Miljöministern uppmanar till bojkott av vatten på flaska. Kommuner, landsting och hela den offentliga sektorn, inkluderat riksdagen, bör ta policybeslut om att inte köpa in flaskvatten, tycker han. Dessutom säger tillfrågad naturgeograf att flaskvattnet är tusen gånger dyrare än kranvattnet, flaskorna kan avge grundämnet antimon, vatten blir dåligt av att lagras och de långa transporterna förstör miljön med utsläpp på 34000 ton koldioxid. Per år. Och så har vi i Sverige världens bästa vatten.

Det är mer än utmärkt, det är perfekt. Men i detta kranvatten ser jag ändå bara en början för vi behöver inte dricka läskedryck. Blott Sverige svenska äpplen har. Som vi kan göra must av. Det blir billigare, och vi behöver inte transportera hit apelsiner att göra juice av heller. Det finns svenska plommon och krusbär. Och de är bäst i världen.

Låter vi bli att begränsa oss till den offentliga sektorn, så har vi en hyggligt stor privat sektor som också kan bidra. Många bäckar små, som miljöministern så fyndigt uttryckte det, eller några stora spelar egentligen ingen roll. Flaskvattnet är bara ett exempel i raden på hur olika beteenden ökar klimatutsläppen.

Miljöministern medger att han dricker när det bjuds, men att han i stort sett aldrig har köpt hem. Det låter höra sig, men ska vi ta även nästa steg måste vi vara villiga att göra mer självkritik än så. Den enda vägens miljöpolitik måste kunna få så pass mycket stöd att följden av att vi erkänner våra felsteg, också blir att vi avstår helt från juice och flaskvatten. Då hjälps det inte att man blir bjuden. Visst tar det emot att läxa upp en så fullfjädrad miljövän som ministern, men någon måste ändå våga säga som det är. Svaret på frågan om man dricker flaskvatten är och måste förbli ett rungande nej. Tack.

För nästa steg kommer att kräva ännu lite mer av såväl minister som menig. När vi nu är på väg att fullkomna vårt engagemang för miljön, och när vi nu har världens konstaterat bästa vatten, genom att helt enkelt sätta korken i flaskan och öppna kranarna så känns det skönt att det är en minister som så resolut ställt sig i främsta ledet.

Visserligen står den svenska hotell- och restaurangbranschen också redo att avstå, men ingen ska inbilla sig att det kommer att gå smärtfritt. Många känner ett beroende, gamla vanor byts inte som skjortor, men vi kan inte fortsätta dricka varor som är flera tusen gånger dyrare än kranvatten. Och då naturligtvis inte heller varor som är flera tusen gånger dyrare än flaskvatten och som transporterats ännu längre än vattenflaskorna. ­ Nu när vi faktiskt har världens i särklass finaste vatten.

Det gör att vi, om vi bara bestämde oss för att inte på ett kanske småskuret och onödigt försiktigt vis dra gränsen vid vatten och juice, utan bjöd till ännu lite mer, skulle kunna spara riktigt mycket.

Den besparingen kommer att kännas som en fantastisk tröst när vi bestämmer oss för att sluta dricka vin. För bojkottar vi franskt vatten kan vi väl inte köpa sydamerikanskt vin?