Foto: YVONNE ÅSELL
Det tog bara några sekunder för tyfonen att förvandla den unga familjens hus till en hög med tegelstenar.
–Klockan var ett på eftermiddagen när vinden slet av taket. Vi blev väldigt rädda och sprang bort till min pappas hus som ligger här bakom, säger 25-åriga Pham Van Thuan och pekar på huset.
Dit flydde han undan stormen med sin fru Nguyen Thi Oyên och deras 17 månaders baby Pham Thi Ly Ly.
Det var i slutet av september som en av de värsta tyfonerna under senare år, Ketsana, svepte in över Vietnams centrala delar.
På många håll i Vietnam finns en god beredskap för naturkatastrofer. Inför Ketsana hade hundratusentals människor evakuerats från sina byar när vindstyrkorna på uppåt 35 meter per sekund drog in från havet.
Men i den lilla byn Tien Phong söder om Da Nang fanns inga sådana planer. En så stark tyfon har de som bor där aldrig upplevt.
Förtvivlat och tröstlöst såg Pham Van Thuan och hans fru hur Ketsana pulveriserade huset som bara hann vara deras hem i sex månader.
Nu finns bara en vägg och högar med tegel kvar. De har byggt ett tillfälligt skydd, ett tält, av blåa plastpresenningar. En säng, en liten eldstad till matlagning, ett bord samsas på cirka tio kvadratmeter.
När SvD besöker byn på den vietnamesiska landsbygden har ännu en tyfon dragit in, Mirinae som är nr 11 hittills i år. Vindstyrkan har minskat till storm. En störtskur smattrar mot presenningen.
–Här finns ingen plats för Ly Ly att leka när det regnar. Kyliga nätter är det svårt att hålla henne varm, förklarar Nguyen Thi Oyên.
Hur de ska få råd att bygga ett nytt hus vet de inte. De hade sparat länge, jobbat på en möbelfabrik i Ho Chi Minh City för att få pengar till det förra huset. Katastrofbidraget som de har fått av lokala myndigheter täcker bara en tredjedel av vad ett nytt hus kostar.
Klimatförändringar har han hört talas om.
–Men jag förstår inte riktigt vad det är.
Den vietnamesiska regeringens upplysningskampanj har inte kört igång.
49-åriga Nguyen Thi Ut förlorade också sitt hus i Ketsana. Någon värre storm har hon aldrig upplevt. Men klimatförändringar känner hon inte till.
–Men jag märker att vädret är annorlunda. Vi hade svår torka för ett par år sedan. Samtidigt kommer det mer regn än förut och det förstör mina risfält. De får inte bli för blöta. Vädret har blivit svårt, säger Nguyen Thi Ut.
För Vietnam är ett kraftfullt klimatavtal i Köpenhamn av största betydelse. Landet är redan drabbat av klimatförändringar och pekas ut som ett av de länder där effekterna kommer att slå hårdast under det kommande seklet. 89 miljoner människor bor på en yta stor som Norge. Kusten är lång och låglänt och drabbas ofta av översvämningar
En knäckfråga i avtalet är hur mycket pengar i-länderna ska föra över till utvecklingsländer för att de ska ha en chans att hantera växthuseffekten.
Samtidigt som Ketsana pulveriserade hus och orsakade 162 människors död i Vietnam, hölls ett förberedande möte i Bangkok inför Köpenhamnskonferensen.
Men när mötet avslutades var förtroendeklyftan mellan i- och u-länder djupare än när mötet började.
Ett av de mest svårbemästrade problemen för landet är den stigande havsnivån. Havet har stigit med 9 centimeter de senaste 20 åren, och beräknas stiga ytterligare 33 centimeter till år 2050 vilket är mer än det globala genomsnittet.
Myndigheterna i Vietnam planerar för en meters höjning under kommande sekel. Särskilt utsatt för översvämningar är Mekongdeltat, som pekas ut av FN:s klimatpanel, IPCC, som en av tre ”hotspots” på grund av befolkningstätheten.
Det bördiga deltat är också landets risbod. Här odlas hälften av allt ris i Vietnam som är världens näst största exportör efter Thailand. En meter högre havsnivå beräknas periodvis lägga mellan 30 och 40 procent av regionen under vatten. Åtskilliga miljoner människor kommer att drabbas.
