Sverige har varit framgångsrikt i kampen mot koldioxidutsläppen. Sedan 1990 har växthusgaserna minskat med 8 procent, vilket är bland de bästa resultaten inom EU. Förklaring brukar vara att Sverige införde en koldioxidskatt som första land i världen av den borgerliga regeringen i början av 1990-talet.

Skatten anses vara orsaken till en kraftig ökning av antalet fjärrvärmeverk och att dessa gick över till biobränslen.

–Men det finns en historia före skatten. Tidigare teknik- och investeringsstöd var viktiga för att öka kunskapen om bioenergi. De bidrog till en efterfrågan på bioenergi och att skapa en marknad och ett system för att distribuera biobränslen. Utan det hade kanske inte tekniken varit så mogen när koldioxidskatten kom.

Det säger Roger Hildingsson, statsvetare vid Lunds universitet som deltar i en EU-studie om europeisk klimatpolitik, Adam (Adaption and mitigation strategies: supporting European climate policy). I projektet medverkar ett 100-tal forskare från 27 olika forskningsinstitutioner.

Roger Hildingsson ingår i en grupp som har granskat nästan 300 utvärderingar av vilken effekt klimatpolitiska åtgärder har haft i sex olika länder och på EU-nivå. Sverige är inte ett av dem, men slutsatserna gäller även för svenska insatser, vilket bland annat exemplet med fjärrvärmen visar.

Forskarna bakom EU-studien kommer fram till att det är svårt att säga exakt vilka åtgärder som har lett till att utsläppen minskar.

–Det är svårt att se i utvärderingarna vad utsläppen hade varit idag om de klimatpolitiska åtgärderna inte hade varit på plats, säger Johannes Stripple, Lunds universitet, som även han ingår i Adam-projektet.

Ett exempel är EU:s strategi för bränslesnåla bilar. Bränsleförbrukningen i nya bilar i EU har minskat från 184 till 163 gram koldioxid per kilometer. Men det går inte att slå fast om det beror på att bilindustrin har förbättrat tekniken eller om förklaringen är att allt fler i EU köper dieselbilar.

Roger Hildingsson nämner även Sveriges statliga klimatpengar, så kallade lip- och klimpbidrag, som kommuner kunnat söka, exempelvis för att gå över till biobränsle i de kommunala värmeverken.

–Utsläppen har minskat, men beror det på koldioxidskatten eller på lip- och klimppengarna eller en kombination av båda? I praktiken är det svårt att utvärdera effekten av de enskilda åtgärderna.

Ett annat exempel i studien är EU:s policy för att gynna övergången till kraftvärmeverk. Trots insatser för att marknadsföra kraftvärmens fördelar, ökar den inte tillräckligt för att nå målen. Men om det beror på att de politiska åtgärderna är för svaga eller för att priset på gas – som är en konkurrerande energikälla – har blivit billigare, går inte att avgöra.

–Vi behöver nå 70-procentiga minskningar till 2050 men vi har egentligen ingen aning om vilken spak som är bäst dra i. EU-kommissionen vet inte och inga andra regeringar heller. Kunskapsläget är inte så gynnsamt för att fatta så stora beslut som behövs nu, säger Johannes Stripple.

Ett syfte med Adam-projektet är att ta fram tydliga policystrategier till politikerna om vilka åtgärder som är bäst för att nå olika nivåer av utsläppsminskningar till 2050.

–Men vi kan inte säga säkert vad som är effektivt. Istället får vi ge exempel på klimatstrategier och säga om de är sannolika och politiskt möjliga att genomföra, säger Johannes Stripple.

Det råd forskarna kan ge är det krävs tydliga regleringar och att paket av åtgärder är bättre än enstaka regleringar. En skatt bör exempelvis kombineras med regler för utsläppsnivåer, teknikstöd, teknikstandarder, regler för energiförbrukning, energimärkning och liknande för att driva fram förändringar som leder till mindre utsläpp av klimatgaser.