att läkaren inte gjorde någonting som inte var medicinskt motiverat – något som vittnen stödjer enligt rätten.

Försvarets expertvittnen har också ifrågasatt om det går att dra några slutsatser utifrån ett enstaka blodprov. Rätten följer också den linjen.

– Flera har sagt att hade de, som kliniskt verksamma, fått ett sådant analyssvar så hade de begärt ett omprov. Detta har föranlett domstolen att göra en särskilt noggrann granskning om mätvärdet är tillförlitlig. Och den prövningen har utfallit negativt, säger Mari Heidenborg och fortsätter med att det varken har bevisat eller motbevisats att det begåtts brister när provet togs.

– Men de kan inte uteslutas, säger hon.

Dagens dom är – om den inte överklagas – slutet på en historia som började redan 2008. Efter en felbehandling får en nyfödd flicka blödningar i hjärna och i september beslutar läkare efter samråd med föräldrarna att de livsuppehållande behandlingen ska avslutas.

Några veckor senare polisanmäls sjukhuset – framförallt för den första felbehandling. Men under utredningen upptäcks väldigt höga halter av tiopental i flickans kropp och åklagare menar att läkaren injicerat narkosmedlet under flickans sista timmar i livet och att detta ledde till att barnet dog.

Den 2 mars 2009 grips läkaren på sin arbetsplats och häktas misstänkt för dråp. Senare lägger åklagaren också till den alternativa åtalspunkten försök till dråp