En ny trend i sjukvården är att låta exempelvis kroniker som levt med sin sjukdom länge vara med patienter som just fått sin diagnos. Det handlar om de stora patientgrupperna: diabetiker, hjärt- och lungsjuka, reumatiker och strokepatienter.

–Vi står precis i början av utvecklingen att använda erfarna patienter som en resurs i vården. Det pågår internationellt och här i Jönköping ligger vi i fronten. Det finns inte som modell i stor skala ännu, men det vimlar av försök och diskussioner, säger Göran Henriks, utvecklingsdirektör i Jönköpings läns landsting.

Tanken är enkel. En person med egna erfarenheter av att leva med en viss sjukdom kan på ett begripligt sätt berätta om vad som väntar för någon som nyligen fått sin diagnos. Inte direkt på efter läkarbeskedet, utan snarare när behandlingen kommer igång. Det mötet kan i många fall vara lika viktigt om inte ännu mer värdefullt än när läkare och annan vårdpersonal går igenom sin checklista med information.

Både och behövs menar Annmargreth Kvarnefors, som också jobbar med utvecklingsfrågor vid Jönköpings läns landsting.

–Men det finns en tendens att personalen antingen informerar för lite och väldigt formellt eller att det sköljer över som om man skulle dricka vatten ur en brandslang. Man måste hitta rätt tillfälle när patienten är mottaglig för information och faktiskt ställer egna frågor. Då är man som mest intresserad av svaren.

Idag har Christian Farman en ny njure, men 2005 behövde han dialys. Han var övertygad om att han kunde fixa den själv och frågade Britt-Marie Banck, nu sektionschef på självdialyspaviljongen. Hon sade ja direkt.

–Personalen finns ju alltid där, men jag mår bättre om jag kör själv. Att jag själv ställer in hur mycket vätska som ska dras. Då kan jag gå ner till gymmet och springa en halvtimma efteråt om jag vill, säger han.

Hälften av de 25 platserna på dialysenheten vid Ryhovs sjukhus i Jönköping är öronmärkta för njurpatienter som sköter sin dialys i stort sett på egen hand. De tar ansvar för sin egen vård och kommer och går som de själva vill. Ibland öppnar en av dem klockan sex och har kaffet klart när personalen kommer en timma senare. De lär sig av personalen och varandra och är också bollplank för de nya patienterna på den vanliga dialysavdelningen. De kan behöva råd och stöd för hur man hanterar dialys fyra gånger i veckan där varje behandling tar 4-5 timmar.

Självdialys finns på några håll i landet och även hemdialys, men inte så individuellt utvecklat som i Jönköping. Resultaten är entydigt positiva med lägre fosfatmängder i blodet, lägre läkemedelsanvändning och färre infektioner.

–Det har känts rätt hela vägen. Det svåra är att våga stå tillbaka, släppa på kontrollen och bara vara sjuksköterska när det behövs, säger Britt-Marie Banck.

Nöjda och aktivare patienter leder till bättre vårdresultat och därmed kortare vårdtider. På självdialysen i Jönköping har man dessutom 25 procents lägre bemanning vilket sparar miljonbelopp. Översätter man det till sjukvården i stort handlar det om många sparade miljarder som kan användas till annat.

I Jönköping har man också något man kallar för lärcaféer. Där samlas patienter med psoriasis, Parkinson och njursjuka och ryggmärgsskadade i olika grupper en gång i månaden.

Marita Appel som fick polio 1956 och senare även postpolio är ny på lärcaféet. Där träffar hon bland annat två andra patienter som har lång erfarenhet av livet med postpolio.

–De vet hur det är och jag kan fråga om vad som helst som underlättar min vardag och mitt liv. Hur jag ska träna och slippa frysa, säger hon.

Även inom psykiatrin i Jönköping används de erfarna patienterna. De hjälper schizofrena och deprimerade i ett tidigt skede av behandlingen. Och inom den rehabiliteringsmedicinska kliniken på Ryhov har man ett liknande upplägg. Där jobbar Eje Grennborg, rehabinstruktör som själv är ryggmärgsskadad.

–Jag vet ju hur jobbigt det kan vara att träna och försöka göra det omöjliga. Men jag vill peppa och vara en förebild och se glöden i ögonen hos dem som kommer hit, säger han.

Utvecklingsdirektören Göran Henriks tror på erfarna patienter i nästan all typ av sjukvård, inte minst i äldresjukvården.

–Men vill vi ha det här på bred front måste vi lösa hur de ska ersättas. Ska de vara anställda med lön, arvoderas eller bara få ersättning för sina utlägg. Att de bara ska ställa upp kommer inte att räcka i längden.