På lördag i nästa vecka håller Kristdemokraterna extra riksting i Västerås. Kan det verkligen bara vara en slump att det bara krävs en liten omskakning av de första bokstäverna i riksting för att det ska bli kristing? Skyltmakarna i Krisdemokraterna får vara extra noga med korrekturläsningen i år.

Jag har en häpen beundran för dem som stretar på i små partier som KD, FP och C. Hur orkar de?

Om vi utgår från att de partiaktiva tror på partiets politik, och är övertygade om att inget annat parti är förmöget att driva den, så är det sannerligen en mager utdelning de får på allt sitt missionerande. Nyligen lade en opinionsundersökning Kristdemokraterna på 2,8 procent.

Varje gång jag hör så låga siffror för något parti tänker jag just hur orkar dom? och föreställer mig att väljarna är 100 personer som sitter i en teatersalong. Dag ut och dag in får kristdemokraterna, liksom de andra, stå på scen och visa vad de går för: svara på frågor, debattera, intrigera med varandra, se glada och intresserade ut i alla lägen.

Med jämna mellanrum kommer programledaren in på scen och ber alla som stöder kristdemokraterna att stanna kvar. Ni andra kan gå ut och fika.

Det blir ett väldigt bullrande med stolar och buffande i dörrar när 97 personer trycker på för att komma ut. Kvar sitter två väljare. En tredje står och trampar i gången, osäker på valet mellan korint- och moralkakor. En normal reaktion skulle väl ändå vara att partiet på scen tappar sugen. Här har man visat Den Rätta Vägen– och så är den enda tacken man får en skog av ryggtavlor! Eftersom alla partier anser sig ha den bästa politiken för hela folket siktar de i princip på att få stöd av alla röstberättigade. 100 procent. Om man år efter år bara övertygar färre procent av medborgarna än det finns fingrar på en hand,varifrån hämtar de kraften?

Jag begriper det inte, men jag beundrar den närmast dåraktiga uthålligheten hos dessa partier med ensiffrigt opinionsstöd. De upprätthåller åsiktsbredden i flerpartisystemet. Tack för det.

Och apropå åsiktsbredd: Sekulariseringen av Sverige har jag inga problem med personligen, men nog är det underligt att den skulle ha gått så långt att inte ens fyra av hundra väljare tycker att det kristna är det viktiga i demokratin och därför röstar på dem?

Inget annat parti har ju stulit de kyrkliga kläderna så där som Moderaterna stulit Socialdemokraternas. Kristenheten borde vara KD:s hemmaplan. Än är 70 procent av befolkningen medlemmar i Svenska kyrkan. De kan väl inte vara julottekristna allesammans!

Visserligen strävar KD efter att dämpa just det kristna i sin framtoning för att nå fler (läs: de 97 som gick och fikade), men nog är KD, liksom SD, ett såkallat hundvisselparti, det vill säga de sänder locksignaler som bara ska uppfattas av en viss målgrupp, medan andra, som kunde ogilla dem, inte hör.

Antingen har KD tappat visselpipan eller så har mottagarna blivit lomhörda.

Ett kristing är det hursomhelst.