Kl. 12.00. Rätten tar lunch och förhandlingarna återupptas klockan 13.30.

Kl. 11.58. Åklagaren letar upp ett tillfälle där hon svarat på att hon som senast använde hammaren till cykelreparationer i februari – och alltså inte i mars som kvinnan just sagt.

– Jag hade en dålig tidsuppfattning då. Men nu såg jag kvittona från när jag köpt glödlampa och inser att jag trott fel när jag trodde att det skett en hel månad tidigare.

Kl. 11.57. Åklagaren hänger kvar kring cykelreparationerna och börjar stämma av det den åtalade svarar mot olika förhörsuppgifter. Han läser högt för rätten ur förundersökningen.

Samtidigt viskas det i rättssalen om att det snart är dags för en ny paus.

Kl. 11.53. Genom att ställa kvinnans redogörelser mot varandra ifrågasätter åklagaren kvinnans historia. Men kvinnan står lugnt fast vid sin berättelse. När åklagaren till slut förstår hur hon menar att hennes historia hänger ihop låter hon lättad och säger:

– Jag får inte själv ihop precis i vilken ordning det skedde.

Kl. 11.47. Åklagaren vill veta hur kvinnan tror att hammaren kan ha försvunnit från lägenheten i Stockholm. Kvinnan berättar att hon använt verktyg för att mecka med sin cykel flera gånger i veckan under vintern, senast i mars. Och att hon själv inte vet vart hammaren tagit vägen.

Kvinnan: – Jag saknar även verktyget för att skära upp kedjan.

Åklagaren: – Så du menar att du kan ha glömt hammaren där du lagade din cykel?

Kvinnan: – Ja.

Åklagaren: – Har du berättat om det här i polisförhör?

Kvinnan: – Nej, för det har de aldrig frågat. Den enda frågan har varit om jag använt hammaren för att laga min cykel.

Åklagaren vill veta i vilken ordning kvinnan använt olika verktyg vid olika tillfällen.

Kl. 11.41. I och med att mordvapnet var en hammare är åklagaren intresserad av det verktyg som under mars månad ska ha försvunnit från den åtalade kvinnans hyresvärdinna.

Åklagaren: – Kommer du ihåg när du använde hammaren i mars? Är det före, efter eller mellan något av dina besök i Arboga?

Kvinnan: – Ja, och jag har läst på något kvitto att jag köpte en glödlampa den 5 mars så det kan ha varit den dagen eller dagen efter.

Kl. 11.34. Åklagaren vill veta hur kvinnan mådde när hon avslutade kontakten med vården efter att ha försökt ta sitt liv. Hon förklarar också varför hon inte inför sina vänner berättat varför hon ville ta sitt liv utan skyllt på sambons uppbrott.

Han går vidare med frågor om kvinnans boende under vårvintern 2008. Han vill veta vad kvinnan minns av en hammare som hennes hyresvärdinna hade.

Kl. 11.33 Åklagaren: – När det har frågats om privatsaker som din graviditet tidigare har du sagt att du inte svarar. Varför gör du inte bara det vid dessa tillfällen?

Kvinnan: – Kanske för att ge ett annat svar.

Kl. 11.31 Åklagaren: – Finns det några mer lögner i polisförhören?

Kvinnan: – Först vill jag säga att kalla det för lögner är överdrivet för det förutsätter att man har en ond avsikt. Och det hade jag inte. Det var mitt personliga val att bestämma att det inte var viktigt för dem att veta vilken färg min cykelpump hade.

Kl. 11.27 Åklagaren vill att den åtalade berättar om hur hon bantat under ett helt år.

Åklagaren: – Hade du börjat äta mer?

Kvinnan: – Det vill jag inte svara på.

Det blir tyst en lång stund och det enda som hörs är ljudet av skrapande papper. Sedan går åklagaren vidare genom att läsa ur en journal över hur kvinnan mått efter självmordsförsöket. Om att hon mailat och via en vän fått veta att hur hennes ex mådde. Kvinnan hävdar att hennes ex i detta sammanhang inte avser sambon till Arbogamamman utan någon annan. Men vem det är vägrar hon kommentera.

