Kriget mot slavhandeln

Människohandel | Slavhandeln har återuppstått. Slavrutterna trappas upp och slaverimotståndarna är tillbaka på den politiska scenen. Varje år tas cirka 12 000 flickor från Nepal till bordeller i Indien där 200 000 nepaleser redan arbetar. Fotografen Jonas Gratzer och frilansjournalisten Martin Schibbye följde människohandlarna i spåren från bergsbyarna till bordellerna.

FOTO: JONAS GRATZER

Klockan är strax efter sex på morgonen och det är ännu svalt i luften. Plötsligt bryts tystnaden av en varvande motor och en gäll röst.

– Stanna, stopp!

Den 20-åriga kvinnan skriker med sina lungors fulla kraft åt den framrusande bussen.

Föraren tvingas tvärnita när Maili ställer sig mitt i vägbanan vid gränsstationen mellan Nepal och Indien.

– Man ser lätt om någon ljuger. Vi har själva varit i exakt samma situation som dem vi förhör, berättar Maili.

Hon går längs med gången i bussen, ser passagerarna i ögonen och frågar de yngre flickorna: Varifrån kommer du? Vart ska du? Hur väl känner du dem du reser med?

Klädda i blått agerar kvinnorna som vår tids abolitionister i det stökiga gränsområdet. 200 år efter slavhandelns avskaffande vaknar de varje morgon med ett mål för ögonen: att avskaffa slavhandeln genom att rädda en slav i taget.

För några år sedan insåg den nepalesiska hjälporganisationen Maiti Nepal att de inte bara kunde jobba med att rädda offer för människohandeln genom brandkårsutryckningar till Indiens bordellkvarter. Överlevarna anställdes och trappade upp kampen genom att ställa sig i första ledet. Bokstavligen.

– Vi är människohandlarnas största fiende. Det är ett krig. Varje flicka vi räddar är ett räddat liv, säger Maili.

Vid varje gränsövergång längs de dammiga slavrutterna från Nepals fattiga innandöme till det indiska slättlandet, står sedan dess unga kvinnor dygnet runt på vakt. Varje bil, cykeltaxi och buss kontrolleras. Ifjol fick 1 618 flickor sin barndom tillbaka. Cirka 12 000 tog sig igenom.

Oddsen är på människohandlarnas sida.

Som de flesta berättelser om tjugohundratalets sexslavar börjar även den om Rina med en flicka och en lögn.

– En äldre skolkamrat lovade mig ett bra jobb som sömmerska på en fabrik i Katmandu, berättar Rina där hon sitter ett stenkast från gräns- stationen med benen uppdragna under hakan i en våningssäng. Längs den 1850 kilometer långa och porösa gränsen mot Indien ligger åtta transithem som drivs av Maiti Nepal. Det är hit de räddade först tas när flickor stoppas vid gränsen eller bordeller sprängs i Indien. Centret är full- belagt. I sängen bredvid sitter en ung kvinna tyst och äter på sitt eget hår.

Av rädsla för repressalier vill inte Rina ta klasskamratens namn i sin mun. Men hon minns att bordell- ägaren betalade motsvarande 10800 svenska kronor för henne. Ett högt pris – men så var hon också tolv år.

– De första åren hölls jag inlåst. Varje dygn tvingades jag ha sex med ett tiotal okända män, ibland kom så många besökare att jag inte ens hann dricka te, berättar Rina medan hon döljer armarna som är täckta av skärsår.

Efter tre månader hade bordell-ägarens investering betalat sig, inklusive avdrag för mat, mutor, vakter och bjudsprit. Men de pengarna såg Rina aldrig skymten av. Och även efter att hennes fiktiva skuld var betald tvingades hon mot sin vilja att stanna kvar.

Som de flesta historierom offer för sexslaveri slutar inte heller Rinas med att hon räddas från bordellen. Det är nu det börjar. För Rinas del med en förlossning på Maiti Nepals center för överlevare i Katmandu. Strategin för att flickorna ska komma på fötter igen är att genom yrkesutbildning och mikrokreditlån göra dem självförsörjande. Vägen tillbaka är lång. Endast en bråkdel av de flickor som räddats från bordeller återförs till samhället.

