Om polisens nya satsning mot grov organiserad brottslighet ska bli framgångsrik kommer den att kräva att sekretessen mellan myndigheter bryts och att information om personers personliga och ekonomiska förhållanden kan flöda mera obehindrat och kontinuerligt än idag.
Därför vill polisen och andra myndigheter ha en snabb förändring av sekretesslagen.
På justitiedepartementet arbetar en grupp tjänstemän med frågan.
–Jag räknar med att ett förslag om en ändring i sekretesslagen kan läggas fram i vår, säger justitieminister Beatrice Ask (M).
Frågan är om den beramade och bland politiker starkt omhuldade kampen mot den växande grova kriminaliteten i Sverige blir tillräckligt effektiv i väntan på en ny lag.
Nio aktionsgrupper inom polisen, en utbyggd underrättelsetjänst och en central ledning kallad Operativa rådet ska bli spjutspetsen mot organiserad brottslighet i Sverige. Sedan den 1 september är organisationen igång.
Ett tiotal andra myndigheter ska samverka med polisen. Då infinner sig behovet att snabbt kunna dela information över myndighetsgränserna.
Rikspolisstyrelsen (RPS) har för regeringen pekat på behovet av att skriva om lagstiftningen.
Rikspolisstyrelsen har även frågat en rad myndigheter som Polisen ska samarbeta med vilket behov som finns av att ändra i sekretesslagen.
Svaren blev att behoven är stora.
”Penningströmmar på konton, där vi inte förstår syftet men som skulle kunna avse grov brottslighet. Vi kan även se företeelser kopplade till en viss person, där vi heller inte ser något direkt skattebrott, men misstänker annan brottslighet”, skriver Skatteverket.
Kriminalvården svarar ett klart nej på frågan om man får de uppgifter de behöver från polisen. Genom bättre information vill man komma åt problem med konstellationer av grovt kriminella inne på anstalterna och man vill veta om besökare är föremål för brottsutredning.
Migrationsverket pekar på att polisen inte alltid lämnar ut uppgifter om id-handlingar och vill ha tydligare regler.
När en myndighet idag begär att en annan myndighet ska lämna ut uppgift om person eller sak gäller ofta sekretess. Den kan brytas vid brottsmisstanke eller om förundersökning inletts.
Men i ett tidigare skede, vid utbyte av underrättelseinformation, blir det besvärligare. Den så kallade generalklausulen räcker inte till. Den innebär att en tjänsteman ska pröva om ”intresset av att av att uppgiften lämnas ut har företräde framför det intresse som sekretessen ska skydda.”
Generalklausulen är ett alltför trubbigt instrument i kampen mot organiserad brottslighet, anser polisen och andra myndigheter. Den tar för lång tid att tillämpa, den innebär ofta olika bedömningar av vilket ”intresse” som väger tyngst, och en risk för rättsosäkerhet.
Polisen vill därför ha en rak generell bestämmelse i sekretesslagen som i princip säger att sekretess inte ska hindra att uppgift om enskilds personliga och ekonomiska förhållanden lämnas mellan de brottsbekämpande myndigheterna som polisen, tullen, åklagarmyndigheten, Skatteverkets skattebrottsenheter med flera – ”om det behövs för den brottsbekämpande verksamheten.”
I relation till myndigheter som inte är brottsbekämpande, som Migrationsverket och Försäkringskassan, vill man ha en mer restriktiv skrivning. Sekretess ska inte hindra att uppgifter lämnas ut om ”det föreligger misstanke om brottslig verksamhet som är av allvarlig och omfattande karaktär.”
–Det är ett bekymmer om de brottsbekämpande myndigheterna inte kan prata med varandra om de redan har uppgifter som tyder på grov brottslighet. Det handlar ju inte om socialtjänsten, säger Beatrice Ask.
–Visst kan det finnas integritetsproblem. Fast när det gäller grov organiserad brottslighet arbetar man med personer som ligger på en sådan nivå att man snabbt måste få fram uppgifter om dem, säger Beatrice Ask.
Camilla Lindberg (FP): ”Konsekvenserna måste analyseras”
Riksdagsledamot Camilla Lindberg (FP), som lade ned sin röst vid riksdagens omröstning om FRA-lagen:
–Intentionerna är goda och självklart ska brottsbekämpningen vara effektiv. Men jag anser att man måste göra en analys av integritetskonsekvenserna. Hur många människor ska beröras av att sekretessen bryts, bara ett fåtal misstänkta eller allmänheten generellt? Skatteverket har redan möjligheter att hämta in massor av information om människor som inte begått brott, säger Camilla Lindberg.
En annan fråga som bör belysas är lagringen av uppgifter, anser hon.
–Ska uppgifterna kunna samköras i register och hur länge ska uppgifterna kunna lagras. En annan fråga man måste ställa sig är vilket omfång uppgifterna ska ha.
Johan Pehrson (FP): ”Vi vet att behovet att förebygga finns”
Riksdagsman Johan Pehrson, rättspolitisk talesperson och ledamot av justitieutskottet (FP):
–Vi bör snarast få en ny lag. Grov brottslighet är ingen tebjudning. Om polisen och andra myndigheter ska få ett övertag så vore det underligt om de inte fick dela information. Vi vet ju att behovet finns inte minst när det gäller att förebygga brottslighet, exempelvis helikopterrån.
Johan Pehrson ser inga direkta integritetsproblem med nya sekretessbrytande bestämmelser.
–Den största integritetskränkningen är att utsättas för brott. Men jag tycker att det är klokt att ha en viss begränsning när det gäller att lämna ut uppgifter mellan brotts- bekämpande myndigheter och andra myndigheter.