– Det spelar ingen roll om det hade varit en annan eller inte. Man måste inte ta det jag har sagt i vissa förhör på 100 procentigt allvar.

Åklagaren: – Så det du sagt i polisförhör kan ha varit lögner?

Kvinnan: – Ja, till exempel vilken färg min cykelpump hade. Då svarade jag att jag inte visste fast än att jag visste exakt. Eller varför jag var på Södersjukhuset.

Kl. 11.22 Frågorna fortsätter att kretsa kring kvinnans hälsa. Om hon rasat i vikt, eller bantat och hur hon reagerat på att relationen tog slut. Stundtals tycks kvinnans tålamod tryta och hon svarar uppgivet och syrligt eller dröjer med sitt svar.

Kl. 11.18. Åklagaren: – Vad har du lämnat för uppgifter till sjukvården om varför du ville ta ditt liv?

Kvinnan: – Att det var för att XX (sambon reds anm) lämnat mig.

Åklagaren: – Stämmer det?

Kvinnan: – Nej, det gör det inte. Men jag sa även till mina vänner här i Sverige att det var på grund av XX (sambon reds anm). Jag är en person som har svårt att fatta förtroende för andra och det här var den enklaste lösningen. Inte heller en av de psykologer jag träffade trodde mig, hon frågade om detta tre gånger och jag såg att hon inte trodde mig.

Kl. 11.05. Åklagaren återvänder än en gång till hur kvinnan efter att hon försökt ta sitt liv tog kontakt med sambon.

Åklagaren: – Vad förväntar du dig då? Han har senast i augusti sagt att han inte vill ha kontakt med dig.

Kvinnan: – Jag hade inga förväntningar på att han skulle svara. Jag ville bara bli av med min frustration och säga honom min åsikt.

Åklagaren intresserar sig för en dagboksanteckning skriven på sambons födelsedag där kvinnan refererar att hon fick blodtransfusioner med “kallt svenskt blod”. Hon berättar hur hon mådde under tiden på sjukhuset, hur blodet som hon fick efter sitt självmordsförsök bokstavligen var kallt.

Men åklagaren ifrågasätter detaljerna, han undrar vad kvinnan skrivit, citerar än en gång hennes anteckningar och vill veta vad han menar.

Kvinnan: – Medan det går bra för honom mår jag så dåligt.

Åklagaren: Säger det något om XX:s (sambon reds anm) flickvän?

Kvinnan: – Spelar det någon roll? Det kan jag inte svara.

Åklagaren: – Du kallar henne för hora?

Kvinnan: – Jag var sur. Som man säger till en person – du är en idiot – det var inte någon baktanke.

Åklagaren: – Du var sur på XX (Arbogamamman reds anm)

Kvinnan: – Nej, förstår du det så? Hon spelade en biroll snarare. Det här var en tid mellan liv och död och jag förstår inte att du måste hänga upp dig på detaljer.

Åklagaren: – Men vad menar du med biroll? Var det ett spel?

Kvinnan: – Du tolkar, för i detta sammanhang har kvinnan bara en biroll.

Kl. 10.58 Åklagaren Johan Fahlander frågar ut 32-åringen om varför hon själv sökte hjälp efter att ha försökt ta sitt liv. Han vill veta hur hon hörde av sig till sina vänner, vad hon sa, hur de kunde larma akuten och om hon var vid medvetande om du var vid liv när ambulanspersonalen kom.

I en anteckning från sjukhusbesöket står att de förundrats över “hur hon kunnat utöva så grovt våld mot sig själv”. Åklagaren vill veta vad hon har för kommentar till det men kvinnan avfärdar kommentaren och säger att hon inte tyckte att det var grovt.

Plötsligt faller hon i gråt när hon berättar om sin upplevelse kring dagarna efter självmordsförsöket.

Kl. 10.51 Åklagaren: – Förstår jag dig rätt om det är så att XX (sambon reds anm) är orsaken till att du mår allt sämre?