På frågan om hur många år Rina var i Indien börjar hon räkna fingrarna på ena handen. De räcker inte till. Orden blir som blåsor i munnen. Rinas historia slutar inte där, men hon orkar inte berätta mer. Hon borde inte behöva berätta alls. Liknande intervjuer har publicerats i ett tiotal år. Ofta har de räddade figurerat som ansiktslösa offer i nyhetsrapporteringen. Rubriker om kvinnor som blivit sålda för cirka 700 kronor och utnyttjats på de mest fasansfulla sätt gör sig bra på löpsedlarna. Det är välkänt. Vi tror att vi vet vad det beror på. Vi tror att vi vet hur det ska bekämpas. Men människohandeln växer.

Bara en sista fråga.

– Varifrån i Nepal kommer du?

– Sindhupalchok.

Det tar fem timmar att ta sig de 500 åren tillbaka i tiden, från Nepals huvudstad Katmandu till Sindhupalchok. Medelinkomsten här ligger på under tre kronor per dag. På femtio-talet var 2 procent av de vuxna läskunniga. Medellivslängden var 35 år. Sedan dess har inte mycket hänt. Två tredjedelar av kvinnorna kan fort- farande inte skriva sitt namn.

Kvinnans ställning här är så låg att hon ofta får sova i uthusen med djuren under mensen. Som kvinna i Sindhupalchok är du först din fars ansvar och ägodel, därefter din mans och slutligen din sons. Att se ner i dalarna är som att se rätt in i medeltiden. De feodala delarna av det mytomspunna Shangri-La-landet är utmärkta jaktmarker för människohandlare eftersom drömmen om något annat är stark.

I Sindhupalchok arbetar Maiti Nepal därför förebyggande. De sätter ihop grupper där kvinnor som själva drabbats åker runt och informerar om faran med människohandlare.

– Eftersom många är analfabeter jobbar vi med sång, dans och teater. I flera byar finns lokala kvinnokommittéer och även hem dit kvinnor i riskzonen kan söka sig och få mat, husrum och yrkesutbildning, berättar Sikha Thapa som arbetat i regionen.

Att hitta repatrierade kvinnor visar sig dock vara svårt. De flesta som en gång lämnat Sindhupalchok med löften om jobb kommer inte tillbaka. Skammen över att ha blivit tvingad till sex före äktenskapet medför att många flickor inte kommer över tröskeln eller får äta med sina familjer när de återvänder. För att försörja sig tvingas de återvända till den värld de känner bäst, bordellernas.

Kvar i byarna finns fotografier. I hus efter hus finns tummade bilder på förlorade döttrar. Från svartvita fotografier till färgutskrifter på lövtunt papper. I över 60 år har flickor från den etniska gruppen Tamang

tagits. Först till det nepalesiska hovet, sedan till de indiska bordellerna. Deras mongoliska utseende gör dem särskilt utsatta.

Utanför ett hus med plåttak står en mormor som klandrat sig själv i tio år efter att ha förlorat sitt barnbarn.

– Först trodde jag att hon hade förälskat sig i en pojke och rymt hem- ifrån, men efter några dagar förstod jag att hon blivit lurad, säger Parvati med en röst märkt av fattigdomens sigill, tuberkulos, och med ett krampaktigt tag om de två kvarvarande passbilderna.

De övriga två lämnade hon in till Maiti Nepals juridiska avdelning och ifjol hände det ofattbara.

– Maiti Nepals lokalkontor i byn tog kontakt med mig och sa att hon var i säkerhet på rehabiliterings- centret i Katmandu, snart är hon på väg tillbaka, säger Parvati som kommer att trotsa det sociala tabut och ta emot henne.

På frågan om hon vet var dotterdottern har varit pekar Parvati söderut. Mot det indiska slättlandet.

– You want a fresh girl that no one has tasted?

– Sir, would you like one with hair or no hair?

