Jana Gröhn levde som missbrukare och kriminell i 27 år och satt under den tiden på flera anstalter. För fem år sedan tog hon beslutet att förändra sitt liv. Idag arbetar hon heltid för att hjälpa andra att göra samma sak i föreningen Kris, Kriminellas revansch i samhället.

Hon besöker anstalter i Stockholms län, träffar interner för studiecirklar och motivationssamtal. Hon hjälper även till som stöd vid permissioner, utslussning och som en röst i natten på telefon.

–Det är inte ett jobb, det är ett kall.

SvD skrev i onsdags om den akuta platsbristen på häkten och anstalter. Kriminalvården befarar att man kanske måste införa en så kallad soningskö för dömda som kan få vänta på att avtjäna sitt straff i upp till ett år.

–Det vore en katastrof på många sätt. Risken är stor att många begår fler brott och drar på sig fler straff om de bara går och drar och väntar. Ett fängelsestraff fungerar ofta som en brytpunkt, en vändpunkt i livet. Det går förlorat, säger Jana Gröhn.

–Om man bereder sig på en förändring och sedan får vänta i ett år på den, då kan man tappa motivationen.

Jana Gröhn säger att den hårda beläggningen på många av Sveriges fängelser och häkten är ohållbar. Kriminalvårdens mål på en 90-procentig beläggning på anstalterna och en 95-procentig beläggning överskrids hela tiden. Det leder till fler konflikter, aggressioner och frustration.

–Många unga kriminella bär en tuff mask på sig om dagarna och har en hård attityd mot varandra, även om de gråter på nätterna. Fler under samma tak ökar risken för sammandrabbningar.

Överbeläggningen innebär redan nu att det är svårt att sära på personer i rivaliserande gäng och placera dem på olika anstalter. Jana Gröhn säger att personalens viktiga stödjande roll som ”terapeuter och jourhavande präster” får stå tillbaka. De blir också mindre tid för deras arbete som kontaktmän med samtal, möten och framåtsyftande verksamhet.

–Det är livsviktigt. Som intagen måste man se ljuset i tunneln och ha många delmål på vägen för att inte tappa hoppet. Ett viktigt beslut får aldrig dröja onödigt länge, det är förödande.

Även Kris arbete på fängelserna blir svårare. De får inte träffa för stora grupper med intagna utan att personal är närvarande. Och de får mindre tid för samtal med varje enskild individ.