Kvinnan: – Bland annat. Jag kan förklara det så här: jag mådde dåligt hela den sommaren och inte bara på grund av honom. Jag hade dåligt samvete även mot mina vänner som fångat upp mig tidigare. Två av mina bästa vänner gjorde jag en sak mot som gjorde att även de drog sig tillbaka och slutade svara på mina telefonsamtal. Det var också en anledning till att det blev en tung tid. Att XX (sambon reds anm) inte ville prata med mig, att mina vänner inte ville prata med mig gjorde att jag kände mig mycket ensam. Jag talade aldrig om det med någon. Som jag sagt tidigare kände jag ett stort ansvar gentemot mina vänner men kunde inte förstå varför de drog sig tillbaka.

Kl. 10.45 Åklagaren fortsätter sitt förhör och vill att kvinnan berättar om sitt liv under olika perioder. Bland annat om ett av kvinnans självmordsförsök. Men hon säger själv att hon ogärna svara på frågor om det.

Kl. 10.28 Rätten tar en kvarts paus. Tolken ber kvinnan att svara kortare så att han inte ska behöva hålla så mycket text i huvudet när han översätter för rätten. I pauserna samlas folk i vänthallen utanför rättssalen eller i parken utanför tingshuset. Både journalister och privatpersoner diskuterar kvinnans berättelse. Flera av Arbogafamiljens anhöriga skakar på huvudet. De säger att de är övertygade om att kvinnan ljuger. I förra veckan var rättssalen mycket varm och kvav. Det svalare vädret gör att luften i salen nu är friskare.

Varje gång dörren till rättssalen öppnas i samband med pauser fylls dörröppningen av fotografer som försöker få en bra bild av den åtalade kvinnan.

Kl. 10.24. Åklagaren: – Har du förträngt det nu?

Kvinnan: – Nej.

Åklagaren: – Du skriver: “du får helt enkelt fortsätta att leka med din lilla familj. Jag gör vad som är bäst för mig”. Kan du kommentera det.

Kvinnan: – Ja, det kan jag. Det är kanske särskilt medkännande för vissa i salen men jag kan berätta. Därför att när jag lärde känna XX (sambon reds anm) kunde jag inte föreställa mig honom i rollen som far. Jag tänkte att det inte fanns någon bättre i världen att leka med. Men när det gäller att uppfostra barn är det ett stort ansvar och det såg jag inte att han ägde. Därav kommentaren “lek med din familj”.

Åklagaren: – Varför skriver du “lilla”?

Kvinnan: – (Fnyser.) Det vet jag inte längre. Det har ingen betydelse. För att det ska vara en större familj så hade de behövt vara fler personer.

Åklagaren: – För mig andas det här väldigt mycket negativa känslor gentemot XX (sambon reds anm) och hans nya familj

Kvinnan: – Så var det inte menat.

Åklagaren: – Du skriver även: “jag gör det som är bäst för mig”. Vad är det?

Kvinnan: – Det som hände i oktober (ytterligare ett självmordsförsök, reds anm).

Kl. 10.15. Åklagaren konstaterar genom anteckningarna från dagboken att sambon ska ha pratat om ett av sina ex på ett sätt som fick kvinnan att reagera.

Kvinnan: – Ja, jag ville inte hamna i samma situation, att han någon gång skulle prata på samma sätt om mig. Som jag sa tyckte jag att hans reaktion i mars var omänsklig eftersom jag mådde mycket dåligt och han ignorerade mig.

Åklagaren: – Så fem-sex månader senare skriver du att han hade förstört dig och att han hade förstört något inom mig. Jag fortsätter att läsa ur dina anteckningar: “har haft en och annan dejt. Hur fan ska jag få dig ur skallen och ur hjärtat?”. Kommentera!

Det dröjer innan kvinnan letat upp avsnittet och hon behöver få frågan upprepad innan hon kommenterar det som åklagaren vill höra.

Kvinnan: – Det säger väl att jag inte är beredd att gå vidare, att jag inte är redo att inleda en ny relation.

Åklagaren: – Du kan inte släppa XX (sambon reds anmn)?

Kvinnan: – Jag ser det inte så, även om det står så. Jag kan inte nu erinra mig om att det var så då.

Kl.10.13. Åklagaren: – Var det olyckligt att du försökte ta ditt liv?

Kvinnan: – Är det en allvarligt menad fråga?