Kring de arbetskraftsintensiva industriområdena i den indiska 14-miljonerstaden Mumbais förorter växer nya bordellområden upp. På en kvadratkilometer av plåttak, avloppsvatten, skräp och avföring hamnar många av dem som inte fastnar i det grovmaskiga nätet vid gränsen.

Utbudet är omfattande. Barfotapojken slutar att recitera ur menyn och frågar rakt ut:

– Sir, what do you like? Young girl we have.

Här syns inga västerländska turister, köparna i det lokala bordellområdet är gästarbetare från andra delar av Indien och Nepal.

Priset för ett samlag har gått upp sedan britterna etablerade det ökända Kamathipura som ett rekreationsområde för imperiets soldater. Men man kan fortfarande få en tolvåring för under hundralappen. För ytterligare några dollar kan du slippa kondom.

– Vi kan inte bara storma in med dragna vapen och rädda slavarna. Frihet från slaveri är inget man uppnår på en eftermiddag. Vi måste kunna ge kvinnorna svar på frågorna: Hur ska jag försörja min familj? Vem skyddar mig om bordellägaren vill hämnas på mig? Räddningsaktionerna riskerar annars att bara bli en svängdörr tillbaka in i slaveriet.

Jaladhija vet vad hon pratar om. Utan stöd från någon utländsk hjälporganisation öppnade hon nyligen ett dagis mitt i bordellområdet för att skiftarbetande prostituerade ska få livspusslet att gå ihop. Innan dagiset öppnade fick barnen sova under sängen när mammorna arbetade.

– Jag har gett upp hoppet om mammorna men vi måste få dem att förstå att de kan ge sina barn en chans att bli något annat än prostituerade eller hallickar, säger Jaladhija.

Ljudet av skrattande barn växer sig starkare i takt med att skymningen lägger sig. Ett fyrtiotal slitna och glada små solstrålar lämnas in. Ett av barnen kramphåller i kjolen. Mamman lossar fingrarna en efter en. Sedan bär det av till jobbet. En rostig fläkt snurrar i taket. Priset för en människa är så lågt att även daglönare och rickshawförare är på plats. De är inte här för att ha roligt. Inte heller för att ragga tjejer. De är här för att köpa sex.

– De ser så oskyldiga och rena ut. De är mycket fräschare än indiska flickor eftersom de vuxit upp i bergsbyar, svarar en gästarbetare på frågan varför han köper sex av nepalesiska flickor.

Lätt avklädd med benen i kors vickar en av tjejerna på foten, sparkar av sig sandalerna och leder köparen nerför korridoren.

Situationen är pandemisk. Sexslaveriet befinner sig i expansion och är idag den snabbast växande formen av organiserad brottslighet i världen. Den lilla forskning som finns visar att vinsterna är stora och riskerna minimala.

Maiti Nepal står upp mot krafter starkare än sexualiteten. Världens 1,2 miljoner sexslavar utgör endast 4 procent av det totala antalet slavar på jorden, men står för 40 procent av slaveriets inkomster.

Det menar författaren Siddharth Kara, amerikansk ekonom med indisk bakgrund som övergav sin karriär som finansman för att på heltid dokumentera människohandeln.

Under flera år använde han fötterna och miniräknaren mer än Google och i den nyutgivna boken boken Sex Trafficking: Inside the Business of Modern Slavery (Columbia University Press, 2009) ifrågasätter han effektiviteten i mycket av det som görs idag.

– Att bevaka gränsen dygnet runt och arbeta förebyggande är heroiskt men verkningslöst, eftersom transportkostnaderna är försumbara och tillgången på fattiga flickor närmast outtömlig. Genom att det mesta av insatserna sätts in mot själva slavhandeln skapar man bara nya slavrutter, större mutor till poliser vid gränsstationerna och fler falska pass. Men man kommer inte åt sexslaveriet.

Siddharth Kara menar att striden måste tas med affärsgrenen som sådan och att man måste angripa de moderna slavplantagerna till vilka flickorna tas genom att vingklippa lönsamheten i branschen.

Hans egna uträkningar visar att vinstmarginalerna för en bordell i Mumbai ligger på över 70 procent. Att jämföra med exempelvis Google som 2006 hade en vinstmarginal på 29 procent.

