- Diskriminering är ett stort demokratiproblem. Dessutom innebär det sannolikt ett stort resursslöseri och kostnader för samhället i stort, säger Jonas Frykman som har lett ett arbete om kränkningar, diskriminering och ohälsa. På torsdagen presenterades slutrapporten som har tagits fram i samarbete mellan Folkhälsoinstitutet, ombudsmannen mot etnisk diskriminering (DO), handikappombudsmannen (HO), och ombudsmannen mot diskriminering på grund av sexuell läggning (Homo).

De grupper som känner sig mest utsatta för diskriminering, systematiska kränkningar och nedvärderande särbehandlingar i Sverige är unga, kvinnor, homo- och bisexuella, funktionshindrade samt utlandsfödda.

Kommuner och landsting bör ta fram strategier för ett aktivt arbete mot diskriminering, enligt rapporten, som också efterlyser effektiva system för att kunna mäta och åtgärda diskrimineringen i samhället.

Bakom slutsatserna om sambandet mellan diskriminering och ohälsa ligger de stora folkhälsoenkäterna 2004 och 2005, som besvarats av tiotusentals personer. Det är vanligt att de kränkta rapporterar nedsatt psykiskt välbefinnande, svår ängslan och ångest, stora sömnsvårigheter, självmordstankar och liknande. Bland män var som utsatts för kränkande bemötande var det fyra gånger vanligare att de uppgav sig känna sämre välbefinnande än andra män. För kränkta kvinnor var det tre gånger vanligare.