Allt fler svenskar söker sig till den ekologiska maten. Men KRAV-märkningen säger bara hur den ekologiska maten tillverkats, inte var.
Ingen hänsyn tas till om transporterna av den miljövänligt producerade maten bidrar till växthuseffekten.
När SvD fyllde en varukorg med åtta importerade KRAV-varor hade de tillsammans rest 3 800 mil, nästan ett varv runt jorden. Men kunden fick inte veta om varorna flugits in eller kommit med båt. Informationen är viktig eftersom fartyg förbrukar mindre fossila bränslen per transporterat kilo än både lastbil och flyg.

Flyg bidrar med klart mest växthusgaser per kilometer men bedöms ändå svara för 15 procent av den ekologiska importen i Storbritannien. I Sverige saknas motsvarande uppgifter.
Men i en helt ny och reviderad verksamhetsinriktning öppnar nu KRAV för olika typer av tillläggsmärkning.
– Vi ändrar inte KRAV-reglerna men kan tänka oss olika sorters tilläggsmärkning, exempelvis om koldioxid, säger KRAV:s vd Lena Söderberg.
Hon säger själv att strategin att inte ta in transporterna i KRAV:s egna regler kan uppfattas som defensiv.

– Men vi har diskuterat det här noga och kommit fram till att KRAV inte kan vara Fantomens goda märke. Ska vi väga in allt som är bra så kommer vi inte att kunna växa. Samtidigt ska vi inte se det ekologiska som en begränsning och med tilläggsmärkning kan vi få in även andra mervärden, säger Lena Söderberg.
Andra exempel på KRAV-godkänd tilläggsmärkning som snart väntas dyka upp i butikerna är regional och lokal ursprungsmärkning.
– Allt fler livsmedel påstås vara lokalproducerade men det finns behov av en uppstramning. Konsumenterna måste kunna lita på att om sylten sägs komma från Värmland så ska inte bären ha plockats någon annanstans, säger Lena Söderberg.

Hon ser däremot ingen anledning att gå in och konkurrera på områden där det redan finns fungerande märkningar, som rättvisemärkt.
Flera av de stora butikskedjorna har visat intresse för att lansera produkter med de nya tilläggsmärkningarna.
Stefan Edman utredde möjligheterna till en hållbar livsmedelsförsörjning åt den förra regeringen, och var senast sekreterare i oljekommissionen. Han anser att Sverige måste tänka om och bli mer självförsörjande på regionalt producerade baslivsmedel.
– Jag kan acceptera import av rättvisemärkta bananer, kaffe och té, det är produkter som vi annars inte skulle få hit. Men det är en brist att behöva importera KRAV-kött från Pampas, samtidigt som Sveriges landsbygd håller på att växa igen, säger Stefan Edman.
Han har tagit fram siffror som visar att den som äter en portion av en internationell frukost med tropisk juice och andra importerade ingredienser i ett svep förbrukar 6,8 deciliter fossila bränslen.

Den som i stället väljer en lokalt producerad frukost gör bara av med en 1,25 milliliter, alltså 500 gånger mindre.
– Det skulle behövas regler för ekologiska varor som tar hänsyn till transporternas miljöpåverkan. Det saknas i dag, säger Stefan Edman.
Samtidigt betonar han att frågan om matens miljöpåverkan är oerhört komplex och att lokalproducerat inte alltid är lika med lägre koldioxidutsläpp.
– Nästan över hela linjen betyder utsläppen från transporterna mindre än utsläppen från den övriga produktionen, säger Stefan Edman.

I vårt kyliga klimat kan det till exempel sluka mer fossila bränslen att värma upp svenska växthus för tomatodling, än det kostar att skicka efter spanska frilandsodlade tomater med lastbil.
Han menar därför att bedömningen av livsmedel måste spegla de samlade utsläppen av växthusgaser under produktens hela livstid.