Bilden på omslaget av Time Magazine är chockerande. Unga Aisha blev bortgift som en försoningsgåva mellan två rivaliserande afghanska familjer när hon bara var ett barn. Efter år av förtryck lyckades hon rymma men återfanns av sin make, en talibanledare, som straffade henne genom att skära bort hennes näsa och öron. Det gör ont att titta på hennes stympade ansikte. Situationen för kvinnorna i Afghanistan är förfärlig. Men det är även rubriken bredvid bilden: Vad händer om vi lämnar Afghanistan.
Aisha stympades nämligen förra året, närvaron av då minst 70000 internationella soldater kunde inte stoppa det. Flickskolor hålls stängda, förvärvsarbetande kvinnor hotas, kvinnorättsaktivister attackeras och enligt FN utsätts en stor majoritet av kvinnorna för olika typer av våld i hemmen. Ingen vän av mänskliga rättigheter vill ha talibanerna tillbaka men minnet är kort. Mujahedinledarna som USA hjälpte att kasta ut ryssarna var inte heller direkt kvinnornas vänner. Och om kvinnors rättigheter är ett viktigt mål för den militära närvaron i landet, varför nämnde då inte president Hamid Karzai hur de skulle kunna skyddas på Kabulkonferensen om landets framtid nyligen? Och varför känner sig kvinnliga aktivister mer och mer utestängda från processen?
Afghanistan är inte det enda landet i världen där kvinnoförtrycket är upprörande. Få länder har drivit det så till sin yttersta spets som Saudiarabien. Ett land som vi svenskar utan att blinka gör affärer med. På regeringskansliets sida över Saudiarabien nämns det som hastigast att landet styrs av konservativa, islamiska värderingar och i en parentes om politiska framsteg kan man läsa att kvinnor ännu inte fått rösträtt.
Sanningen är att i Saudiarabien är könsapartheid lag. Där finns speciella flickskolor, kvinnoaffärer, speciella kvinnoköer på snabbmatshaken och speciella kvinnokontor på arbetsplatserna. Där finns också speciella könspoliser som ser till att kvinnor och män inte beblandar sig offentligt.
Tänk Sydafrika innan apartheid föll. Rasåtskillnadspolitiken i den amerikanska södern. Byt ras mot kön. Och multiplicera förtrycket några gånger.
I Saudiarabien får kvinnor inte köra bil. Alla kvinnor är satta under manliga förmyndare, utan vars tillstånd de till exempel inte får ta ett jobb eller lämna landet. De saknar rösträtt. I domstol väger deras ord hälften så mycket som mäns. Utanför hemmet måste de täcka kropp och hår. Barnäktenskap med tioåriga flickor är tillåtna. Förra året rankade Världsekonomiskt forum Saudiarabien på plats 133 av 134 länder på sin årliga jämställdhetslista, the Global Gender Gap Report. Det enda land de slog var Jemen.
Till det här landet exporterar vi varor för runt tio miljarder kronor om året vilket gör Saudiarabien till vår viktigaste handelspartner i Mellanöstern. Ett fyrtiotal svenska företag är representerade i landet, däribland Ikea, H&M och Lindex. Absolut ingen diskuterar ett FN-ingripande för att skydda kvinnors rättigheter.
Och ja just det, Saudiarabien är världens största oljeexportör med 25 procent av världens kända oljereserver.
Anna Laestadius Larsson är frilansjournalist. anna.laestadius.larsson@svd.se
