I mörker och några minusgrader berättar Märit Gruvaeus att i Långa raden, där bodde bara arbetare i början av 1900-talet. Hon är ordförande i Midsommarkransens S-förening och huslängan hon talar om kom till då ett tegelbruk grundades i stadsdelen.
–Nu är det i stället hippt att bo här, säger hon när Gunilla Lindberg, sekreterare i föreningen, konstaterar att priserna är ungefär lika höga som inne i stan.
Senare berättar de om etagevåningen på fem rum och kök i Tellusborgen som häromåret såldes för 5,7 miljoner kronor.
–För 25 år sedan låg priset på 300000 kronor. En hyfsad höjning, säger kassören Patrik Lindgren som också är med.
Men först fotograferas de tre. När fotografen låter dem posera i gatumiljö protesterar de milt mot bakgrunden – en skylt som pekar mot servicehuset Kastanjen.
–Det finns ju inte kvar, menar Patrik och markerar därmed startskott för den politiska diskussionen.
De är uppriktigt sorgsna över de senaste årens utveckling. Omkring 60 procent av de äldre i Midsommarkransen som i dag ansöker om att få komma till servicehus – numera i närliggande områden – får avslag.
–Så blir det med borgerlig styrning, säger Patrik Lindgren.
Han är 27 fyllda, föräldraledig ljudtekniker och aktiv socialdemokrat. Enligt Märit Gruvaeus resonemang om krisen inom S är han därtill ett sällsynt undantag:
–De yngre är svåra att locka till engagemang inom politiken, konstaterar hon krasst.
Inte heller förmår Socialdemokraterna knipa deras röster i valen. I ”Kransen” blir det särskilt tydligt. På 1970-talet hade S och V tillsammans stöd från omkring 75 procent av väljarna. Sedan dess har medelåldern sänkts, medelinkomsten höjts och kaféerna exploderat i antal.
I valet 2002 började lokala socialdemokrater förstå att de inte längre var det självklara förstahandsvalet. Fyra år senare tappade partiet ytterligare och 2010 fick man se sig omsprungna av både Miljöpartiet (som fick kring 27 procent) och Moderaterna (21 procent). I centrala Midsommarkransen noterade S bara 17 procent i senaste riksdagsvalet.
–Vi har fått det för bra. När folk börjar tjäna pengar och kanske kan köpa sig en lägenhet, då förstår jag om de ser oss som stenålders, säger Gunilla Lindberg i ett försök att förklara partiets ras.
Lokalt gör föreningen vad den kan för att vända trenden; medlemmarna ordnar studiecirklar, föreläsningar och kallar till möten.
Men MP – deras främsta motståndare – är bättre på att väcka opinion, det tycker de.
För att riket åter ska bli rött måste S vinna huvudstaden, det är de övertygade om. Och då måste partiet även stärkas i tidigare självklara S-områden. Där tror de att Stefan Löfven kan ge välbehövlig skjuts:
– Han är den första riktiga knegaren som blir ordförande. Ingen kan heller göra enkla poänger av att han är obildad som Juholt eller bufflig som Persson, säger Patrik Lindgren.
Märit som träffat honom erkänner att hon blev imponerad:
– Jag är inte den som faller i farstun, men han verkar klok och påläst. Och det är tryggt att han vet vad stora vida världen betyder.
