Oppositionen viskade men regeringen reagerade som om den hade rutit. På morgonen var socialförsäkringsminister Ulf Kristersson på resa med familjen, på eftermiddagen stod han på Socialdepartementet och bad riksdagen om ursäkt.

”Det styrdes om” säger hans medarbetare om Kristerssons avbrutna resplaner.

Kristerssons ursäkt kom mindre än ett dygn efter att först SvD publicerade uppgifterna om att de rödgröna överväger en misstroendeomröstning.

”Om jag uttryckt mig på sådant sätt att riksdagen uppfattat att jag inte respekterat riksdagens beslut ber jag om ursäkt för det. Jag tar riksdagens beslut på stort allvar” försäkrade Ulf Kristersson vid pressträffen på departementet.

Det lät inte riktigt så när han besökte riksdagen förra veckan och förklarade att det inte vore ”ansvarsfullt att med berått mod gå tillbaka till ett gammalt begrepp som vi vet hade samma problem som dagens”.

För det var just att gå tillbaka till en gammal formulering i sjukskrivningsreglerna som riksdagsmajoriteten – de rödgröna och Sverigedemokraterna – två gånger hade begärt av honom.

Om riksdagen tycker att det vore en bra lösning ”så har den full frihet att själv lagstifta om det” förklarade socialförsäkringsministern förra veckan.

Men med gårdagens ursäkt lade sig Kristersson ”platt” enligt Sven-Erik Österberg, Socialdemokraternas talesperson i konstitutionsutskottet, Österberg accepterade ministerns ursäkt och avskrev för tillfället frågan om en misstroendeförklaring.

Kristerssons snabba retoriska plattläggning illustrerar framför allt vilken känslig nerv hos regeringen som hade vidrörts vid blotta omnämndet av m-ordet.

Inget rödgrönt parti hade ännu bestämt sig för att driva frågan om en misstroendeförklaring, och det var långt ifrån säkert att planerna verkligen skulle ha satts i verket.

Det fanns politiska argument både för och emot, på minussidan stod framför allt det faktum att de rödgröna inte skulle kunna vinna en omröstning utan stöd av Sverigedemokraterna.

Det är en sak att de rödgröna och Sverigedemokraterna ibland röstar på samma förslag i riksdagen. Det vore en helt annan att tillsammans avsätta en minister i en historisk – ingen misstroendeförklaring har hittills vunnit majoritet – omröstning i riksdagen.

Men att SvD berättade om den rödgröna diskussionen var alltså tillräckligt för att regeringen skulle reagera och snabbproducera en ursäkt och försäkran om att socialförsäkringsministern respekterar riksdagen.

Minoritetsregeringen Reinfeldt har hittills med en blandning av tur och skicklighet glidit fram ganska oskadd, trots det instabila parlamentariska läget.

Det tunga förslaget om ett ytterligare jobbskattevadrag drogs tillbaka, och prövades aldrig i riksdagen. Och under Socialdemokraterna utdragna ledarkris var regeringen så ostörd av uppmärksamhet från medierna att statsministern till sist klagade.

Trots en ganska lång rad nederlag i riksdagen är det ingen tvekan om att väljarna så här långt har uppfattat alliansregeringen som det mest regeringsdugliga alternativet i svensk politik.

En misstroendeomröstning skulle rikta ett ovälkommet ljus på att regeringen inte har en riksdagsmajoritet bakom sig. Själva regeringsdugligheten skulle kunna ifrågasättas.

Nu lyckades oppositionen uppnå delar av detta genom att bara antyda möjligheten av utlysa en omröstning.

Frågan är vad som händer när Ulf Kristersson nästa vecka återkommer till riksdagen med ”regeringens samlade bedömning” av hur sjukförsäkringsfrågan och riksdagens beställning ska hanteras.

Det politiska dramat är inte över, eftersom ursäkten gällde ordvalet och inte sakfrågan. Om Kristersson inte hittar en lösning måste oppositionen återigen ställa sig frågan om de törs driva fram en misstroendeomröstning.