NEW YORK. ”Glöm Irak. Glöm terrorism! Det här valet kommer handla om folks plånböcker!” Han var lite för slirig, och kvinnan som sittdansade bredvid honom var lite för blond. I mitt värv hade jag hamnat vid ett cocktailbord av politiskt skvaller på en Upper East Side-klubb. Tjänstemannen mittemot arbetade för en republikansk kongressledamot.
”Du måste förstå att det blir allt fler familjer i det här landet som inte ens klarar att betala kreditkortsräkningarna”, sade han och skvimpade lite Cristal på sig själv. ”Det kommer att bli den stora valfrågan. Ekonomin.” Hans nästa mening drunknade i en playlist som jag senast hörde när det var modernt att vara solbränd.
Jag intervjuade Juana, en städerska, för några månader sedan. Hon förändrade min bild av att amerikaner med kreditkortsproblem bara har råkat köpa lite för många tv-apparater. Juana köpte sitt drömhus 2007, efter att ha sparat till handpenningen i fjorton år. Den förbindlige mäklaren gav henne en bra ränta, men ett år senare låg den inte fast längre, och månadsbetalningarna fördubblades. Juana ville sälja, men husets värde hade sjunkit. Hon började betala månadskostnaden med ett kreditkort. Räkningen tog hon på ett annat kreditkort. Tills det inte gick längre.
Nu kommer hon att förlora huset, sitt livs besparingar, och förmodligen aldrig bli skuldfri.
Trenden är densamma över hela landet, enligt de senaste rapporterna från kreditinstituten – de stater som drabbats hårdast av bolånekrisen är också de platser där kreditkortsskulderna ökar snabbast. I några av samma stater – Kalifornien, Nevada, Florida, Virginia – betalas fler räkningar sent, eller aldrig.
Hela världen är beroende av att amerikaner fortsätter att konsumera, och kreditkort är ett av få betalningsmedel som nu återstår. Kortföretagen gjorde lysande affärer i högkonjunktur och vinsterna är ännu bättre nu. De har höjt sina priser, eftersom lånen baseras helt på risk. Liksom med subprime-lånen ompaketeras även kreditkortslån och säljs vidare till investerare. Men de är helt oförsäkrade – även om Federal Reserve går in och räddar banker och bolåneinstitut varje vecka så gäller inte samma sak om ett kortföretag skulle stå på öronen. Men de tar så bra betalt att risken för kollaps är mindre. Och just nu skaffar de sig kunder för livet.
”Den kandidat som lyckas förklara hur han ska få ekonomin på rätt köl kommer vinna”, fortsatte den politiske tjänstemannen på klubben. ”Båda har problem med det just nu. Därför kommer Bloomberg bli McCains vicepresidentkandidat.”
På väg därifrån, en stund senare, såg jag att han råkat i dispyt vid dörren. ”Men du förstår inte. Jag kan inte betala för hela bordet! Jag har inte druckit allt det där.” Hovmästaren tittade lugnt på honom, medan en gigantisk man med öronsnäcka långsamt närmade sig. Ett kreditkort åkte snabbt fram. Tjänstemannen blinkade mot mig. ”Det är ändå utfärdat på kongressen.” Så hävde han upp ett vrålskratt ute på 81:a gatan och armkrokade den slaviska blondinen med sig in i en svart Town Car.
