Hej!

Mitt namn är XX. Jag är 31 år, snart 32. Jag har en sjukdom som heter Neurofibromatos. Jag föddes med min sjukdom men den upptäcktes när jag var 1 år. Jag opererades för min sjukdom när jag var 6 år. Och det var då jag vart förlamad och blev respiratorsbunden 24 timmar/dygnet. Jag kan ej andas någonting själv. Inte ens ett enda andetag. Jag kan ej heller röra mig någonting. Från 6 års ålder till ca 16 års ålder bodde jag på S:t Görans barnsjukhus. När lagen om assistans trädde i kraft så flyttade jag från sjukhuset till ett elevhem för att gå i gymnasiet. Där bodde jag i ca 4 år. Och sen flyttade jag igen, till där jag bor nu, i XX.

Så länge jag ännu har min kropp och min hjärna i behåll så vill jag avsluta mitt liv så länge det är värdigt. Vill varken lida eller ruttna bort, vilket det annars kommer att bli eftersom det endast är respiratorn som håller mig vid liv. Därför är det min uttryckliga önskan att respiratorn stängs av efter att jag har sövts. För ingen människa i världen kan klara av att kväva sig själv vid vaket tillstånd utan att få panik. Hade jag haft förmåga att göra detta själv hade jag gjort det.

Jag vill ha svar innan sommaren 2010.

Eftersom lagen inte tillåter dödshjälp så är det lätt att man tar saken i egna händer, vilket inte heller är rätt.

Hjälp Sjukvården att hjälpa oss.