Den 77-årige mannen var sedan länge svårt sjuk i bland annat hjärtsvikt, leversvikt och njursvikt när han kände att hans hjärta började rusa. Mannen kom in i ambulans till Karolinska Universitetssjukhuset i Solna. Enligt familjens uppfattning träffades då en överenskommelse med läkarna om att livräddande behandling skulle sättas in om hjärtat stannade. Mannens hustru bad särskilt om att detta skulle skrivas in i mannens journal.
Efter en tid försämrades tillståndet och några dagar senare avled mannen till följd av hjärtstopp. Familjen fick då besked om att läkarna avstått från att sätta in livräddande insatser. Enligt anmälan motiverades beslutet av att insatserna inte skulle ha tjänat något till eftersom detta bara skulle ha lett till några timmar, en dag eller högst en veckas extra livstid. Familjen upprörs över att beslutet fattandes trots att läkarna enligt deras uppfattning kommit överens med dem om om att livräddande insatser skulle sättas in i detta läge.
En av de utpekade läkarna säger i ett yttrande till HSAN att inget i händelseförloppet var medicinskt felaktigt eller kontroversiellt. Samtidigt beklagar han att kommunkationen mellan vården och familjen ” uppenbarligen inte varit så bra som den borde vara.”
Han skriver också att i en akut situation som denna när döden är nära förestående och livsuppehållande åtgärder leder till ett förlängt lidande och därmed också förlängt döende är deras policy att avstå från att diskutera begränsningar i behandlingen.
Orsaken är, säger han, omsorg om familjen.
- Vi vill inte belasta de närstående med eget ansvar och eventuellt därmed senare skuldkänslor.
Han tolkade det som om att familjen var införstådd med detta men så var inte fallet. Familjen kände sig överkörda och överrumplade av läkarnas beslut.
- Ibland är det inte etisk försvarbart att sätta in alla insatser. Ibland är det också svårt för anhöriga att acceptera att det inte längre finns något hopp. Man kan ju inte hålla liv i folk in absurdum, säger Staffan Blom, chef för regionala tillsynsenheten vid Socialstyrelsen i Stockholm.
Han bekräftar att denna typ av ärenden blivit vanligare på senare tid. Efter det uppmärksammade målet med den dråpmisstänkta läkaren på Astrid Lindgrens barnsjukhus har Socialstyrelsen fått flera samtal från människor som undrar om deras anhörig verkligen fått rätt behandling.
- Flera har också börjat ifrågasätta varför man som anhörig inte får vara med vid beslutsfattandet, säger han.
Socialstyrelsen har nu begärt in alla handlingar i målet. Staffan Blom räknar med att granskningen ska ta ett par månader. Först därefter fattar vice chefsåklagaren Elisabet Bergström vid Södertörns åklagarkammare beslut om hon ska inleda någon förundersökning eller inte.
Läkarförbundets ordförande Eva Nilsson Bågenholm säger att beslut om vården ” i görligaste mån” ska fattas i samråd med de anhöriga.
- Men, tillägger hon, ibland går det inte och då måste läkarna självfallet fatta egna beslut på medicinska grunder.