Redan idag står vägsträckor och hus regelbundet under vatten de dagar i månaden när tidvattnet är som högst och havsvatten från kusten pressas in i Mekongfloden.
Grundvattnet försaltas och risodlingarna som inte klarar det saltare vattnet förstörs. Lantbrukare i närheten av kusten har redan saltproblem i sina risfält.
Mekongprovinserna måste hitta lösningar till hur de ska anpassa sig till klimatförändringarna. Ky Quang Vinh, chef för planeringen av miljö och naturresurser i Can Tho visar med en powerpoint-presentation hur en halv meter havsnivåhöjning beräknas översvämma tre fjärdelar av provinsens landareal.
–Vi skulle kunna bygga högre hus, men det blir svårt att tjäna vårt uppehälle om marken ligger under vatten, säger han lite skämtsamt.
Som i så många sammanträdesrum vi besöker står även här en byst av landsfadern Ho Chi Minh på piedestal.
–En lösning vore att bygga vallar, som i Holland. Där samlar man också upp regnvatten och vattnar med för att pressa tillbaka saltvattnet, föreslår Ky Quang Vinh.
Men det måste kosta stora pengar?
Ky Quang Vinh har ingen siffra att ange, men vad är alternativet?
–Vi måste säkra risproduktionen, tjugo miljoner ton om året, fem miljoner går till export. Det är en fråga om att säkra matproduktionen. ”Food-security”, säger han.
Ungefär samtidigt som Ky Quang Vinh drar sin powerpoint-presentation i sammanträdesrummet i Can Tho, sitter tusentals klimatförhandlare i Barcelona för ett sista möte inför Köpenhamnskonferensen. Motsättningarna mellan nord och syd djupnar. 50 afrikanska länder bojkottar överläggningar under en dag i protest mot industriländernas allt för svaga löften.
Chefen för FN:s klimatkonvention, Yvo de Boer, konstaterar att tiden är för knapp för att lyckas enas om ett juridiskt bindande klimatavtal i Köpenhamn.
På ön Con Son i Mekongfloden bor 400 personer. De har lärt sig hur viktigt det är att kontrollera flodens vatten. De lever av fruktodlingar och har sinnrika dräneringssystem som torrlägger trädgårdarna. Tack vare dem mognar frukten flera veckor tidigare än på fastlandet, så öborna får bättre betalt när utbudet fortfarande är knappt.
Vi vandrar högst upp på vallar som likt en ringmur håller fienden – flodvattnet – borta. Husen ligger väl skyddade, nedanför och innanför. Någon sover i en hängmatta på en veranda, det är tyst och lugnt här jämfört med larmet och alla mopeder i Can Tho City bara tio minuters båtresa bort.
Men vattnet är högt.
–Den här tiden på året brukar floden ha dragit sig tillbaka, och regnet borde ha slutat. Men det kommer fortfarande skyfall och vattnet är 1,95 meter över normalnivån, säger byns ordförande Nguyen Thi Ut.
Vallarna är tre meter höga och hon hoppas att det ska räcka. År 2002 pressade översvämningarna sönder fördämningarna och vattnet forsade in. Hela fruktskörden förstördes.
Efter det satsade de lokala myndigheterna pengar och arbetskraft på att bygga ännu högre barriärer mot floden. Innan dess fick öborna själva se till att vallarna höll.
I år blev fruktskörden sämre än väntat. Torrperioden var för varm och sen regnade det så mycket att odlingarna inte kunde dräneras förrän en månad försent. Frukten hann inte mogna tillräckligt tidigt för att odlarna skulle få ut det höga priset.
–Frukten påverkas av att vädret har blivit så annorlunda, säger Nguyen Thi Ut.
Vietnams fattigdomsbekämpning saknar motstycke. Andelen som lever i extrem fattigdom har sjunkit från 58 procent till 16 procent på 15 år. Bruttonationalprodukten växer årligen med i snitt 7,5 procent.
Stora biståndsgivare, bland annat Sverige och Danmark, har börjat dra tillbaka sitt stöd. Men klimatförändringarna kan bli ett hot för framgångssagan Vietnam.
