Under ÖB Håkan Syrén fortsätter budgetcirkusen i försvaret som förut. Syrén är inte den förste överbefälhavare som har en budget full av svarta hål. Försvarsmaktens budgetreträtt har pågått i många år, och den genomförs som alltid i något som liknar långsam panik.

Skälen är också de gamla vanliga. Politikerna vill inte stå för de omprioriteringar som följer av försvarsbesluten. Och försvaret orkar inte genomföra den självstympning som blir nödvändig. Det svenska officersöverskottet är fortfarande ett olöst problem, men efter att SvD hade avslöjat de nya sparplanerna utlovades besparingar också på Högkvarteret.

Försvarsledningens avsikt var inte att presentera sparplanerna nu, det blev nödvändigt efter SvD:s artikel. Men ledningen för försvaret har inte mycket emot stormande kommunalråd och förbannade förbandschefer. Försvarsmakten skiljer sig i det här avseendet inte från andra skattefinansierade verksamheter. Att skapa opinion är det enda försvar som försvaret har, när det gäller att bevara omfattningen på verksamheten.

Sedan moderaterna blev ”de nya moderaterna” har ju försvaret också förlorat en viktig politisk allierad i budgetfrågor. Ur Håkan Syréns synvinkel är det förstås en olycklig ironi att den förändringen skulle inträffa just när han var ÖB, och moderaterna hade finansministerposten. Men om principerna för omställningen av försvaret råder sedan länge politisk enighet. Det gamla invasionsförsvaret ska göras om till en organisation som klarar att utföra internationella insatser.

Det nya under Håkan Syréns vaktpass är hur budgetproblemen har skadat förtroendet för det nya insatsförsvaret.

• Den svenska insatsen i Tchad kunde förlängas först efter en utdragen jakt på pengar.

• Både regeringen och socialdemokraterna vill i princip att Sverige ska delta i Natos snabbinsatsstyrka NRF. Men budgetproblem har hindrat ett beslut.

Men det viktigaste handlar inte om pengar. I tisdags var ÖB uppkallad till riksdagens försvarsutskott för att förklara hanteringen av händelserna i Kongo 2003. Svenskt befäl uppges då ha bevittnat tortyr utan att agera eller rapportera hem till försvarshögkvarteret.

Efteråt klagade ledamöter på bristande öppenhet från ÖB:s sida, och på att informationen verkade ha pressats fram av uppgifter i medierna.

För försvarspolitiker är ÖB:s trassel med pengar business as usual. Men de gillar inte att bilden av det nya försvaret solkas ned.