SvD berättade igår om några av konsekvenserna av den tilltagande antibiotikaresistensen. Redan dör människor av infektioner där det inte finns någon slagkraftig antibiotika att sätta in och viss avancerad sjukvård är inte längre möjlig eftersom riskerna är för stora.
Såväl vårdexperter som forskare anser att det nu krävs beteendeförändringar där solidariteten måste gå före den individuella bekvämligheten.
Spridningen av resistenta bakterier märks framför allt i Asien, stora delar av Afrika, USA, Kina, Indien och i flera sydeuropeiska länder.
Sverige, Norge och Holland är de länder som hittills klarat sig bäst, men även här har över- användningen av antibiotika lett till resistens och att patienter dör.
–Visst förekommer det även här. I några fall och vid några utbrott finns det bara något en- staka läkemedel att sätta in. De mest kända exemplen handlar om MRSA och multiresistenta tarmbakterier med ESBL och i många länder är förekomsten mycket omfattande, säger Otto Cars, professor i infektionssjukdomar och ordförande i Strama – Samverkan mot antibiotikaresistens.
Ett skräckexempel från Grekland är att det på flera intensivvårdsavdelningar hela tiden finns patienter med infektioner som har totalt resistenta bakterier.
Det är patienter med blodförgiftningar, lunginflammationer, eller som varit med om stora operationer eller olycksfall som man inte längre kan klara.
Man pressar upp doserna och experimenterar med 3–4 olika antibiotika eller gamla preparat som övergavs för att biverkningarna var för stora.
Några räddas, men många dör.
–Man kan likna det här vid överutnyttjandet av fossila bränslen. Nu måste vi dra i handbromsen och hitta andra hållbara koncept som funkar. Den nuvarande antibiotikan är en ändlig resurs och därför kommer det att krävas rejäla beteendeförändringar. Ju längre vi väntar, desto mer kommer dödligheten öka och medellivslängden sjunka, säger Otto Cars.
Lars-Erik Holm, generaldirektör på Socialstyrelsen är inne på samma linje.
–Vi måste göra något nu och som individer måste vi acceptera en del obekvämligheter eller att vi inte längre kan göra vissa avancerade behandlingar. Vi måste avstå från en del för att vara solidariska med framtida generationer och det känner man ju igen från klimatfrågan, säger han.
Socialminister Göran Hägglund (KD) gör också liknelser med klimatfrågan.
–Hotet kommer smygande. Ditt och mitt agerande är inte avgörande, men om vi alla gör fel samtidigt blir det ett jätte- problem. Därför måste vi nu alla delta och inte vänta för länge att ändra på vår användning av antibiotika, säger Göran Hägglund.
Otto Cars tror att det dröjer in- nan man kan se någon ljusning i form av nya behandlingsmetoder.
Spridningen av multiresistenta bakterier går med rasande fart genom globaliseringen, allt resande och dessutom genom livsmedelskedjan med all antibiotika i djuruppfödningen.
–En del kallar mig för domedagsprofet, men jag håller mig bara till det som är sant, säger han.
Inom både EU och i samarbeten med såväl USA som Kina har den svenska regeringen det senaste året sytt ihop överenskommelser om att ta fram handlingsplaner och strategier för att på sikt utveckla ny antibiotika. Inom 18–24 månader ska dokumenten finnas på bordet.
–Det är det bästa som hänt i den här frågan och Sverige har tagit på sig ledartröjan. Men det är bråttom för problemet rör sig så läskigt fort, säger Otto Cars.