–Tyvärr tror jag det blir svårare för oss att klara FN:s millenniummål. Vi ser att när tyfonerna blir fler och starkare så drabbar det människor som har lyckats ta sig ur fattigdomen, säger Tran Thuc, chef för institutet för meteorologi, hydrologi och miljö under miljödepartementet.
Men klimathotet drabbar både fattig och rik. Översvämningarna kommer att bli ett svårbemästrat problem i landets ekonomiska centrum, Ho Chi Minh City, med tio miljoner invånare. Nästan en fjärdedel av staden kommer att översvämmas regelbundet vid en meter högre havsnivå. De skyddsvallar som redan har byggts kommer inte att räcka till.
–Vårt råd till regeringen är att inte tillåta att staden expanderar mer. Vissa områden är direkt olämpliga för fortsatt bebyggelse. Det är bättre att bygga en ny stad högre upp än att bygga vidare på Ho Chi Minh City, säger Tran Thuc.
Kommer regeringen att följa institutets råd?
Han skrattar uppgivet till svar.
För Nguyen Van Dung som bor i Binh Tanh-distriktet i Ho Chi Minh City är det ingen tröst att en ny stad bör byggas. Han vadar fram i vattnet som översvämmar inte bara verandan utan hela hans stora, vackra hus. Utifrån husets utseende och storlek kan man gissa att familjen är välmående, men han svarar inte på frågan om han har det gott ställt.
En bit av den vall som ska hålla Saigonfloden borta har brustit. Flera decimeter högt vatten täcker bostäder, skog och odlingsmark.
Nguyen Van Dung ser hur hans odlingar av aprikosträd står under vatten, familjens viktigaste inkomstkälla.
–För oss vietnameser är aprikosträden nyårsträd, då ska aprikosen stå i blom. Men med den här blötan kommer de tyvärr att blomma för tidigt, säger han.
Hans fru Huynh Thi Tri plaskar upprört fram och tillbaka på altanen, utan möjlighet att städa eller få undan vattnet. Familjens hund ligger på en stol och hönor och kycklingar har hittat ett bord att ta sin tillflykt till.
Hon är arg för att de lokala myndigheterna har sagt att det tar en vecka att laga vallen.
–Eftersom all mark ligger under vatten kan de inte ta fyllningsmaterial någonstans ifrån. Vattnet kommer att bli kvar, säger Nguyen Van Dung.
Han verkar trots de ekonomiska förlusterna som familjen nu drabbas av ta översvämningen med jämnmod. På sikt vill han lämna den låglänta platsen.
–Staden har en plan för att flytta oss som bor så här utsatt. Blir den av så tycker jag att vi ska flytta, säger han.
Den lokala brandkåren kommer med pumpar och försöker få bort en del av vattnet. Men till kvällen läcker nytt högvatten in över den trasiga vallen.
Imorgon bänkar sig världens länder för två veckors maratonförhandlingar i Köpenhamn. Troligtvis resulterar mötet i någon slags överenskommelse om hur utvecklingsländernas kostnader för att hantera klimatförändringarna ska finansieras.
De rika länderna har erkänt ett historiskt ansvar, men få länder har sagt hur mycket de kommer att bidra med.
Vietnam har förstås ett stort intresse av de här pengarna. Men kommer de att hjälpa de personer som drabbas av orkaner, översvämningar och förstörda risodlingar?
–Vietnam är mycket sårbart för klimatförändringar men inte längre så fattigt att det hamnar högt på prioriteringslistan. Och det är inte bistånd för naturkatastrofer som förhandlas i Köpenhamn, utan snarare åtgärder till klimatanpassning för att undvika katastrofer, säger Koos Neefjes, klimatrådgivare i Vietnam för FN:s utvecklingsprogram, UNDP.
Därför är det viktigt med tydliga regler om vad anpassning betyder. Han ger ett exempel:
–Om en vall behöver byggas högre på grund av stigande havsyta – vilken del av vallen är klimatanpassning?
I bästa fall kan pengar från Köpenhamnsförhandlingarna leda till projekt för att bygga stormsäkra hus på landsbygden i Vietnams tyfonbälte.
Men det hjälper inte det unga paret i by nr 1 i Tien Phong som numera bor under en blå plastpresenning. Nu i december när marken torkar upp skulle de kunna bygga ett nytt hus. Men pengar måste de ordna på något annat sätt.