Åklagaren: – Ja, jag förstår inte ditt ordval.

Den åtalade kvinnan tappar tålamodet och läser själv högt ur en annan del av texten hon själv skrivit. I samband med detta växlar hon även till engelska:

– “Jag klarar inte av att hantera den skuld jag känner. Att inse vad jag med mitt handlande har gjort mot dig.”

Kl. 10.09. Johan Fahlander riktar in sig på den åtalades ordval i sina dagboksanteckningar kring hur hon får veta att sambons liv går vidare med en ny kvinna vid sin sida.

Åklagaren: – Du skriver “inte särskilt smart av dig att berätta detta för mig”. Vad menar du med det?

Kvinnan: – För hans mail i augusti ledde till att jag i oktober försökte ta mitt liv. Utan den hade jag kanske, kanske inte gjort det.

Kl. 09.59. Förhöret kretsar under en längre stund kring formuleringen “Varför får du all kärlek?” i en av dagboksanteckningarna efter att sambon träffat Arbogamamman.

Åklagaren: – ”Varför får du all kärlek?” Det uppfattar jag som att det är XX (sambon reds anm) och hans nya flickvän som du syftar på. Var det så?

Kvinnan: – Det vet jag inte. Det där är mitt sätt att skriva.

Åklagaren: – Återspeglar texten din upplevelse av situationen?

Kvinnan: – Det kan jag inte säga exakt nu i efterhand.

Åklagaren intresserar sig för en ny passage i anteckningarna där kvinnan skriver hur hon reagerade när sambon gjorde slut med henne. Kvinnan skriver att hon anat vad som var på väg. Kvinnan skriver att hon först skrattade halva dagen och sedan grät.

Åklagaren: – Vad är det i svaret som du hade befarat.

Kvinnan: – Att han skulle anklaga mig för att det var mitt fel att jag mådde så dåligt i mars.

Åklagaren: – Men det har han väl inte gjort?

Kvinnan: – Han kanske inte minns det själv, men jag minns det.

Långsamt går förhöret vidare, fortfarande med frågor om reaktionen kring uppbrottet.

Kl. 09.50. Åklagaren: Varför har du skrivit det här?

Kvinnan: Varför, viskar kvinnan för sig själv. Det är många olika delar skrivna vid olika tillfällen. Vad är det du syftar på för avsnitt?

Åklagaren: – Jag kommer att läsa upp mycket här ur men först vill jag att du med egna ord beskriver: vad har XX (sambon reds anm) haft för betydelse för dig?

Kvinnan: – Jag försökte för mig själv analysera varför jag mådde så dåligt och reda ut olika angreppspunkter.

Åklagaren: – Okej du mådde “så dåligt”, hur länge hade du gjort det?

Kvinnan: – Sedan mars, sedan mitt självmordsförsök

Åklagaren: – Mådde du inte så dåligt redan före det? Var det inte så att när XX (sambon reds anm) gjorde slut med dig så var det droppen som fick bägaren att rinna över?

Kvinnan: – Jo, men då mådde jag dåligt av andra skäl.

Åklagaren: – Så det är det som händer i mars som du beskriver när du skriver “jag hatar det som XX (sambon reds anm) gjorde mot mig”. Vad gjorde han mot dig?

Kvinnan: – Att han anklagade mig för att ha gjort det för att såra honom.

Åklagaren: – Du skriver: “jag har aldrig känt så här förr men han hade söder något inom mig”. Och då syftar du på självmordsförsöket och inte när han gjorde slut?

Kvinnan: – Nej, det var så innan också men det avgörande var hans beteende i mars. Det är som sagt två olika saker.

Förhöret går vidare lika detaljerat, åklagaren vill veta vilka låtar kvinnan har citerat, om hon verkligen översatt en låttext.

Kl. 09.47. Åklagaren: – Du berättar om samtalet - pratade de om flickvännens barn?

Kvinnan: – Nej.

Åklagaren: Har du annars fått någon information om XX och hans nya flickvän?

Kvinnan: – Nej.

