Efter många års forskarbråk om hur övergödningen i Östersjön kan stoppas lyckades man enas om problemet: Överskottet av näringsämnet fosfor i vatten­massorna gör att övergödningen blir självgenererande. Det räcker inte att enbart minska utsläppen från land.

Fosforöverskottet beror i sin tur på de syrefria bottnarna. När syret tar slut frigörs stora mängder fosfor som har varit bundet i bottnarna.

I regeringens Östersjöpolitik ingår det att satsa på pilotprojekt för att se om det går att ge konstgjord andning och syresätta bottnarna. Nu är det klart att två olika metoder kommer att testas. Naturvårdsverket, Vinnova och Formas satsar drygt 33 miljoner kronor på projekten under tre år. Bägge metoderna går ut på att pumpa ned syrerikt vatten till bottnarna, den ena drivs med en vindsnurra, den andra pump­lösningen drivs med el från el­nätet.

Anders Stigebrandt, professor i oceanografi, leder projektet att placera ut pumpar som drivs av vindsnurror. Pumparna ska syresätta vattnet ned till cirka 100 meters djup, så de placeras ute i öppna havet. Flödet måste vara 10 000 kubikmeter per sekund.

– I mitten av 1990-talet när bottenförhållandena var så bra, så var vattenmassan syresatt till 100 meters djup. Bara lite djupvatten fanns kvar. Varför? Det blåste mer, det var mildare vintrar, det var mycket nederbörd. Då var halterna fosfor lika låga som på 1970-talet, säger Anders Stigebrandt.

Pumparna ska ge samma effekt, men hur länge fosforn hålls bunden i bottnarna är en av de saker som ska undersökas. Den första anläggningen byggs i Byfjorden på Västkusten, där pumpdesignen kommer att studeras. Det är inte klart var i Öster­sjön den första pumpen placeras.

I den andra metoden kommer pumpen att blanda ned syrerikt vatten på cirka 15 meters djup. En testanläggning ska placeras i Lännerstasundet sydost om Stockholm och en i Sandöfjärden i Finska viken. Finska naturvårds­verket leder projektet.