Förra våren startade Jessica Nyberg, gruppledare för Kristdemokraterna på Lidingö, och hennes sambo Erik Sjöstedt, politisk sekreterare för KD i Södertälje, en grupp på Facebook, FFFF eller 4F. Bokstavskombinationen – lånad från en ledare i SvD – beskriver vilka frågor de tycker att KD borde profilera sig på: frihet, familj, flit och företagsamhet.

–Vi vill förnya partiet och tror inte att vi har så mycket att hämta i den socialliberala mitten som KD ibland strävar efter, eftersom det redan finns många partier där. Vi ser en potential i de frågor som de andra har lämnat, säger Jessica Nyberg.

Det handlar alltså om att gå till höger, och Jessica Nyberg räds inte ordet konservativ. När Göran Hägglund klev upp i talarstolen på Kristdemokraternas riksting i Västerås veckan efter midsommar i fjol tyckte hon sig höra den inriktning hon efterlyst. Partiledarens inledningsanförande utvecklades till ett glödande försvarstal för de strävsamma, hyggliga människor som utsätts för förbud och onödiga lagar och dessutom blir föraktade för sin livsstil av kulturetablissemanget.

Lanseringen av KD som företrädare för ”verklighetens folk” upprepades i Almedalen och väckte där än mer uppmärksamhet. Hägglund slog an en sträng inte bara hos den utpekade kulturvänstern, som instinktivt gick till högljudd motattack, utan också i det egna partiet.

–Det var absolut en nytändning, en brytpunkt. Jag tror att en av orsakerna till att vi haft det svårt är att vi varit väldigt paternalistiska och velat styra människor i för hög utsträckning, säger Jessica Nyberg.

Vad som började som en Facebookgrupp utan stora ambitioner har vuxit i inflytande och kommit att bli den främsta arenan för partiets förnyelse – utanför partiledningens kontroll. Mejlen strömmar nu in till gruppens administratörer från partidistrikten.

Facebookgruppen har inte fler än strax under 300 medlemmar, men flera av dem har framträdande positioner i KD, bland annat riksdagsledamöter och ordförandena för partiets sidoorganisationer – ungdomsförbundet, kvinnoförbundet och studentförbundet.

Charlie Weimers, ordförande för ungdomsförbundet, tycker att det är avgörande att partiet lämnar förbudstänkandet.

–Vi har haft en historia av att ha pekpinnar när det passar oss, som till exempel snusförbud, och vara emot pekpinnar på andra håll, som i familjepolitiken. Det är en inkonsekvens som Hägglund måste göra upp med. Ska han ro det i land krävs mod.

En av de viktigaste frågorna som Charlie Weimers vill att moderpartiet ägnar mer kraft åt är rättspolitiken. Aron Modig, ordförande för studentförbundet, är inne på samma linje.

–Det är naturligt att arbeta förebyggande mot brottslighet, på det området har vårt parti redan mycket att komma med. Men vi borde även våga tala om längden på straffen, det är rimligt med höjda straff för våldsbrott och sexualbrott.

Maria Fälth, förbundsordförande för kvinnoförbundet, tycker att partiets dåliga opinionssiffror gör förnyelsearbetet nödvändigt.

–Det kan knappast bli sämre, om jag säger så. När man ser att det finns rörelser i partiet som vill utveckla det är det ett friskhetstecken, säger hon och konstaterar att när vallistorna nu börjar bli klara till riksdagen sker ett generationsskifte, vilket ger möjlighet för förnyarna att komma fram.

Enligt statsvetaren Marie Demker innebär de sociala medierna att partiernas processer blir allt mer påverkbara och öppna.

–Årsmötet är den tydligaste interna arenan för partierna. Det som händer nu är att medlemmarna placerar ut frågorna utanför årsmöteslokalen, in i det offentliga rummet, och använder sedan den offentliga opinionen som hävstång in till årsmötet.