Grov brottslighet lönar sig även om gärningsmännen åker fast och straffas för själva brottet. Vinsten från den grova organiserade brottsligheten har nämligen i många fall placerats eller gömts undan och gjorts oåtkomlig för rättsväsendet och för myndigheter.

Kammaråklagare Hans Ihrman på Ekobrottsmyndigheten, EBM, leder den svenska brottsutbytesenheten som ska stärka rättssystemets förmåga att ta brottstillgångar från den kriminelle. I en internationell jämförelse börjar Sverige i en blygsam skala, enheten utgör bara fyra personer.

Inom kort kommer enheten där en åklagare, en analytiker, en ekorevisor och en kronokommissarie anställd av Kronofogdemyndigheten arbetar tillsammans – att kunna redovisa sin första stora avslutade utredning.

Genom att följa pengarna och vara med redan vid förberedelserna av tillslaget har man kunnat spana och säkra bevis för tillgångar som annars skulle ha glidit undan.

– Många brottslingar kalkylerar med att sitta av ett fängelsestraff. Men har de inte kvar några tillgångar när de kommer ut minskar motivationen att begå brotten. Dessutom riskerar de att bli isolerade på anstalterna och det är inte så roligt, säger Hans Ihrman.

Så som rättssystemet hittills fungerat är det oftast i ett sent skede av förundersökningen eller sedan personen häktats och dömts som man försöker komma åt brottstillgångar.

Nu ska strategin vara att redan i ett tidigt spaningsskede ta sikte på pengarna.

– Spaningen på den misstänkte ska också inriktas på spaning efter dennes tillgångar. Dessa ska kunna knytas till den misstänkte så att vi vet hur bilden ser ut när det gäller de ekonomiska tillgångarna när ett tillslag sker. Då ser vi på saken i ett längre perspektiv, vi binder inte bara personen till själva brottet, säger Hans Ihrman.

Allmänheten ställer ett högst berättigat krav: brott ska inte löna sig. Hans Ihrman tror att lagstiftningen kan göras vassare, men viktigare än det är att ge brottsutbytesenheterna resurser.

Sverige är sent ute vid en internationell jämförelse när det gäller att jaga brottsvinsterna, sist i Västeuropa. I andra länder har brottsutbytesenheter länge varit en självklarhet. Våra nordiska grannländer har alla kommit längre. I Belgien arbetar en styrka på 20 personer med frågorna.

Sveriges regering har hittills visat en njugg attityd till satsningen. När EBM senast begärde 24 miljoner extra i budgeten bland annat till detta fick man bara sju.

Det finns redan ett visst internationellt samarbete, men EU vill nu att medlemsländerna ska införa särskilda nationella enheter, så kallade Asset Recovery Offices (ARO), senast vid årsskiftet. Tanken är att skapa ett samarbete mellan EU-länderna eftersom kapital och brottspengar blixtsnabbt kan förflyttas över gränserna.

Regeringen har sagt sig vilja satsa på bekämpandet av den grova organiserade brottsligheten. I april kommer EBM:s generaldirektör Gudrun Antemar att presentera förslag på hur återförande av brottsutbyte skulle kunna bli ett led i arbetet.

Men tills vidare gäller linjen ”ingen förändring”. Samarbetet som finns mellan länderna fungerar bra, tycker man i justitiedepartementet. Det förslag till en svensk enhet som departementets tjänstemän skissar på innebär att man bara ska anmäla de befintliga enheterna till EU. Förutom EBM:s enhet ska Finanspolisen anges som ett ARO. Några satsningar blir det inte.