– Idag behöver vi inte som forna tiders abolitionister ta striden om människovärdet. Slaveri är förbjudet i jordens alla länder. Nu måste vi kirurgiskt rikta insatserna mot dem som tjänar de stora pengarna på sexslaveriet. Bordellägare och människohandlare. Grip dem. Åtala dem. Döm dem. Gör det dyrt att handla med människor, säger Siddharth Kara på telefon från Columbia University i USA, mer än 150 år efter att den amerikanska kongressen avskaffade slaveriet.

Skymningen sänker sig över ingenmanslandet mellan Nepal och Indien. Ljudmattan av bilar, försäljare och hundar rullas in. Det lågintensiva kriget vid gränsen är slut för idag. Både människohandlare och slaverimotståndarna får vila i några timmar.

– Ni får ursäkta men jag har ett jobb att sköta. Är jag ouppmärksam för en sekund kan någons liv bli förstört, säger Maili innan hon måste iväg för att söka igenom dagens sista buss.

På bussen finns en flicka som Maili bedömer vara i riskzonen. Hon plockas handgripligen av. Efter några snabba telefonsamtal informeras hon om att sekreterarjobbet hon var på väg till i Indien inte existerar.

Hennes blick slocknar vid beskedet.

Fotnot: Samtliga namn på de överlevande kvinnorna är fingerade.


  • Kopiera sidans adress

Organisationen Maiti Nepal som bekämpar sexhandeln i Nepal grundades i Katmandu 1993 av Anuradha Koirala. På rehabiliteringscentret i Katmandu bor cirka 250 kvinnor och barn som räddats från bordeller i Indien. Varje år räddas omkring 1000 flickor som blivit våldtagna, misshandlade, utslängda och sålda.
Tre sorters hem:
Förebyggande hem: Flickorna på Nepals landsbygd utbildas att vara försiktiga och medvetna om att jobberbjudanden kan betyda sexslaveri. De får utbildning i olika yrkesmässiga färdigheter, som sömnad, för att få arbete. Förhoppningen är att detta ska motverka att de blir offer för människohandlare.
Övergångshem: Fungerar som tillfälliga skydd för flickor som blivit räddade. Här får flickorna rådgivning och hjälp att hitta sina familjer. I de fall då det finns risk för att egna familjemedlemmar säljer eller för bort flickorna när de återvänder får de stanna på rehabiliteringshem.
Rehabiliteringshem: För flickor som räddats från prostitution. Här får de medicinsk hjälp, psykologisk rådgivning och hjälp att hitta sina familjer. De som inte har någon yrkesutbildning kan få det. Flickorna får hjälp att söka arbete, låna pengar och starta företagsverksamhet under och efter rehabiliteringen.
1808 avskaffades slavhandeln inom det brittiska imperiet, och importen av slavar till USA förbjöds, medan slaveriet i USA avskaffades först 1865. När friköpningen av slavar väl kom till stånd uppskattar man att avskaffandet av slaveriet kostade det brittiska folket 1,8 procent av BNP per år under mer än 50 år.
Det gör det, enligt historikern Seymour Drecher till den dyraste moraliska aktionen i modern historia, pådriven av människorättsrörelser.
abolitionism
Organiserat motstånd mot slavhandel och slaveri som växte fram i Västeuropa i slutet av 1700-talet och början av 1800-talet. Rörelsen var starkast i Storbritannien. Den bidrog till avskaffandet av slavhandeln 1807 och slaveriet 1833.
trafficking
Trafficking är en benämning på olika former av olaglig handel över nationsgränser, till exempel människohandel, slavhandel eller organiserad drogsmuggling.
Källa: NE
Slaveri är förbjudet i Sverige genom Europakonventionens artikel 4, vilken är en del av svensk grundlag genom Rege- ringsformen 2:23. Slaveri definieras som legalt ägandeskap av annan och förbjuder även träldom, vilket definieras som arbetsförhållanden vilka arbetstagaren inte kan påverka eller undvika.
Det förbjuds även iFN:s deklaration om de mänsk-liga rättigheterna och i flera internationella konventioner (till exempel 1926 års slaverikonvention).
Det finns cirka 1,2 miljoner sexslavar i världen. Två olika belopp figurerar över hur mycket sexslaveriet omsätter. International Labour Organization (ILO) uppskattar vinsten till 31,7 miljarder dollar. USA:s utrikesdepartement uppskattar den till 9,5 miljarder.
Uppskattningarna kring antalet slavar varierar eftersom det finns olika definitioner. Enligt 2005 års stora rapport från ILO, som är FN:s internationella arbetsorganisation, var antalet slavar 12,3 miljoner. Det motsvarar ungefär det sammanlagda antalet slavar som Europa och Amerika importerade mellan 1400- och 1800-talet. Andra organisationer menar att siffran är mycket större.
Den amerikanska organisationen Free the Slaves bedömer att det finns minst 27 miljoner slavar i världen.
Källa: Sex Trafficking: Inside the Business of Modern Slavery (Columbia University Press, 2009).
Folkmängd: 29 miljoner.
Yta: 147181 kvadratkilometer.
Statsskick :
Republik.
1 ,5 miljoner nepaleser jobbar utomlands. Deras hemskickade pengar står för 20 procent av landets BNP.
1/3 är extremt fattiga.
48 procent över 15 år kan läsa.
80 procent jobbar i jordbruket.

