STOCKHOLM Jag har perfekt synliga mörkblå vener under tunn hud i armvecket. Jag är en utmärkt kandidat för blodgivning säger sjuksköterskan förtjust när hon drar åt den Bamse-mönstrade remmen runt min överarm.
Det är däremot inte en av mina vänner. Han har betalat för sex. På en affärsresa utomlands.
Efter att han berättat det för mig började jag förhöra andra män i min demografiskt snäva bekantskapskrets om deras inställning till prostitution. Visst förekommer det i det sjuka samhälle som är New York. Men jag ville bekräfta att de välartade, högutbildade, attraktiva svenska män i trettioårsåldern jag känner aldrig ens har funderat på att köpa sex.
Verkligen inte, förkunnade alla jag frågade. Det vore helt förkastligt. I Sverige. Med en svensk kvinna. Men i en annan del av min skruvade enkät var tvärsäkerheten inte lika stor – om kvinnan hette Svetlana.
På utlandsresor åker nämligen höga svenska ideal ner i fickan tillsammans med slipsen. Även om de jag frågade själva säger sig ha stått stelt med en drink i handen på barer, strippklubbar, och bordeller, så kunde de vittna om vänner och kollegor som ivrigt velat bli kunder under spritindränkta resor till Östeuropa.
Detta försvarades med lite trevande argument av kolonialkaraktär: ”Det är en annan kultur. De finns överallt. De behöver pengar. Det är inte synd om dem. De gör det av fri vilja. Det är faktiskt inte olagligt där.” Liksom det känns riskfritt att prova nya droger i Holland, så blir horor enklare att objektifiera i en annan miljö. Det som inte händer på svenskt vatten räknas inte.
Tiden hade återigen hunnit ifatt den inbillat svenska rättrådighet som jag trodde fanns i min egen generation.
För att kasta mig in i verkligheten gick jag och köpte en bok av socialantropologen Petra Östergren som lägger fram tesen att om kvinnors sexualitet verkligen är fri, så ska de även ha rätt att ta betalt utan att någon ska anmärka på det. Och det har hon kanske rätt i.
Men libertarianen och anarkafeministen inom mig fortsatte att slå varandra blodiga.
Till sist kunde jag inte hålla mig från att ringa Kajsa Wahlberg på Rikskriminalen som är en auktoritet på trafficking. Hon beskrev hur hundratusentals kvinnor i Europa ofta förefaller vara fria och frivilliga entreprenörer inför kunden men i själva verket köps och säljs som slavar i väl organiserad brottslighet.
Europa håller på att delas i de som köper och de som kan köpas. Och liksom tyskar föredrar tjeckiskor och britter favoriserar Lettland, så bidrar även Sverige med sin kundkrets. Forskning har visat att de allra flesta sexköp som görs av svenska män sker utomlands.
Men i en värld där allt kan köpas finns det fortfarande val som utesluter varandra. Den som en gång har betalat för sex får aldrig donera blod i Sverige, ens till sina egna barn. Risken för blodsmitta är för stor.
Så det är fritt att välja att köpa någons kropp i ett annat land på en festlig konferensresa. Annars finns möjligheten att rädda en människas liv. Eller två.