Kvinnan suckar allt djupare när åklagaren intresserar sig för hennes dagboksanteckningar. Hon får hjälp av sin tolk att översätta några av frågorna. Men kan på nytt inte svara åklagaren. Hon säger att hon inte vet när hon skrivit vad i dagboken.

Kl. 09.44. Åklagaren är envis, han vill veta hur hon kände personen som berättat om XX (sambon reds anm), var hon stod och hur samtalet gick. Men han får allt mer korthuggna svar. När han vill veta var hon var vägrar den åtalade 32-åringen än en gång att svara på frågan i rätten.

Även i dag har den åtalade skor på sig, något hon inte hade under rättegångens första dagar. Arbogamamman, hennes sambo och pappan till de mördade barnen sitter tillsammans bakom åklagarna. Men de tittar inte bort mot kvinnan. Pappan antecknar i ett block medan mamman och hennes sambo sitter nära varandra.

Kl. 09.39. Den åtalade kvinnan berättar hur hon försökte gå vidare efter uppbrottet med Arbogamammans sambo. Om hur hon mådde och vad hon tänkte.

Åklagaren: – Har du varit ute på internet och sökt information om XX och hans nya info

Kvinnan: – Nej.

Åklagaren: – Har du fått information på annat sätt?

Kvinnan: – Jag hörde något.

Åklagaren: – Berätta vad

Kvinnan: – Jag minns ett tillfälle i november då någon berättat att han hade flyttat ihop med sin tjej.

Åklagaren: – Så det innebär att du har en gemensam bekant med XX (reds anm)?

Kvinnan: – Nej, jag kände inte den personen.

Åklagaren: – Berätta hur det gick till då?

Kvinnan: – Jag var med några vänner i Köping hos en person som jag inte kände och han berättade det bara allmänt och jag stod bara intill och hörde.

Kl. 09.33. I takt med att kvinnan får frågor som hon inte vill besvara har 32-åringen åter växlat språk och pratar tyska.

Just nu rör sig frågorna kring sms som kvinnan har skickat till sambon.

Kvinnan: – Jag kände skuld för att XX (reds anmn) mådde dåligt och ville att han skulle förlåta mig.

Åklagaren reagerar starkt på påståendet och ber flera gånger att kvinnan ska förtydliga sig.

Kvinnan: – Han tog det som hänt (kvinnans självmordsförsök reds anm) väldigt personligt. Precis som jag sa i fredags finns känslan kvar hos honom, och det ville jag röja ur världen.

Åklagaren: – Men hur skulle fortsatta kontakter från din sida få honom att må bättre?

Kvinnan: – Nej, egentligen gällde det mer mig, för att jag inte skulle känna skuld.

Kl.09.29 Den åtalade gör klart att hon inte tycker att det är relevant om hon varit i Grekland. Trots att hennes reskamrat i polisförhör sagt att de gjort resan ihop.

Kvinnan: – Vad spelar det för roll? Jag ser inget samband, varför skulle det vara relevant? Du kanske kan förklara det.

Men det vill inte Johan Fahlander utan byter ämne.

Men den åtalade kvinnan ger sig inte: – Kan du först besvara min fråga?

Åklagaren:– Nej.

Kvinnan: – Kan du först besvara min fråga?

Här går rättens ordförande Per Kjellson in och avbryter dialogen:

– Som jag sa inledningsvis – du har ingen rätt att ställa frågor. Du har möjlighet att välja att svara eller att inte svara.

Kl. 09.28 Kvinnan har håret utsläppt och är klädd i en olivgrön ribbstickad tröja. Hon är lugn och visar inga tecken på nervositet när åklagaren pressar henne hårdare och hårdare.

Rättssalen är helt full. Andelen privatpersoner bland åhörarna har stigit i takt med rättegången.

Kl. 09.22 Åklagaren fortsätter att försöka nysta i kvinnans besök i Köping. Än en gång vägrar hon svara på vissa frågor. Hon skrattar till när hans frågor kommer in på ämnet. Men åklagaren ger sig inte, han vill veta allt om en musikfestival som kvinnan ska ha besökt. Han vill veta om kvinnan stått eller suttit på konserterna.

Kvinnan: – Jag gillar inte stora människosamlingar, svarar hon.

