Rättegångarna mot den kände plastikkirurgen, mot operasångaren och nu senast gårdagens misshandelsmål mot en känd artist och programledare är några exempel som bekräftar att våld och övergrepp kan förekomma i alla samhällsklasser och åldersgrupper. Även kända kvinnor har trätt fram senare år och berättat att de blivit misshandlade.

– Det är tragiska fall som avslöjas men det kan få den positiva effekten att fler vågar höra av sig. Att kvinnovåldet uppmärksammas kan också bidra till att sjukvården, polisen och andra myndigheter blir mer medvetna om problemet, säger Gun Heimer, professor i kvinnomedicin med inriktning mot våld i nära relationer.

Gun Heimer är också chef för Nationellt centrum för kvinnofrid vid Uppsala universitet som arbetar på regeringens uppdrag med att höja kunskapen och utveckla metoder. Centrumet driver också en mottagning som besöktes av nära 1 600 kvinnor i fjol som utsatts för våldtäkt och misshandel och en Kvinnofridslinje öppen för samtal dygnet om.

– Det är en stödtelefon vi öppnade i december förra året. Till och med september i år har 30 766 ringt och i en majoritet av fallen är det den utsatta kvinnan själv som hör av sig och behöver prata, berättar Gun Heimer.

”Är det här verkligen våld?” är en vanlig fråga. Många utsatta kvinnor söker bekräftelse på att det som de är med om inte är normalt och accepterat. De socionomer och sjuksköterskor som svarar och ger stöd uppmanar också kvinnorna att polisanmäla.

De senaste tio åren har den anmälda misshandeln mot kvinnor ökat med 34 procent, till 26 900 fall, enligt Brå, Brottsförebyggande rådet. Brå anser att man anmäler i högre grad än tidigare, men bedömer också att det faktiska våldet ökat. Ändå uppskattar Brå att anmälningarna motsvarar endast 20 procent av den verkliga misshandeln. Det absolut vanligaste är att våldet utförs av en man som kvinnan har en nära relation till.

Det är inte ovanligt att kvinnorna tar tillbaka sin anmälan, men sedan början av 1980-talet faller det under allmänt åtal. Det innebär att en åklagare kan och ska driva ärendet vidare ändå, som exempelvis skett i det pågående ”artistmålet”. Där står mannen åtalad, misstänkt för misshandel av sin hustru, trots att kvinnan säger att hon själv slagit sig blodig. De återförenades på måndagen sedan mannen släppts från häktet i väntan på att domen faller i nästa vecka.

– Den typen av mål kräver än mer att åklagaren har stödbevisning i form av vittnen och att spår säkras på plats i läkarundersökning. Men ofta sker misshandeln i slutna rum utan vittnet, konstaterar Gun Heimer.

Att utsatta kvinnor ibland väljer att försvara sin man, är klassiskt, enligt Mona Eliasson, professor i psykologi som forskat just kring mäns våld mot kvinnor.

– Avslöjandet kan väcka både skuld och skam hos kvinnan som oftast är den som tar största ansvaret för att en relation ska fungera. Skam för att man misslyckats i sitt uppdrag att hålla samman det hela, skuld därför att hon känner ansvaret att hon borde gjort det bättre.

Eftersom våldet utförs av någon man litat på tappar man fotfästet och tilltron till sitt eget omdöme. Att fortsätta tro att mannen kan ändra sig kan ge en viss känsla av kontroll, ett psykiskt skydd mot kaoset, menar Mona Eliasson. Det kan kännas skrämmande att förlora hela livsstilen och mannen man ändå älskat.