Imorgon inleds den 14:e konferensen om FN:s klimatkonvention, men de tuffaste frågorna sparas till de två sista dagarna, den 11 och 12 december, då miljöministrarna anländer.
Mötet kommer inte att bli lika dramatiskt som det på Bali ifjol och har inte samma dignitet som nästa års konferens i Köpenhamn, då ett nytt, globalt avtal om minskade utsläpp ska undertecknas.
Ändå väntas minst 9000 personer komma till polska Poznan. Statsminister Fredrik Reinfeldt deltar när FN:s generalsekreterare Ban Ki-Moon öppnar ministerdelen den 11 december.
1. Vad ska mötet i Poznan handla om?
Det ska bana väg för ett nytt avtal mellan alla länder om att minska utsläppen av koldioxid och andra klimatgaser. Ramarna för avtalet måste bli klara i Poznan.
–Från Poznan behövs politisk energi och vägledning i processen, säger Anders Turesson, chefsförhandlare i den svenska delegationen.
Ett antal dokument bör kunna läggas i ut-korgen efter Poznan: Konkreta texter som utgör grunden för de fortsatta förhandlingarna, ett arbetsprogram för nästa år med utrymme för att klara ut svåra frågor som finansiering av utvecklingsländernas åtgärder för att minska sina utsläpp.
–Poznan är inte tillfället att precisera utsläppsminskningar, förtydligar miljöminister Andreas Carlgren.
2. Kan mötet bli ett fiasko?
Två mörka moln har seglat upp inför Poznankonferensen: Finanskrisen och splittringen i EU om det gemensamma klimatpaketet.
Om EU:s statsministrar inte lyckas enas om EU:s klimatpaket vid toppmötet den 12 december är risken överhängande att energin går ur klimatmötet, eftersom EU har en viktig roll som länk mellan USA och dess allierade och utvecklingsländerna. Statsminister Fredrik Reinfeldt befarar att EU-beslutet skjuts upp till efter årsskiftet.
Fallande börser och stigande arbetslöshet kan leda till att i-länderna håller hårdare i plånboken när frågan om pengar till utvecklingsländerna kommer upp. Ingen annan fråga är så viktig för att bygga förtroende mellan Nord och Syd i klimatförhandlingarna.
Senator John Kerry, som är observatör i Poznan för president Barack Obamas kommande administration, säger i tidningen The Guardian att USA inte kan ställa upp med lika mycket tekniköverföring och ekonomiska åtaganden som för två år sen.
3. Vilka är de viktigaste frågorna?
En avgörande fråga är att bygga förtroende mellan de rika länderna och utvecklingsländerna. Och där är det pengarna som talar. Nord måste visa allvar med löftet att medfinansiera utvecklingsländernas behov av att anpassa sig till ett förändrat klimat. På Bali enades man om en anpassningsfond som ännu inte är igång.
–Poznanmötet måste göra att den kommer igång i januari, säger miljöminister Andreas Carlgren som är kritisk till andra i-länders bristande engagemang.
4. Vilka är nyckelaktörerna?
Ytterst handlar det om Kina och USA – världens två största utsläppsländer. Om inte Kina accepterar det klimatavtal som förhandlas fram till Köpenhamnskonferensen är det mycket tveksamt om USA gör det.
Krisen förmörkar klimatmötet
När FN:s klimatmöte startar i Polen idag, kan värdlandet självt orsaka dramatik i förhandlingarna. Polen hotar med sitt veto i EU-kretsen när toppmötet ska lösa konflikten om EU:s klimatpaket, samma dag som FN-konferensen ska avslutas.
Klimatkonferens i Poznan
1992: Beslut tas om en global klimatkonvention vid en FN- konferens i Rio de Janeiro.
1997: Vid de årliga förhandlingarna (Conference of the parties, Cop) för klimatkonventionens 191 parter i Japan fattas beslut om åtaganden under klimatkonventionen genom Kyotoprotokollet.
2005: Kyotoprotokollet träder i kraft när Ryssland skriver under avtalet. Kyotoprotokollet föreskriver att industriländerna ska minska sina utsläpp av växthusgaser med 5 procent mellan åren 1990 och 2008–2012.
2007: Cop 13 äger rum på Bali. Där åtar sig samtliga länder att göra åtgärder för att minska utsläppen av växthusgaser – även utvecklingsländerna. I-länderna ska vidta ”jämförbara” åtgärder, u-länderna ska göra ”mätbara” åtgärder och får teknik- och finansieringsstöd.
2008: Cop 14 i Poznan, Polen.
2009: Beslut om ett nytt globalt klimatavtal ska tas i Köpenhamn vid Cop 15, med Sverige som ordförandeland i EU.








