Där kustvägen från Kåseberga når fram till Kabusa brukar man redan tidigt på sommaren möta en välplacerad skylt på ängen tvärs över korsningen. Den utannonserar ”Skördefest Österlen” till början av augusti. Under ganska många år har detta evenemang gett mig blandade känslor. I början av sommaren brukar jag känna mig upprymd. Då bekräftar skylten att det är flera veckor dit, att framför mig ligger många ljusa dagar fyllda av optimistiska förväntningar. Men obehagligt snabbt närmar sig tidpunkten för den där skördefesten och då utlöser det en allt starkare känsla av vemod. Vart tog sommaren vägen? ”Skördefest Österlen” blir då symbolen för en alltför tidig höjdpunkt på årstiden, själva bekräftelsen på hur Skånes somrar ilar.

Bortom väntar nya årstider, fyllda med vardagens vedermödor som i mitt fall dessutom i många år varit förknippade med ännu en avfärd från hembygden, i regel söderut till metropolerna i Europa. Även om uppbrott och avfärd till slut blir rutin så innebär det att man ständigt lever i ett slags provisorium. Man är alltid på väg. Det är först nu som jag efter alla år som flyttfågel blivit stationär på Österlen.

Vemodet förstärks av att skördefesten är medvetet nostalgisk. Man visar upp metoder och maskiner från förr i tiden, med arbetshästar, självbindare och tröskor. Ett levande museum med ljud och miljö som väcker minnen hos oss som upplevt gamla tiders lantbruk. Dagens urbana ungdomar, som undrar vad de stora vita plastrullarna på fälten innehåller, får här möjlighet att känna hur det är att bala runt i hö och halm. Någon i den äldre generationen kanske känner igen dofter från den första förälskelsen i höstacken.

Nostalgin som försäljningsargument ligger rätt i tiden, om man skall döma av vad som erbjuds ute i byarna. Numera säljs överallt gamla prylar som antikviteter, ibland döpta till retro eller ännu exklusivare till vintage. Det låter bättre, men retro och vintage är nog egentligen bara loppis för turister.

”Skördefest Österlen” arrangeras av frivilliga entusiaster i idrotts- föreningen i Svenstorp, en liten by vid Nybroån, öster om Ystad. Här bor knappt ett hundra invånare och här stängdes järnvägsstationen redan 1965. Pågatåget susar bara förbi. Men i klubben fostrades Österlens hittills mest framgångsrike fotbollsspelare, Anders Andersson, som gjorde karriär ute i Europa. Numera är han även känd som skarp expertkommentator i TV4.

”Skördefest Österlen” erbjuder gammaldags upplevelser ”som på farfars tid”. Idyllens falska trygghet? När når svallvågorna från Europas kris till Svenstorp?

–Vi lever under kortsiktighetens diktatur, påstår Jean-Claude Juncker, ordförande i eurogruppen och premiärminister i Luxemburg. Han tillhör dem som även i dessa semestertider håller högsta alarmberedskap. Det säger något djupt oroande om tillståndet i dagens Europa att det högsta politiska ledarskapet måste hålla permanent bakjour. Där finns ingen plats för nostalgi.