Tre månader gamla Camilo besöker en barnakut för första gången i sitt liv. Han har troligen maginfluensa och hans föräldrar väntar otåligt på att få träffa en läkare. Samtidigt fylls väntrummet på Sachsska barnsjukhuset av snuviga, hostiga och illamående barn.

–Hade vi vetat hur det skulle vara här skulle vi aldrig ha kommit hit. Jag har aldrig sett något liknande och nu är vi mer oroliga för att han drar på sig andra smittor i stället, säger Camilos pappa Pierre Matteoni som väljer att vänta i en korridor i stället.

Tre sammanfallande säsongsvirus innebär att trycket just nu är skyhögt på barnakuterna i Stockholm. Men belastningen har ökat rejält även under övriga året, visar statistik som SvD tagit del av.

Under en femårsperiod har besöken till Sachsska barnsjukhuset ökat med 7500 barn.

–Det innebär att vi måste lägga mer resurser på akutsjukvården och får fler barn inlagda som måste följas upp, konstaterar verksamhetschef Per Sandstedt som förklarar ökningen med babyboom och ökad inflyttning till Stockholm.

När den ökade belastningen slukar allt mer personalresurser påverkas den övriga verksamheten där bland annat remitterade barn från primärvården ska tas om hand. För att uppfylla vårdgarantin måste också nybesök klaras av inom 30 dagar. Att utöver detta även klara regelbundna återbesök för 30000 kroniskt sjuka barn blir ett omöjligt uppdrag, enligt Per Sandstedt.

–Det blir tyvärr så att kroniskt sjuka barn med astma, krampsjukdomar eller en livslång sjukdom som diabetes får stå tillbaka. Deras återbesök glesas ut och det är inte alls bra. Här är jag orolig för framtiden.

Även på Astrid Lindgrens barnsjukhus i Solna sitter allt fler barn i akutmottagningens väntrum. Den privat drivna Närakuten Barn, som tar emot lättare vårdfall, skulle vid starten 2007 avlasta akuten med 30 procent.

–Så blev det också, men sakta men säkert har besökarna hos oss ökat igen. Nu har vi 5000 fler patienter än vi hade året efter närakutens start, säger Annica Boseaus, kvalitetsansvarig för barnakutkliniken i Solna.

Allt fler patienter kommer nu efter klockan 22 när närakuten stänger.

–Då skickas barnen till oss, och även om vi har ökat bemanningen kvällstid kan väntetiderna bli långa. Det är olyckligt och frustrerande för föräldrarna.

Den höga belastningenär slitsam för personalen, menar Vårdförbundets representant Eva Wisen, specialistsjuksköterska på Astrid Lindgrens sjukhus.

–Det kan vara förskräckligt arbetsamma nätter med långa köer som blir ett stressmoment.

Ett stort problem är bristen på vårdplatser.

–Platserna räcker inte, och läkarnas dilemma blir att de tvingas ta medicinska risker och skicka hem barn. När de sedan kommer tillbaka ökar belastningen för oss, säger Eva Wisen.

Barnakuten på Danderyds sjukhus spräckte sin prognos redan vid starten av den privata akutmottagningen 1999. Under förra året uppnåddes nytt patientrekord och vid några tillfällen var lokalerna så sprängfyllda att personalen tvingades stänga dörren för nya besökare. Hälften av barnen är under tre år, men många infektionsdrabbade skulle kunna undersökas av en husläkare, menar verksamhetschef Olle Söder.

–Men specialistkompetensen på akutsjukhusen inger förtroende och det är inte konstigt att man som förälder åker dit istället för en närakut eller vårdcentral. Patientavgiften till akutvården är dessutom så låg att den saknar betydelse, säger han.

På Sachsska sjukhuset läggs 15 procent av barnen in, men personalen betonar att övriga inte ”kommer i onödan”.

–Det är ingen större fara med många som kommer hit, men vi måste ha stor respekt för att föräldrar känner oro och det är alltid bra att vi kan göra en bedömning, säger barnläkare Eva Östblom som beskriver sin arbetssituation som ”stressig men hanterbar”.

Alla patientsamtal till Stockholms akutmottagningar går numera via sjukvårdsupplysningen Vårdguiden. Cirka 20 procent hänvisas till akutmottagningarna.

–Jag har hört från enstaka akutmottagningar att vi skickar för många barn. Men vid rådgivningsstöd finns en begränsning eftersom man ibland måste undersöka barnet. Vid minsta osäkerhet ska vi skicka vidare och det brukar personalen ha förståelse för, säger landstingets chefsläkare Henrik Almquist.