Åklagaren: – Hur rund var du om magen då?

Kvinnan: – Inte så rund. Lite ja. Så kan man säga, säger kvinnan och skrattar till.

Åklagaren: – Lite rund? Du är i sjätte månaden då.

Sedan vill åklagaren höra mer om en resa till Grekland som kvinnan ska ha gjort när hon var höggravid. Men kvinnan vägrar på nytt att svara, trots att hon blir ombedd att motivera varför.

Kvinnan: – Det vill jag inte. Det finns ingen förklaring, det är bara så.

Kl. 09.20. Det går långsamt i rätten under dagens första halvtimme. Åklagaren Johan Fahlander möter stort motstånd när han frågar om större kontantutdrag som kvinnan ska ha gjort i våras. Trots att hon tidigare redogjort detaljerat för känslolägen och samtal som ligger längre tillbaka i tiden kan hon nu inte svara på vad hon använt sina pengar till när hon gjort stora uttag i klump, något som enligt åklagaren annars är ovanligt för henne.

Det skramlar i rättssalen av papper, muggar och tangenter som slår. I övrigt hörs bara kvinnan och åklagarens röst.

Kl. 09.14 Åklagaren byter tema för förhöret helt och intresserar sig för den åtalade 32-åringens ekonomi. Han frågar om hur och hur mycket hon betalt sin hyra. Frågorna kan ha relevans eftersom kvinnan senare tömde sitt konto på morddagen, den 17 mars i år.

Kvinnan svarar tyst och blir ombedd att höja rösten. Det gör hon och fortsätter med att svara på svenska.

Kl. 09.11 Morgonens förhör börjar precis som gårdagens förhör avslutades – det är en frostig känsla mellan den åtalade kvinnan och åklagaren. Kvinnan skrattar till mellan sina svar, vägrar svara på vissa frågor och har en trotsig ton. Åklagaren Johan Fahlander å sin sida låter trött när han långsamt försöker kartlägga kvinnans liv de senaste åren genom frågor om hur hon tänkt och handlat vid olika tillfällen. Till sin hjälp har han brev och dagboksanteckningar men för att kunna lägga pusslet skulle han behöva mer hjälp av den åtalade än hon vill ge honom.

Kl. 09.08 För åklagaren Johan Fahlander är det relevant att veta om den åtalade talar sanning om att hon burit och fött den tidigare pojkvännens barn. Om hon kan bevisa att det stämmer stärks hennes trovärdighet inför rätten och om han kan avslöja att hon ljuger försämras den.

Åklagaren: – Har du fött barn tidigare?

Kvinnan: – Nej.

Åklagaren: – Varför berättar du inte för XX (sambon reds anm) när du fått veta att du var gravid?

Kvinnan: – Jag tyckte inte att det var nödvändigt eftersom vi inte längre var ihop.

Åklagaren: – Men har inte pappan ett rätt att veta?

Kvinnan: – Det stämmer, men efter sättet han behandlade mig på i mars var det inte aktuellt.

Åklagaren: – När blir adoption aktuellt?

Kvinnan: – I maj, juni, svarar den åtalade på svenska.

Kl. 09.03 Rättens ordförande Per Kjellsson hälsar välkomna och ber åhörarna stänga av sina mobiltelefoner.

Johan Fahlander ber den åtalade att tänka igenom om det är något hon vill ändra eller lägga till efter gårdagens förhör. Hon svarar att det är det inte. Åklagaren ber henne då än en gång tänka igenom sitt beslut.

Åklagaren: – Det vore viktigt för din egen del och för din trovärdighet att du lämnar de uppgifter vi ber dig om.

Kvinnan: – Min inställning har inte ändrats under natten och det kommer den inte heller att göra i framtiden.

Åklagaren går vidare med frågor om den åtalades graviditet. Han vill veta var hon haft kontakt med mödravården. Kvinnan fnyser och vägrar svara på frågan.

Kl. 09.00 Rättegångens femte dag är precis på väg att börja. Långsamt fylls rättssalen med åhörare. Tyskan sitter på plats, redo att än en gång förhöras om sin relation till Arbogamammans sambo och om vad hon gjorde på morddagen, den 17 mars.