Det är inte bara utsläppen från bilarnas avgasrör som har betydelse för att avgöra om ett biodrivmedel är bättre för klimatet än bensin och diesel. Ännu viktigare är det att veta varifrån råvarorna kommer, framför allt vilken typ av mark de har odlats på, visar en ny undersökning.

Stora förråd av grundämnet kol finns bundet i marken och i de naturliga växterna. När marken bryts och odlas frigörs kol­dioxid till atmosfären och bidrar till växthuseffekten.

Värst av alla biodrivmedel är biodiesel från palmolja som odlats i Indonesien och Malaysia där det tidigare växte våtmarksregnskog. Sådan biodiesel orsakar en ”kol­dioxidskuld” under 420 år, det vill säga så lång tid tar det innan vinsten med att använda biobränslet är större än de utsläpp omvandlingen av marken orsakar.

Koldioxidskulden är även långvarig när regnskog i Amazonas omvandlas till sojaodlingar, 319 år, och när gräsprärien i USA tas i anspråk för majs till etanol, 93 år. Det bästa är att odla fleråriga energigrödor på överbliven odlings- eller betesmark eller att använda restprodukter från jord- och skogsbruk. Beräkningarna har gjorts av forskare från University of Minnesota i USA och de publiceras i veckans upplaga av Sciencexpress och kommer senare i tidskriften Science.

– Markägare får betalt för att producera bland annat palmolja, men inte för att hantera koldioxid­utsläppen, säger en av forskarna, professor Stephen Polasky.

Drivmedelsetanolen i Sverige kommer till stor del från sockerrörsodlingar i Brasilien. Även dessa orsakar en koldioxidskuld, på 17 år, om de odlas på cerrado, ett savannområde som täcker stora delar av östra Brasilien.

Men siffran 17 år är inte representativ för all sockerrörsodling i Brasilien, anser Göran Berndes, forskare vid Chalmers i Göteborg. Koldioxidskulden är lägre om ­rören skördas mekaniskt och om etanolanläggningen är effektiv.

Susanna Baltscheffsky

susanna.baltscheffsky@svd.se

Fler artiklar | Blogg