I år får Claes Malmberg sällskap av Ulla Skoog på Gunnebo slott, i klassiska gangsterkomedin ”Ladykillers”. Buskis är underskattat på kultursidorna, men folk strömmar till. För skådespelarna är det publikens respons som räknas, och ger föreställningen schwung.

Claes Malmberg har kanske lite kvar till Charlie Häckner på Liseberg innan man kan kalla honom för västsvensk sommarinstitution, men sedan några år tillbaka strömmar folk till Gunnebo slott utanför Göteborg för att se honom regera under bar himmel. I år får han sällskap av Ulla Skoog i klassiska gangsterkomedin ”Ladykillers”. Hon gör den godtrogna och rättrådiga gamla Mrs Wilberforce, som råkar hyra ut sitt hus till ett gäng banditer i tron att de är en orkester. Claes Malmberg spelar ligans grandiosa boss, professor Marcus, som gräver sin egen grav när han försöker ta livet av sin söta hyresvärd.

Båda hyllar manuset som bygger på den klassiska filmkomedin med Alec Guiness och Peter Sellers. Men även om de då och då bryter ihop inför all dråplighet, så talar båda om komedi som ett slags konsthantverk.

- Vi har så klart roligt mellan varven, säger Claes Malmberg. Men det märkliga är ju att komedi kräver att man har tråkigt på vägen. Det blir mycket monotont pill med tajming under repetitionerna. Det måste se lätt ut man är klar.

Ulla Skoog håller med:

- Ibland är just de roligaste scenerna de som är tråkigast och svårast att repetera. Man glömmer nästan bort vad som var kul innan publiken kommer och skrattar just där man tragglat.

Det är publiken som ger pjäsen schwung. Vad kritiker skriver är mindre viktigt, menar Claes Malmberg. Samtidigt efterlyser han recensenter som kan komedigenren och förstår konceptet sommarteater.

- Buskis betydde från början att man spelade i buskarna. Utomhus, helt enkelt. Men ordet har blivit en sorts negation och en genre i sig. Hur som helst så är det riktiga problemet att så få kritiker förstår vad komik är. Att spela komik är som att vara en trollkarl! Man kan inte visa hur svårt det är, för då blir det inte roligt. Grunden är att det ska se lätt och elegant ut, och detta måste man se och förstå.

Många som köper biljett till ”Ladykillers” lär ha en färdig bild av karaktärerna och handlingen, tack vare den kända 50-talsfilmen med Alec Guiness och bröderna Cohens nyversion för några år sedan.

Men varken Claes Malmberg eller Ulla Skoog verkar oroliga för ortodoxa fans i publiken.

- Jag tycker att den gamla filmen är bäst, säger Ulla Skoog. Men jag går inte omkring och jämför. Det är bara så fantastiskt att spela en så god och naiv, rättrogen kvinna som dessutom är så mycket äldre än jag själv. Jag får kanske inte vara lika rolig som killarna, men det spelar ingen roll. Är man med i en så bra pjäs så är det helheten som är det verkligt roliga.

”Ladykillers” spelas hela juli, sedan drar Claes Malmberg till Bäckaskog i Skåne för att spela in ”Stjärnorna på slottet”. En sorts medial medalj, skulle många säga.

- Nej, svarar Claes Malmberg snabbt, men jag uppskattar programmet. Jag tror och hoppas att det blir trevligt och kamratligt, även om jag personligen tycker att roligaste säsongen var när Börje Ahlstedt bråkade med Peter Harrysson om vem som hade gjort mest jobb på Dramaten!

Ulla Skoog är aktuell både med barn-tv och, efter sommaren, med en av huvudrollerna i Jan Troells film om Torgny Segerstedts liv.

- Det blir intressant och vackert, lovar hon. Det är ju Troell.