I 63 år har de varit gifta. Lika länge har de bott tillsammans i det hus de själva byggde. Nu bor de på olika adresser. Han i huset. Hon på Lugnets äldreboende i Broaryd.

– Jag sade som det var men de gick emot mig på en gång, säger Arvid Andersson.

Han ville bo tillsammans med Ingar som beviljats plats på det särskilda boendet sedan hälsan börjat svikta.

– Hon kan inte sätta på en tv eller slå ett telefonnummer. Hon är nästan blind. Hade vi fått rummen intill varandra på hemmet som det var tänkt, så hade vi kunnat hjälpa varandra, säger Arvid Andersson.

Men Gislaveds kommun sade nej. Arvid Andersson var helt enkelt inte tillräckligt skröplig.

– Kommunalrådet ska inte stå och ljuga för svenska folket och säga att jag är en frisk människa, säger Arvid Andersson.

Länsrätten, som ansåg att även sociala och psykiska faktorer bör tas med i bedömningen, beslutade i april att han skulle få bo på äldreboendet. Men därefter har kommunen överklagat till kammarrätten.

Har du något hopp om att det ska lösa sig?

– Nej, jag vet inte, säger Arvid Andersson.

– Men det är fel. Har man levt ihop i så många år, varför ska man inte kunna få leva tillsammans den sista tiden man har kvar?

Arvid Andersson har opererats i magen och bägge knäna och han har pacemaker. Men han har bra syn och hörsel och han kör bil själv då och då.

Varje eftermiddag åker han till Lugnet för att umgås med sin hustru. Han stannar några timmar.

– Jag började skatta när jag var 18 år och jag har lagt skatt varje år. Så jag har gjort mitt för kommunen.

Nu har han sålt huset och ska flytta in i en etta i Broaryd.

– Så får vi se hur det går.

– Och går det inte så köper jag en husvagn och flyttar från lägenheten. Då ska kommunen inte ha mer med mig att göra.

Fallet med Arvid och Ingar har väckt stor uppmärksamhet och hundratals protestbrev har kommit till kommunen.

De väktare som ställdes utanför kommunhuset sedan några i kommunledningen fått motta hotelser stod kvar på torsdagen.

Kommunen motiverar sitt överklagande med att man vill ha praxis för framtida fall och att man vill att alla biståndsansökningar ska behandlas lika.