Gruppen svarade inte mot regeringens förslag 2004. Den hade dubbelt så många soldater i beredskap och kostade flera gånger mer än vad riksdagen hade informerats om.

Regeringen kritiseras för att ha varit för sen i sin återrapportering till riksdagen och att denna varit otillräcklig.

Genom att Försvarsmaktens högkvarter lade över ansvaret för materielbeställningar till de enskilda förbandsenheterna beställdes allt för mycket materiel. I en del fall var detta materiel också felaktigt, enligt rapporten från Riksrevisionen.

Bristande samövning av personalen gjorde också att det sannolikt saknades tillräckliga förutsättningar för att stridsgruppens bataljon skulle kunna fungera i strid.

Redan innan stridsgruppen var redo att sättas in 2008 kritiserades den av sina egna svenska soldater.

En attitydundersökning som genomfördes av Försvarsmakten 2007 visade att 53 procent av de tillfrågade var missnöjda med den utbildning de hade fått. Hela 79 procent tyckte inte att förväntningarna på utrustning och materiel infriats. Var tredje soldat uppgav att man hade litet eller mycket litet förtroende för att Nordic Battle Group skulle kunna lösa sina uppgifter.

Nordic Battle Group är en av de snabbinsatsgrupper som EU kan sända ut till olika krisområden.

Inom tio dagar efter ett beslut av EU:s ministerråd ska sådana grupper kunna mobiliseras för att under upp till fyra månader verka i området. Sverige tog 2004 på sig ansvaret för att bygga upp och leda en sådan styrka 2008.

Så här skriver Riksrevisionen i sin sammanfattning under rubriken ”NBG08 organiserades och styrdes inte på ett effektivt sätt”:

”En försvårande omständighet under uppbyggnaden av NBG08 var att varken Försvarsmakten eller regeringen hade definierat någon bortre gräns för hur stor styrkan skulle vara. Detta bidrog till att den svenska delen i NBG08 successivt växte i antal från 1 100 soldater till de 2 350 soldater som stod i beredskap”.

Läs hela Riksrevisionens rapport: ”Den nordiska stridsgruppen 2008 – en del av EU:s snabbinsatsförmåga”.