Det är inte svårt att få tiden att gå, konstaterar Bengt och äter av husmanskosten som serveras för en tia hos Ny gemenskap på Kammakargatan i centrala Stockholm. Ofta är det här dagarna tillbringas. Klockan 15 stänger dagverksamheten och då blir det ett par timmar på Kulturhuset, därefter ytterligare några på T-centralen som stänger vid 01. På pendeltåget mellan ändhållplatserna Märsta och Södertälje får Bengt några timmars sömn och när Ny gemenskap öppnar klockan 10 nästa dag finns där vilorum.

–Man kommer hit och sover några timmar, sen är man pigg igen, berättar Bengt som tycker han varit hemlös i ”alldeles för många år” och egentligen heter något annat.

Trots de senaste dagarnas åtskilliga minusgrader, igår var dagstemperaturen -15 grader, beklagar han sig inte över kylan. Det gäller bara att vara rätt klädd, alltid mössa och vantar.

–De som fryser är de som är ute och festar och går runt i högklackat, säger Bengt.

Peter Liljestrand som idag bor på Värtahemmet har arbetat många år på Ny Gemenskap och hjälper till så mycket han kan, vittnar om problem med brist på dagverksamheter och någonstans att sova. Ibland är lokalerna så fulla att man tvingas stänga dörrarna. Sedan Stadsmissionen stängde två av sina helgverksamheter är behovet extra stort.

– Jag skulle tro att natthärbärgena var fullbelagda, säger Peter Liljestrand om helgen som var.

Längre ner i lokalen bredvid ett piano sitter Rumänienfödda Paola Dragomir som har arbetat med hemslösa i Helsingfors, Rom och Paris innan hon flyttade till Sverige i augusti.

Paola berättar om de hon träffar på föreningen under dagen och sedan ser på hemvägen där de tvingas söka skydd för natten under broar.

–De behöver någonstans att sova så att de kan leta jobb på dagarna. För har du inget jobb har du ingenting.