Inget brott att gå till prostituerade

I Indien finns lagstiftning mot hallick- och bordellverksamhet (Immoral Trafficking and Prevention Act) från 1986. Enligt lagen är det inte straffbart att vara prostituerad. Det är heller inget brott att gå till prosti- tuerade.
Bordellägare kan i sällsynta fall dömas till tre års fängelse och låga böter. Som ett resultat av den svaga lagstiftningen har få personer åtalats och dömts.

Skärpt lagstiftning – men för få poliser

1986 kriminaliserades människohandel i Nepal (The Human Trafficking and Punishment Act of 2043). 1999 uppdaterades lagstiftningen med både böter och hårdare straff, upp till 20 år i fängelse för människohandel. 2007 skärptes lagstiftningen ytterligare.
Men landets speciella enhet för kvinnofridsbrott, som tar hand om utredningar av allt från hustrumisshandel till människohandel, är kraftigt underbemannad med endast 30 poliser anställda.

Fakta

Nepals sexslavar 12 000

nepalesiska flickor säljs till bordeller varje år.
200 000
flickor arbetar i sexindustrin i Indien.
Källa: ILO, Unicef, Asia Foundation

Visa mer fakta
Följ händelseutvecklingen med SvD digital – Just nu 5 veckor för 50 kr!

Toppnyheter just nu

En termometer används för att kontrollera passagerare vid ankomsthallen på en flygplats i Lagos. ny riskanalys

Sju flygpassagerare i månaden bär smittan

Ebola-screening i de drabbade länderna mest effektivt.

Så tas misstänkta ebolafall emot

steg för steg

Flygkaptenen tar den första kontakten.

Möjlig SD EU-partner försvarar Hitler

Polack: Stryk får många fruar ner på jorden.

Havererad SD-grupp återuppstår

EU

”Föraktligt beslut att stänga ner oss.”

USA ställer krav
på svenska sparare

avtal

Amerikansk jakt på skattesmitare.

Just nu: Pistorius
får fem års fängelse

sydafrika

Sköt ihjäl sin flickvän.

De här 13 fonderna
är helt gratis just nu

"Lockbete"

Så används taktiken av bankerna.

National Geographics
bästa fotografier

Bildspel

Väljer själva klassiska bilder i ny bok.

Falska poliser hotade med vapen

finnerödja

Två män utklädda till poliser stoppade bilist.

Putin ville dela Ukraina med Polen

sökte uppgörelse

Ville åt Ukraina redan 2008.

En banan om dagen gör dig gladare

Fruktstund

10 anledningar att äta banan.

”Inget man bara snyter ur näsan”

Löpning

Så gick det för gänget.