När SvD besöker Konstfack för att prata med studenterna vid institutionen för konst är många försiktiga när de ska uttala sig och noga med att inte döma Anna Odell.

Som en del av ett konstprojekt låtsades Anna Odell vara psykotisk och självmordsbenägen. Hon fördes i handfängsel till psykakuten där hon fick stanna över natten. Först på morgonen fick personalen veta att studenten bara hade spelat psykiskt sjuk.

Konststudenten Pål Sommelius menar att arbetsmetoder och tillvägagångssätt är något som diskuteras regelbundet på instutitutionen. Anna Odells agerande är inget undantag.

– Jag tror att det finns en generell medvetenhet på instutitonen att den här typen av arbetsmetoder kan medföra problem men i vissa situationer kan det vara det enda sättet för att få fram vissa aspekter, säger han.

Anna Odell har inte velat berätta vad projektet går ut på innan det presenteras i maj. Ett beslut som retat många men som är något skolkamraten Åsa Elieson har full förståelse för.

– Det är ett konstnärligt ansvarstagande från Annas sida att inte säga för mycket innan verket presenteras. Det vore ett övertramp att analysera projektet nu, säger hon.

Odell har tidigare gjort utställningar som rör samma frågor. Åsa Elieson tycker därför att det är fel att enbart framställa Odells handlade på S:t Göran som en del av ett examensarbete, när det i själva verket är temat som är det angelägna.

Kritiker, i bland annat bloggosfären, har hävdat att Odells handling inte är att betrakta som konst utan endast ett försök att få uppmärksamhet. Men detta är ett resonemang som studenterna på Konstfack inte ger mycket för.

– Detta är något som blossat upp i media. Anklagelser i stil med att Anna söker uppmärksamhet för att hjälpa karriären är obefogade eftersom det inte var hon som kontaktade media, säger konststuderande Anna Lidberg.

På onsdagen gick landstingsrådet Birgitta Rydberg (FP), ut och krävde att Konstfack ska betala notan för psykvården. Anledningen som hon gett är att institutionen för konst kände till studentens planer.

Konststudenten Roxy Farhat menar att högskolan inte har makt över de som studerar.

– Även om skolan visste om innebörden av projektet kan den inte hindra en elev från att göra vad han eller hon vill.