Den norske terroristen Anders Behring Breivik upptäcktes aldrig.

Han kunde tillverka sin bomb, ta med den in till centrala Oslo och detonera den utanför regeringskansliet i fredags.

Det är svårt att upptäcka bombtillverkning utan tips. Men flera EU-projekt drivs för att förhindra terrorism. Bland annat LOTUS som leds från Sverige av FOI, Totalförsvarets forskningsinstitut.

Med hjälp av sensorer som placeras i städer och på strategiska platser skulle man kunna upptäcka hemmagjorda bomber och spåra farliga ämnen i luften redan vid tillverkningen. Även polisbilar och postbilar skulle kunna utrustas med sensorerna i en takbox. Sen skulle informationen samlas ihop automatiskt och larma när misstänkt höga nivåer uppstod.

– Det kommer troligen fungera bäst i stadsmiljöer. Annars måste man komma nära husen, säger Patrick Goede, som är institutionschef för energiska material på FOI.

Med hjälp av den metod som man tagit fram och testat hade man kunnat upptäcka bomberna i London 2005 som var gjorda av väteperoxid.

– När man tillverkade dem släpptes det ut stora mängder kemikalier. Det skulle ha upptäckts med våra sensorer.

Men övervakningssystemet skulle inte klara av allt. Om någon tillverkade en bomb på landet, som Anders Behring Breivik, och sedan tog med den in till stan skulle det inte upptäckas. Bomben som small i Oslo bestod dessutom av ammoniumnitrat som inte är ett lättflyktigt ämne.

– Man behöver göra något med det, för att det ska avge ångor. Ammoniumnitrat är i princip färdigt.

– Problemet med terrorism är att det inte finns en lösning som funkar för alla.

LOTUS-projektet avslutas nästa år, men i fjol startades ett annat projekt som kallas PREVAIL.

Efter Lockerbiebomben 1988 bestämde man att alla militära sprängmedel skulle tillsättas tydliga doftmarkörer för att detektorer vid flygplatser skulle kunna upptäcka dem.

– Nu försöker vi hitta ett liknande system för kemikalier som ofta används för att tillverka bomber, säger Patrick Goede.

I PREVAIL, som också är ett EU-projekt, arbetar man på flera olika fronter, framför allt med att förhindra och försvåra tillverkningen.

Dels tar man fram markörer som skulle kunna tillsättas i kemikalier som ofta används för att tillverka sprängämnen. På så sätt skulle de kunna upptäckas av sensorer. Man försöker också få till en internationell överenskommelse för att det skulle vara effektivt.

Dels arbetar man med att tillsätta olika substanser till de kemikalier som kan användas som bomber för att göra dem mindre farliga.

Intresset för projekten är stor från militären.

– Ett av deras största problem i Afghanistan är hemmagjorda bomber som placerats vid vägkanterna, säger Patrick Goede.

Om man fortsatte att utveckla de startade projekten skulle man kunna upptäcka även en bomb tillverkad av ammoniumnitrat.

– Om vi hade haft markörer och detektorer på stan hade vi kunnat undvika det som hänt i Oslo.

Att komma dit är en process som tar tid och är beroende av pengar och ekonomisk vilja.

– Men om det finns skulle det kunna användas om tio år.